Katastrof=(

Jag hade valt att inte ha barnet för jag skulle inte vilja sätta barn till världen med någon som verkar så omogoen som din kille (syftar på hans uttalanden om att ta livet av sig, lämna dig med nån dum ursäkt m.) Angående jobbet, förklara för din chef o sjukskriv dig ett tag.

Grejen är att han är absolut inte hetsig eller elak när han säger så. Han kramar om mig och säger han kommer inte klara det. Han är väldigt deppig över detta, absolut inte arg eller sur på mig eller något. Han skulle bara bli så lessen om jag behåller barnet, just för han känner sig inte redo att bli pappa.

Måste man känna sig redo? Måste hela livet vara välplanerat?

Sen velar han en del om han ska plugga på annan ort eller ej. Och som det låtit på honom så måste det bli av, om ca 1,5 år.

Men mitt liv då? Jag är färdig för barn. Vill inget annat! Ska jag ta bort det då för han inte är redo? vad ger mest lycka? Ett barn eller en abort?

Fan vem ska prata om allt detta för honom nu då=( jag blir bara stum och lessen när vi börjar prata om det här=(

TS - det är inte lätt att råda i ett sånt här fall.. Hur mycket älskar du din sambo?? Inte för jag tror, att han skulle ta sitt liv - men visst det finns de - som drar iväg.. Skulle du klara av vara enstående mamma?? Det är inte bara en dans på rosor.. Har du andra - som skulle stötta dig då ?? 20 år är i mångas ögon väl ungt - i andras inte .. Din sambo är klart inte mogen för detta ansvar. Men man är faktiskt två om det.. Då skulle han tänkt på det!! Det alltid lätt vara efterklok.. Kommer ert förhållnade hålla efter en abort - kommer du inte vara bitter?? Tänk, om det är något fel på barnet - alla barn är inte friska, tyvärr. Du står ensam med ett oerhört ansvar medan dina jämnåriga är ute och roar sig.. Mycket hänger väl på om du har anhöriga eller nära väninnor - som du VET skulle gå att räkna med!! Frågan är INTE enkel och innerst inne är det trots allt - bara du - som kan fatta beslutet - hoppas du gör det - som känns rätt på ALLA plan - men tänk noga först.. Hoppas jag inte förvirrat dig.. Men det är så lätt sen - säga VARFÖR - tänkte jag aldrig på DET.. jag har ändå bara tagit upp några saker.. Önskar dig av hela mitt hjärta ett LYCKA TILL med din framtid - oavsett val.. STYRKEKRAM

Det måste absolut inte vara välplanerat men kan bara säga vad jag skulle känna utifrån den erfaranhet jag faktiskt har av att ha barn..fick då jag var 18 med en man som var säker på att det skulle va vi två, vi var gifta o allt..o idag är vi skilda..jag ångrar inte min son för en sekund men hade aldrig fött honom om jag inte haft stöd från killen, det är mycket ansvar med barn..abort är också tungt men det är något att komma över..att föda ett barn är ett ansvar för hela livet o då vill man ju ge det bästa möjliga start..med helst 2 föräldrar som finns där.

Du ska inte göra abort för att din kille verkar totalt omogen. Det är helt ditt val! Visst är det tufft att vara ensamstående, men det går absolut!

Fatta dina beslut grundat på vad du vill, inte vad din kille säger. Om du nu är gravid så ring mvc och boka tid hos kuratorn för att prata igenom allt ordentligt.

jag hade pricis fyllt 20 när jag fick min son visst vi var överens om det men kan lova det är jobbigt vi lever i hopp men han har sina bekymmer som verkligen är jobbigt så jag känner mig ganska ofta som ensamstående mamma för jag gör allt är nästan aldrig ute ensam där jag är där är min son oxå..Men det funkar jag gör allt för min son och jag tycker du ska göra det som känns bäst för dig..

en fråna bara om du gör abort skulle du kunna fortsätta att vara tillsamans med denna kille som har bett dig ta bort ditt barn..skulle dina känslor för han vara som dom är idag..

Va jobbigt, för er båda så klart.

Däremot så ska du säga ifrån dirrekt när din sambo hotar med att ta sitt liv. Det är så lågt och barnsligt att hota med sånt *morr* Att diskutera och säga sin åsikt är en sak men att försöka manipulera fram en abort är verkligen låååågt.

Jag lider så med dig TS...
Sitter i samma situation som du. Killen är inte redo, men jag vill så innerligt behålla.
Dock är vi några år äldre än er + att jag har ett barn redan.

Många tycker att man självklart ska lyssna på killen, andra tycker att man bara ska lyssna på sig själv.
Men valet är inte lätt när man inte är överens och när man inte sitter/aldrig suttit i samma sits själv!

Jag har vetat en vecka att jag är gravid nu och har verkligen önskat och hoppats att killen ska känna att han vill, men han verkar ha bestämt sig

Själv har jag tappat gnistan till allt och vet inte hur jag ska gå vidare i det här och hur jag ens skulle kunna ta bort något som jag så länge drömt om

Finns här om du vill bolla tankar och prata lite.
Sköt om dig nu

Jag kan inte råda, bara säga att jag skulle gjort abort i ditt fall. Mest pga att jag personligen inte vill ha barn med någon som inte vill ha barn. Tror det är stor risk att det blir pannkaka av alltihop i så fall. Men som sagt, för andra kan det vara ett långt mycket besvärligare beslut...

Varför sitta och spara på ett test om ni har ett hemma? Varför inte testa? Tänk om du inte är gravid......då har ni ju utsatts för detta i onödan!

Och du, om man inte vill bli gravid, kan man använda en sak som kallas preventivmedel!