Katastrof=(

Innan vår äldsta dotter föddes så var min man VÄLDIGT tveksam till det här med barn. Han hade ju inga och trodde inte att han skulle älska henne, barn var inget som han brydde sig om. Han var med på allt ändå hos BM, men innte ens ul hjälpte. Men så föddes hon och han blev helt förändrad. Hon blev hans allt och mycket älskad, idag har vi fyra flickor och han kan tänka sig fler utan problem ( fast vi är nog rätt nöjda nu. de minsta är dock bara 15 månader så vi får se..) Han ber mig tala om att många killar känner så här och det är väl iofs synd, men att det ordnar sig när barnet har kommit.
Styrkekramar, kämpa på!