• enny signat­ur
    Äldre 27 Feb 12:51
    2476 visningar
    21 svar
    21
    2476

    Utbrott

    Jag sliter snart av mig håret! Dottern (13 månader, snart 14) har fått utbrott en tid nu. Det började med att hon kastade sig bakåt skrikandes och fäktandes när man tog bort henne från saker. Jag tyckte det var sött så log lite för mig själv och pussade på henne tills hon lugnat ner sig alt avlede henne beroende på situatuion.

    Nu däremot så blir hon vansinig när man tar bort henne från saker (kattlådan tex) om hon är på fle humör. Idag har hon skikit typ 1 timme. Hon går direkt tillbaka till kattlådan...
    Vi låter henne vara på det mesta men kattlådan vill jag itne att hon gräver i, dels för att jag tycker det är äkligt, dels för att jag tror det kan vara skadligt och främst för katternas skull.

    I övrigt får hon inte vara i soporna eller dra ner vissa ting (de få prydnadsaker som nu finns kvar).

    När hon blir arg kastar hon bara saker ikring och skriker. Jag ahr inte fått röra henne idag typ. Sedan har hon gr¨åtande vänt sig mot mig, precis som när hon vill amma. När jag tagit fram bröstet ahr hon blivit hysterisk och galltjutit och försökt tagit sig därifårn (typ gå ner fårn soffan).

    Förstår inte vad som händer... och hur hanterar man det? Nu är maken hemma och ja.. jag tar mina 10 minuter av lugn här. de behövs! Men ofta finns ingen avlasnting nöär det sker utan mannen är på skolan då. Hur gör man för at tinte bli galen? Vet att jag mår dåligt för att jag vill hjälpa henne, men det få rju motsatt effekt då jag omedvetet omvandlar det till irretation.
    En viss form av irretation uppkommer även av att jag själv inte får göra något, jag får inte kamma håret, inte äta... ja ingenting.

    Jag gör precis så som jag inte vill dvs tröttnar och ställer ner ett skrikande barn förr att sedan kamma håret (dock efter typ 15 minuters försök av att bära och kamma, ställa ner, försöka roa ja ni fattar).

    Behöver bli mer pedagogisk, försöker verkligwen, men....

  • Svar på tråden Utbrott
  • enny signat­ur
    Äldre 27 Feb 13:29
    #3

    Jo visst är det bäst att behålla sitt lugn, känns bara småt tomöjligt när inget jag gör känns som det hjälper.

    Jo hon är väldigt känslig och vart alltid jätte ledsen förut när jag sa aj.

    Att avleda är bara svårt, speciellt när energinivån är låg hos mig. Hon vill ju verkligen ha kattlådan, leksaker duger ju inte alls.

    Hur får man igenom sina egna viljor utan att barnet blir ledset?
    jag känner verkligen ett behov av att kunna kamma håret tex?

  • enny signat­ur
    Äldre 27 Feb 15:23
    #7

    Jag har dessväre inte begåvats med samma tålamod, men med en stor portion av försök. När ajg inser att jag gör fel, tar jag ett djupt andetag och ber om ursäkt och försöker igen.

    Att avleda fungerar sällan om det inte är väldigt aktivt, hon är en väldigt bestämd tös. HAr inget supersätt att avleda på, att snurra runt fungerar ibland, men när de tinte gör det blir ho nsuperledsen av det...

    nu har hon ammat och somnat iaf, kanske blir det bättre sen. I dag känns extremt, men hon är snorig och grejig (ont i magen)

  • enny signat­ur
    Äldre 27 Feb 15:25
    #8

    lilla hand: jag tycker inte de tär en ok konsekvens att hon blir ledsen. målet äratt kunna göra de saker ajg anser mig behöva utana tt det gör min dotter ledsen

  • enny signat­ur
    Äldre 27 Feb 16:09
    #10

    lilla hand: Nej hon behöver itne tycka lika som mig, självklart inte. frågan är dock om det ska innebära att hon behöver vara ledsen?
    Jag vill hitta andra metoder, att det ksotar hennes lycka tycker ajg inte är acceptabelt

  • enny signat­ur
    Äldre 28 Feb 23:29
    #12

    lilla hand skrev 2008-02-27 16:15:31 följande:


    Men inte tror du väl att hon blir olycklig för att hon är ledsen? Ibland är det ju oundvikligt.Vad händer om du tar henne med dig från kattlådan och gör något som du vet att hon tycker är roligt?
    Menade mer gällande mina egna behov så som fixa håret, gå på toa osv. nu är det löst med att jag fixat en fläta som räcker i 2-3 dagar...
    Nja hon tycker kattlådan är kul + att vara ute. men då behöver hon kläs på och de tär ju inte kul i hennes tycke (inte oftast iaf).
    jo kanske akn man byta dne mot glasverandan *filurar*
  • enny signat­ur
    Äldre 1 Mar 12:40
    #14

    lilla hand skrev 2008-03-01 10:37:13 följande:


    wickz: ja, såklart strävar man efter att lösa konflikterna på ett sådant sätt att alla blir nöjda efteråt. Men även om hon fortfarande är ganska liten, är det inte fel att visa att det finns fler viljor än hennes egen.Tycker du att dina behov som t ex toabesök, hygien ska stå tillbaka för att dottern inte ska bli ledsen så tycker jag att du gör henne en stor otjänst. Hon behöver lära sig att allas behov är viktiga, även om såklart hennes oftast måste gå före.Och nog måste det väl finnas någonting som hon gillar att göra inomhus förutom att leka med kattlådan???
    nej inte mycket.. eller jo självklart imellanåt. hon läser gärna sagor och leker, men inte när hon är på bushumör. klättrar i fönstret och är på balkongen fungerar dock oftast.

    fast att hon blir ledsen och gråter tycker jag är en stor kostnad. jag är helt säker på att hon vet att det finns fler viljor än hennes
  • enny signat­ur
    Äldre 2 Mar 15:58
    #16
    zelia skrev 2008-03-01 19:41:41 följande:
    Jag funderade på det där med kattlådan. Om du har den t.ex. på toaletten så kanske det funkar att sätta dit en grind med spjälor som släpper in katten men inte dottern?
    vi har inte plats på toa för den (dessutom skulle vi inte stå ut emd att vara där då...).
    Hon skulle sticka in huvudet och fastna i springor och i annatfall skulle inte aktterna ta sig igneom. dessutom skulle det behöva vara ett jätte område ikring föra tt hon inte skulle nå lådan.
    Jätte bra tanke, dock har vi varit inne på den som du nog ser av svaret :)
Svar på tråden Utbrott