Katastrof=(

Kära Ts jag önskar ja kunde hjälpa dig på något vis. Och ta inte åt dig ett ord av vad anonym skriver då hon/han bara är ute efter att provocera... Tragiskt när inte vissa kan ta hand om sina egna liv istället för att klanka ner på andras.. Känns fortfarande som din pojkvän kanske håller på att smälta det hela på något vis. Vet inte hur ja ska förklara hur jag menar, men eftersom han fortfarande är kvar och visar känslor för dig eftersom ni pussas och har/haft sex efter han/du fick reda på +:et. Jag kan bara säga hur jag har haft det med min son och jag blev ensam med honom när han va lite mindre än ett år. Jag fick TJATA på pappan att han skulle träffa sin son så otroligt många gånger. Men förra våren släppte hans spärr och han insåg att hans son behövde honom och att han faktiskt kände igen pappa så fort dom sågs även om de kunde ta veckor emellan... Nu ringer sonens far och vill så gärna ha honom och han har tackat mig så himla många gånger för att jag stod på mig och ville att sonen skulle vara en del av hans liv också...Jag förklarade för honom att jag inte bryr mig om hans känslor, men sonen är hans eget kött och blod. Som sagt. Det tog tid, men idag är både han och sonen överlyckliga. + att jag nu har ny sambo så lillen har två som han kan se upp till...Så även om du nu skulle bli lämnad så kanske din pojkvän en dag tar sitt ansvar som far eller så gör han de inte. Men då kommer de säkerligen komma in en ny gestalt i ditt barns liv som kommer betyda så otroligt mycket för er båda.. Eller så stannar sambon och ni blir en familj alla tre..De kan man ju inte se nu dock... Jag hoppas att det går bra hos Bm imorgon och att du snart kan känna lite lycka över lill*n i magen. Det är en underbar tid att vara gravid (för dom flesta av oss iaf) och det händer ju inte så många gånger under ens liv.. Så försök och njut nu och ta hand om dig på bästa sätt!!!Jag följer din tråd ständigt så jag är inte så långt borta om du vill prata!