~~~***~~~35+ Kajsans Kompisar~~~***~~~

Jag vet inte vad som hände... tre inlägg?
Och jag hade inte ens skrivit färdigt:

För att ha råd med att köpa stor bil kontant och renovera så fint som vi vill måste vi ha två löner eller låna pengar.
Så vi väntar. Visst är det lite frustrerande när man VILL HA dyra saker, men det är ju inte allom förunnat att kunna vara hemma med barnen sålänge man vill och det är prio nummer ett för oss och då får vi väl stå ut med att vi inte har "rätt" bil och köpa billigare tapeter. Barnen är viktigast.
(Vi får väl börja spela på Bingolotto )

Kram till er allihopa i vårsolen!

Kaj: Hur är det med grilla och sånt i Schweiz? Jag menar, typ allemanrätt och så? Vilka "rättigheter" har man i naturen?
Hur ser naturen ut där du bor? Är det berg-och daligt?
Är det mycket friluftsliv där du bor?
Jag skulle säga att det är JÄTTESTOR skillnad på svenskarna norr om dalälven, dvs norrlänningarna, som ju har mycket plats att röra sig på och gör det också, och de urbaniserade svearna och göterna söderut som inte alls tillbringare lika mycket tid utomhus. När vi tex är uppe i Hudiksvall så är ALLA ute på söndagspromenad, även inne i småstaden, medan det här i stockholmsförorten bara rör sig folk i shoppingcenter och per bil och i Karlskrona sitter folk inne och spelar dataspel, typ.
Inne i Karlskrona gär man inte på någon söndagspromenad.
Norröver ser man folk på vägarna i rörelse om helgerna, men inte häromkring på samma sätt, trots att det bor fler härnere.
Och då ska vi ju inte tala om norrmännen som ju "går på tur" i tid och otid.
Så, hur är det i Schweiz?

Datanissan: Vilken mage. Och vilken fin liten Wilde! Hiur har det varit att bli snittad och ha en två-årskille att lyfta därhemma? Hur har du gjort? Jag gruvar mig, eftersom Isak är stor och tung och det är en del lyft ännu... Det har ju gått som gravid, men nysnittad lyfter man nog inte en (nästan) 20 kilos kille upp och ner i spjälsängen osv.

Spirit: Imponerad av att Fabian åker skridskor!
Hur känns det i kroppen av att spraya? Lycka till!

Nu sover Isak och jag ska väl inte kapa tråden alldeles,
för då är det väl risk att den dör... ska göra lite nytta nu när han sover.

Hej!

Datanissan: "fick barnen födas med barnen först" ???
Vad menas? Ser att du är online, så jag slänger snabbt in en fråga.

Kikar bara snabbt in för att uppdatera:

Hade tid för vändningsförsök på KS imorse. Vi var uppe i ottan och hade packat BB-väskan och stoppat in babyskyddet i bilen, ifall ifall det skulle sätta igång av vändningförsöket.

Fick ta ett urinprov och sedan började hon med att känna med händerna.
Hon hade svårt att känna hur barnet låg, frågade mig om jag kände själv, och det enda jag med säkerhet kunde säga nu var att barnet inte låg på tvären längre, men om huvudet låg upp eller ner är jättesvårt att känna.
BM sa "Ja, det här var svårt att känna, himla tur att det finns ultraljud nuförtiden!"
Och sedan: "Ja, men här syns det ju tydligt vad vi har härnere!"
Jag (med bävan i rösten) "Rumpan??"
BM: "Neej! Huvudet!"

Så det blev ett väldigt snabbt besök på förlossningen!

Tack för de hållna tummarna, Bella! Det hjälpte!

Gomorron allihop!

Jag är härinne och kikar vad ni läser, dagligen, men jag märker att när jag försöker få ner något på pränt avbryter jag mig oftast och tar bort inlägget sen. Det känns liksom blankt i huvudet.
Jag går in i mig själv, tror jag och har liksom inte så mycket att säga om någonting just nu.
Jag städar, tvättar och donar hemma.
Varit hos frisören och klippt håret, städat duschen och rakat benen, filat fötterna
Vagnen står klar och skötbordet är monterat. Spjälsängen står på plats och alla bäbiskläderna är tvättade och lagda på plats.
