• Thalis

    Adoptivbarn

    Jag är inte adopterad MEN jag blir också ledsen över hur vissa framställer adopterade,då jag har en dotter genom adoption som är så älskad av oss att det gör ont i hjärtat att tänka på att vi varit utan henne i så många år!

    Men jag blir också ganska irriterad på den brist av respekt som många verkar ha över biologiska barn. Det är som att biologiska barn är mindre värda eller mindre önskade.

    För mig är adoption och graviditet,två skilda vägar som leder till samma mål: Barn!


    Bättre ensam än i dåligt sällskap
  • Thalis
    Bibimbap skrev 2008-02-13 21:15:01 följande:
    Med andra ord: Så länge jag förstår att det största som har hänt mig inte måste vara det största som har hänt någon annan och de jag möter kan förstå att det som är det största som hänt dom inte måste vara det största för mig, tycker jag det är ok att för sin egen del, i förhållande till sitt liv, tycka att sitt sätt är det bästa sättet. Huvudsaken är ju att man inte försöker sätta upp det på någon sorts skala och försöka mäta de olika verkligeheterna mot varandra, för våra verkligheter kommer aldrig, och ska heller inte vara desamma, för dom är just grundade på vår egen verklighet.Kanske blev detta lite för filosofiskt, men i alla fall
    Amen!!!
    Bättre ensam än i dåligt sällskap
  • Thalis
    emcjoh skrev 2008-02-16 18:07:00 följande:
    Om det var jag som är anti adoption så ber jag om ursäkt om ngn har tagit illa vid sig. Utgåe enb. från egna erfarenheter. (inl.18)

    Inte ska du be om ursäkt för hur du känner dig!! Dina erfarenheter(även om de är tråkiga och jag beklagar att du gått igenom dom) är lika viktiga som att få höra (läsa) som de positiva!!!


    Tycker att det måste finnas en balans för att allt är inte svart men allt är inte heller rosenrött!


    Bättre ensam än i dåligt sällskap
  • Thalis
    emcjoh skrev 2008-02-19 10:48:22 följande:
    Min mamma kände sig med en säkerhet på ca:100% som kvinnan som var vän med Morgonsolan.Hon ville nog kunnat reproducerat sig själv o. se likheter mellan sig o. barnet (som istället blev jag). I vårt fall spelade det nog också in att min mormor var ytterst neg. inställd till adoptionen o. därför inte såg mig som sitt barnbarn. Det kan inte ha varit så lätt det heller.... Usch vad ego dethär blev, som ngt terapisamtal el så (skulle kske iofs behövas det med).Men även om föräldrar blir ordentligt utbildade, ÄR det ju svårare med omgivningen, släkt o. vänner. Tyvärr har jag ingen lösning nu men fömodligen är ju enda möjligheten att försöka förändra människors inställning på sikt. Och så är vi där med svenskheten i den andra tråden..... VAD trött jag bliir.
    Blir så ledsen av att läsa detta! Men samtidigt är jag så ego att jag är glad att du vill dela med dig av dina erfarenheter! Det hemska du upplevt sporrar mig att bli den bästa mamman min dotter kan ha, vill att hon alltid ska veta hur efterlängtad och älskad hon är!

    Skulle faktiskt ge vad som helst för att även du skulle ha känt detta från din mor!! Tycker att du är så himla stark som klarat dig trots detta och att du verkligen vill berätta!
    Tack!!
    Kram
    Bättre ensam än i dåligt sällskap
Svar på tråden Adoptivbarn