Bilkörningsfobi

Det fanns ingen rubrik som passade, så jag lägger det här under "relationsproblem". Jag har relationsproblem med min bil. Jag är helt enkelt en usel bilförare, och nu har jag nästan utvecklat fobi för att köra bil.

Jag tog körkort i en mindre stad, och där är det lugnt att köra. Klarade mig på första uppkörningen utan problem. Det är inte så mycket bilar, och inte så mycket filer. Nu bor jag i en större stad, och under flera år hade vi inte bil. När jag började köra igen för några år sedan så var jag osäker, och jag har inte kommit över det. Jag undviker bilen i det längsta, men när jag måste köra så blir jag stressad och gör konstiga saker. Det enda jag koncentrerar mig på är att köra, ändå lyckas jag alltid göra misstag så att andra måste tuta på mig och bilar tycks dyka upp utan att jag fattar hur dom kom dit.

Är det bara jag som har utvecklat bilkörningsfobi? Det känns som en dålig cirkel, ju mer "fobi" jag får ju sämre kör jag, ju nervösare blir jag, och ju mer "fobi" får jag. Egentligen önskar jag att jag inte hade något körkort, då skulle jag slippa detta. Å andra sidan så skulle det underlätta min vardag om jag kunde köra lite bil ibland iallafall.

Handlingsplan? Jag vill inte orsaka olyckor, tror ni vissa människor bara borde lägga bilkörning på hyllan?

(Det jag har svårast för är nog "snabb stadstrafik". Jag har ingen fobi för själva bilen, eller för att köra på folktomma gator, utan det är själva samspelet med alla andra trafikanter som gör mig så osäker).