Nu fattas bara den sista storhandlingen där vi ska fylla frysen med mat och ladda skafferiet med konserver, så att det blir lätt att hitta på mat första tiden.

Igår var jag på besök hos BM, få se om det blir fler besök eller inte. I alla fall har den lill* stannat med huvudet neråt, vilket jag är väldigt glad för.
Ficklampstricket tycks ha funkat!

Isak sa till mig igår "Mamma, du är så gullig och snäll!" helt apropå ingenting och så fick jag en kram och en puss.
Jag smälte av moderskärlek. Det märkte han och gillade responsen och sen sa han samma sak igen i ungefär en halvtimme Han testar gränser nu så att det står härliga till. Både söker konflikter och slickar beröm. Han drar samma "skämt" sjuttielva gånger på raken. Kollar var gränserna går.
Gör era två-åringar det också?
(Isak blir 27 månader idag.)

Ha det fint i vårsolen! Kram!

Är uppe och kissar och dricker mitt i natten efter att Isak kommit över till våran säng och bäbisen i magen levde rövare så att jag inte kunde ligga stilla mer. Jag var tvungten att kliva upp en liten stund.

Jo, Datanissan, det stämmer att Isak är väldigt tidig språkligt.
På hans dagis finns det jämnåriga som inte alls pratar, utan fortfarande mest säger "Dä" (Där) och pekar, så det tycks variera stort i tvåårsåldern.
Isak pratar bättre än alla tre-åringar på sitt dagis och tydligare och mer artikulerat än många av fyra-femåringarna, (fast nu ska man komma ihåg att flera av barnen är tvåspråkiga på hans dagis och kommer igång med språket lite senare, men å andra sidan får TVÅ språk.
Isak har bara ett språk att hålla reda på.)
Även om fyra, femåringarna självklart begriper mycket mer av språket passivt, så kan deras aktiva språk låta nästan likadant som Isaks.
Han har ett väldigt stort ordförråd. Just nu håller han på att tillägna sig många utfyllnadsord, vilket låter så himla gosigt från den lilla munnen. Såhär kan det låta:

"Mamma vill du VERKLINGEN göra det? Vill du VERKLINGEN det?"
"Nej, mamma, du får inte ta den. Den är JU Isaks JU"
"Nu är det klossdags FAKTISKT mamma, nu är det FAKTISKT det!"

Jag tror "verklingen" på att läsa och sjunga MYCKET för barnens språk och det gör vi. Vi läser alltid två, tre sagor vid sovet på dagen och två, tre på kvällen.
Sen blir det oftast någon spontan läsning per dag också när han går och hämtar någon bok och vill läsa saga.
Desutom sitter vi vid pianot och sjunger och bläddrar i barnsångböcker och det är ju också en sorts läsning. Nu har ju jag både den tiden och det intresset, (plus att det varit vintersäsong, inomhusväder och jag har tjock mage och inte varit så fysiskt aktiv på sistone, till förmån för språkträning och till nackdel för utomhusaktiviteter och spring)
men om jag räknar ihop den tiden vi lägger på läsning och sång så blir det nog ungefär mellan en till en och en halv timme aktiv språkträning om dagen, vilket ju blir en del på en vecka.
Plus att jag är ganska bra på den passiva språkträningen.
Om vi är ute och leker ser jag till att föra in något nytt ord varje dag.
Jag nämner hela tiden vad han gör, för mig känns inte det krystat, även om jag nog tror att några tycker det. Men det ÄR språkstimulerande.

"Vad bra du KLÄTTRAR nu, Isak. Förut behövde du hjälp när du KLÄTTRADE upp för stegen, men nu kan ju du KLÄTTRA själv. Vad kul!"
Varpå han svarar "Isak klättrar sälv." "Ja, du KLÄTTRAR jättebra själv."

Nog med skryt.
(Vad heter det? Skryta, skröt... Skrutit? Apropå språkträning )

Hjälp, vad läskigt det lät med din granne! Vilken TUR att det ändå gick bra!

Nu ska jag krypa ner igen och sova tills mina killar vaknar.

Trevlig helg!

Fröja, här är det också snorigt och Isak är hemma från dagis idag.
Just nu springer han omkring med en gammal keps jag hade rensat ut ur garderoben, men som visade sig ha ett stort underhållningsvärde , så jag får nog behålla den till den planerade utklädningslådan.
