När barnen är så små tycker jag att det funkar bäst att avleda med någon annan aktivitet. Att hindra henne ifrån att nå kattlådan kanske inte funkar?
När jag märker att jag tappar tålamodet brukar jag sätta ner min son, men hålla mig i närheten och fortsätta prata med honom.
Oj, jag skickade visst! Jag skulle också skriva att om din tjej är känslig är det lätt att det blir en stor grej bara pga att hon märker din ilska. Jag tycker att det är bäst att försöka behålla sitt lugn.
Jag tänker att mycket av din energi går åt därför att du blir irriterad och sen får dåligt samvete för att du blir irriterad. Lätt att låta bli, jag vet. 
Sen undrar jag vad som är ditt mål. Nöjer du dig med att det blir som du bestämt, eller är det viktigt för dig att du är överens med din dotter? Tycker du att det är jobbigt för att du gör henne ledsen?
Jag förstår inte riktigt. Om du anser dig behöva göra något annat än att sitta med dottern i famnen, får hon inte vara ledsen för det? Hon behöver väl inte tycka likadant som du?
Men inte tror du väl att hon blir olycklig för att hon är ledsen? Ibland är det ju oundvikligt.
Vad händer om du tar henne med dig från kattlådan och gör något som du vet att hon tycker är roligt?
wickz: ja, såklart strävar man efter att lösa konflikterna på ett sådant sätt att alla blir nöjda efteråt. 
Men även om hon fortfarande är ganska liten, är det inte fel att visa att det finns fler viljor än hennes egen.
Tycker du att dina behov som t ex toabesök, hygien ska stå tillbaka för att dottern inte ska bli ledsen så tycker jag att du gör henne en stor otjänst. Hon behöver lära sig att allas behov är viktiga, även om såklart hennes oftast måste gå före.
Och nog måste det väl finnas någonting som hon gillar att göra inomhus förutom att leka med kattlådan???