Adoptivbarn

Aaaaaagrrrrr, mitt inlägg försvann i cyberrymden, försöker igen.

Som jag skrev i en annan tråd så tycker inte jag heller att det är en tävling och jag tror egentligen inte att så många menar det heller. Visst, det finns de som inte kan tänka sig adoptera och som inte tycker adotperade är egna barn och det är ju tråkigt men de är ju ändå rätt få.

Jag tror det är så här att när man just genomgått en förlossning, allt slit och all smärta och ligger där med sin pyttelilla fina unge i famnen så tänker man att wow, detta är det största man kan vara med om, oj vad adoptivföräldrar går minste om saker och ting!
Medan jag som tyckte att det var sååååå stort att få vår son på civil affairs i Kina, äntligen få kramar den här underbara lille killen soom vi fått den stora äran att bli föräldrar åt, att få bli mamma till en sådan cool liten individ som en treåring ju är (på ett annat sätt än en nyfödd baby) och dessutom få ett helt land och en kultur på köpet, ja, jag tycker ju att de som föder biobarn går miste om detta fatastiska.
Inget är bättre än det andra men alla är närmast sig själv och alla tycker vi väl att vi varit med om det allra största man kan tänka sig när vi fick våra barn. precis som vi tycker att wow, just vi fick det underbaraste av alla barn, hahaha.

Och som jag skrev i en annan tråd, det är inte heller en tävling om vem som längtat, väntat eller älskar mest, sådant är ju inte ens mätbart så det är bara fånigt.
Men jag har pratat om saken med bågra vänner som fått biologiska barn otroligt lätt, typ på första försöket och jag (och de) tror att om man haft svårt att få barn, då har han man större möjligheter att känna tacksamhet inför det barn man till slut fick, oavsett hur det kom till en. Inte sagt att det är bättre, bara att man kanske är mer ödmjuk inför det stora att få barn.
man kan ju bara se på hur många biologiska barn som kommer till av misstag. Det händer ju liksom inte med ett adoptivbarn. Det ligger ju alltid en stark längtan och åtminstone ett visst mått av initiativrikedom bakom att få barn genom adoption. Alla barn är faktiskt inte efterlängtade, men sedan kan de vara precis lika mycket älskade när de väl kommer.

Den obligatoriska föräldrautbildningen lagstadgades väl inte förrän 2005 tyvärr. Och även om det är bra att man måste gå den finns det stort utrymme för förbättring av den.

Jag tror personligen att internet betyder mer för adoptivföräldrars förberedelser idag. Man kommer lätt i kontakt med andra, kan ta del av deras erfarenheter och då menar jag så klart både andra adoptivföräldrar och adopterade som delar med sig av sina erfarenheter, det är guld värt.

Förut var www.adoptera.nu en väldigt bra sida där man anonymt kunde skriva och få mycket bra tips (även om det förekom en del som bara var där och störde också) men sedan är tyvärr stängd nu.