Bli arg, principsak....
Nja, principer är nog ganska viktiga. (I just det här särfallet hjade det ju varit enklast om du sagt "Äsch, en kopp socker bjuder jag på. Nästa gång är det kanske jag som behöver hjälp med något annat")
Relationer och samhället i stort bygger ju på ömsesidigt förtroende; att man litar på att alla följer samma spelregler. Och dit hör att man så fort som möjligt lämnar tillbaka saker man lånat -hela och rena- med ett leende på läpparna och ett stort 'Tack för lånet'. Det har man rätt att förvänta sig som långivare. Så länge alla lever efter detta kan man förvänta sig att kunna få hjälp när man behöver den, och man räknar också med att ställa upp när man kan. Börjar man nagga det här i kanten hamnar man i ett tråkigt läge, när man antingen (besviken och trött) förvagrar andra hjälp när de behöver den, för att man känner sig utnyttjad, alternativt inte törs be om hjälp för att man är rädd att inte få den.
På så sätt tycker jag att principen är viktigare än det materiella.
Ett annat exempel. Du har bjudit en god vän på middag. Han dyker inte upp, och där sitter du med färdiglagad mat och tända ljus. Vännen ligger hemma och har feber. Maten kan du spara och äta till lunch dagen efter. Men visst är det en stor skillnad på ditt humör om vännen ringer och meddelar att han är sjuk och inte kan komma, eller helt enkelt bara inte dyker upp? Det handlar om respekt. Precis som med sockret.