När du blev styv/bonus-förälder...

Mina bonusbarn tog mer eller mindre emot mig med öppna armar. De var positiva och trevliga redan från början. Men accepterade mig som en riktig familjemedlem tror jag inte att de gjorde förrän vi flyttade till ett nytt hus tillsammans allihopa. Innan dess var jag nog ändå mest "någon som var på långvarigt besök" hos dem. Sen när jag och min sambo fick vårt första gemensamma barn tillsammans så svetsade det ihop familjen ytterligare och nu är det ingen tvekan om att de accepterar mig.

När det gäller att "göra det så smidigt som möjligt" så är jag faktiskt inte så säker på att man skall göra det så smidigt alls. Jag tror att det är viktigt att man skapar sig ett nytt gemensamt liv (för alla i familjen!) så att det inte blir så att man som bonusförälder måste ändra och anpassa hela sitt liv och sin personlighet efter den "gamla" familjen. En sådan konstellation kommer bara leda till att bonusföräldern blir olycklig i längden. Barnen kommer inte heller att acceptera en bonusförälder som bara försöker "smälta in" eftersom man ändå aldrig kan bli en del av den ursprungliga familjen. Bättre då att bygga någonting nytt tillsammans. Detta är i alla fall det som mina bonusbarn har tyckt varit positivt. Vi har startat ett nytt liv tillsammans allihopa där vi alla är lika delaktiga och lika viktiga!