Han springer omkring med den alldeles för stora kepsen på sig och säger att "Titta, Isak var snygg nu, mamma. Isak är mammas kille."
Ehrm.... undrar vart han har hört de fraserna förut...

Marle, hjälp! Har det redan gått ett år!? Otroligt!

Själv läcker jag mjölk. Vet inte om det är ett tecken på att det börjar närma sig, men det tyder ju på att kroppen börjar bli redo för bäbisankomst.

Jag har slukat Katarina Wennstams bok "Smuts" nu i helgen. Om trafficking och sexköpslagen. Intressant och spännande roman! Rekommenderas.

Mera grönt snor och rosslig hosta på Isak idag.
Så vi är hemma båda två idag också.
Han blir så lessen när han vaknar om natten när han är sjuk och klänger och klättrar på mig. Det är inte så lätt att ha en tung två-åring kravlandes på magen när man har en vild bäbis som sparkar inuti magen i vecka 39. JKag undrar hur det blir när bäbisen kommit, vi kan inte ha Isak sparkandes på bäbisen. Hur gör ni som har flera barn?

Nu längtar jag efter bäbisen. Det är så svårt att föreställa sig hur livet kommer att vara bara om en månad. Det är precis som första gången, det går inte att omfamna. Jag kan inte se mig själv riktigt med det nya barnet, hur mycket jag än försaöker. Och det är alldeles omöjligt att sia om hur jag själv, sambon, Isak och bäbisen kommer att må och hur vio kommer att vara tillsammans. Konstigt.

Jag stod faktiskt och höll i "Bitterfittan" i bokhandeln, men valde "Smuts" nu senast. Jag är lite trött på böcker där föräldraskapet för kvinnor skildras juat "bittert". Det känns som att det är trend just nu, i Mamas alla intervjuer osv. Men jag kommer nog att läsa den i alla fall.
Läste precis "Familjens projektledare säger upp sig" av Gunilla Bergensten
och visst känner jag delvis igen mig, visst, men mest blev jag så trött på författarens ton, kverulanteriet. Det kändes så trist på något vis. Småaktigt. Jag vet inte. Eller så är det så att om jag säger till J att jag vill att han ska vara "projektledare" och klura ut veckans matsedel denna vecka, eller vara den som skriver upp vad som ska handlas, dså gör han det. Och att vara den som har ansvar för barnedns klädinköp och skötsel av tvätt, dset roar mig, så det är självpåtaget. Om jag någon gång tycker att det blir för mycket behöver jag bara säge rtill. så hjälper han mig. Jag är själv högst ovillig att ansvara för bilen, tanka den, besiktiga den, satäda den osv och den sköter J gärna, det intresserar honom.
Vi var ock kikade på en Toyota Avensis Verso igår, det lät som en bra bil för våra behov, men den var inte bekväm i baksätet och då går den bort.
Vi har ju mest långa bilturer. Åtta timmar till Blekinge och tre timmar till Hälsingland. Då måste det vara bekvämt att sitta som vuxen i baksätet. Vår Mondeo har jätesköna säten i baksätet. Volvo V70 är skönare i framsätet, men i baksäteskomforten har jag ännu inte hittat någon som är bättre än Mondeon.
Några biltips? Vi letar efter en begagnad bil, upp till 150.000:-, då vi inte vill ta billån just nu. Vi vill ha en kombi eller en liten buss.
Vi har haft Volvo V70 och Ford Mondeo och vill inte ha mindre bil än så. Några tips? Bekväm för långa färder måste den vara, som sagt.

Nu ska jag ta lite fika, bakade mockarutor igår eftermiddag, ska bjuda Isak och mig på det nu.
Kram!

Nu känner jag mig trött på min gravidkropp.
Och då tycker jag att jag ändå "hållt ut" länge, med tanke på att jag nu har 7 dagar kvar till BF enligt sista mens 19 mars och 11 dagar kvar enligt UL den 23 mars.
Och med tanke på att jag kort före dessa 40 graviditetsveckor var gravid 10 veckor kort dessförinnan så känns det ju som om jag varit gravid i en EVIGHET -nästan ett helt år ju! Inte konstigt att jag längtar efter att bäbisen ska komma nu och jag slipper graviditetsmagen och framför allt längtar jag efter att kunna GÅ ordentligt!
Springa, hoppa, ta dubbla steg i trappan, såna ljuvligheter! Böja mig ner med lätthet, sitta på huk utan att flåsa... Å, vad underbart!

Isak på dagis idag, han sov gott inatt och verkade mycket bättre i förkylningen. Skönt.

Fröja, jag läste inte bara artikeln, utan köpte och läste hela boken "Familjens projektledare säger upp sig". Fast det verkligen hade räckt att läsa artikeln.
Boken var skriven i dagboksform, som små kåserier där hon klagar konstant boken igenom på att det är bara hon som har koll på födelsedagspresenter som ska köpas och nya träningsdojor till sonen, i all evighet...
Den kommer inte att få Nobelpriset i litteratur, om jag säger så och den var heller ingen Martina Haag-mys-pys-kåseribok.
Jag känner igen det hon skriver om, men störs som sagt inte av det.
Dessutom är det inte bara en kvinnlig-manlig grej, utan när det gäller tex. presenter som ska inhandlas och slås in och julkort som ska skickas, handlar det också om vilken familjekultur man kommer ifrån.
Med mitt ex. låg jag i lä. Han slog alltid in de vackraste presenter i personligt utvalda, handgjorda papper från Ljunggrens i Gamla stan, som matchade känslan av paketinnehållet, med vackra snören, egenhändigt stämplade kort och kom ofta med presenter och romantiska gester och glömde inga bemärkelsedagar. Det händer det att jag gör. Och ibland slår jag in julklappar med ett och samma billiga papper till alla, ett fult med tomtar, inhandlat i panik på mataffären. Det händer att jag pysslar och donar och har scrappat egna kort och lackat paketen, men räkna inte med det.
(Tyvärr var det mest just GESTER mitt ex var bra på...och inte äkta kärlek, men det SÅG ju alltid så bra ut på ytan
Och nej, han var inte bög, men klassisk sångare )
Min J är v erkligen inget vidare på gester, presenter, födelsedagar osv. I hans familj är det knappt att de ringer och säger grattis på födelsedagen. Tråkigt, absolut, men hans mamma är om möjligt sämre än han är, så det har inte enbart med kön att göra, utan handlar som sagt om familjekultur.
I min familj sjunger vi alltid för varann och ger varandra något litet, mest för kul, vid fars- och morsdag tex. (Plockar en bukett liljekonvaljer till morsdag och sjunger "Grattis på morsdag lilla mamma idag" på "Ja, må hon leva"-melodin. Ungefär så. Inget överambitiöst.
Och vad gäller planering av inköp: Är man själv en sån typ som inhandlar julklapparna på bokrean i februari, ja då kommer ens partner alltid att stå sig slätt i jämförelse, vad gäller planering, när han springer omkring på stan i sista minuten-trängsel. Jag tycker att författarinnan bortser från det och bara gör kön av hela saken. För mig bedror sånt här mycket på hur man är och bland min väninnor varierar det STORT, så varför skulle det inte kunna vara så i relationen?
Men jag antar att jag skulle få på käften av "feministhuliganerna" här på FL (vars trådar ofta är både insiktsfulla och roliga f.ö)
för att göra saken familjeprivat och individuell, istället för att se (köns)mönster. Och Datanissan, jag håller med dig om att det är svårt att förstå kvinnors bitterhet, apropå just detta, när man tittar på det med internationella ögon. Men det handlar väl om vilka förväntningar man har.

Har i alla fall också inhandlat "Bitterfittan".
Jag får väl varva den med Stefan Einhorns "Konsten att vara snäll" som jag är mitt inne i nu, för säkerhets skull

Vad tror ni om Melodifestivalen i helgen då? Någon favorit?
Jag tror att Sanna Nielsen och Charlotte Perelli ligger bra till.
Har nog ingen favorit i år, förutom Christian Luuks side-kick (heter det så? )Björn Larsson som ju är såå bedårande och mycket rolig!!!

Kram från Tjocka Tjoppaloppan.

Lyllo, du kanske har rätt men det låtsas jag inte om, eftersom jag just nu får så lite "jobbkomplimanger" så jag smickrar mig själv med det jag tycker jag är bra på...