Katastrof=(

Säg till honom att om du gör abort så vill du göra slut så då kommer han helt säkert att förlora dej, så att han verkligen inser det. Dvs allt kan inte bli som förr även om du gör abort. Troligtvis kommer det bli mycket mer som 'förr' ifall ni behåller barnet.

Säg även till honom att även om du får det här barnet så kommer -du- vara samma person som innan. Min sambo var också rädd när jag blev gravid och ville göra abort och en av sakerna han var mest rädd för var att jag skulle förändras, både psykiskt och fysiskt. Så blev dock inte fallet och när han insåg det så blev han mycket lugnare :) Jag försäkrade också honom om att vi fortfarande kan göra allt det som vi gör nu (vi hade ungefär samma intressen som er) och så blev det också :) Vårt liv har inte förändrats särskilt mycket efter att vi fick barnet så det visade sig stämma. Men det tog ganska länge innan han tyckte att det kändes okej och han fick även en kort förlossningsdepression efter barnet hade fötts, men nu är allting bra igen :) Önskar att han varit positiv från början, för då hade graviditeten känts mycket roligare, men men...

Hade jag varit du så hade jag behållt barnet men lovat pappan att han inte behöver ha någon kontakt med det och att jag inte heller skulle kräva honom på underhåll, så att det skulle kännas för honom som att barnet inte fanns.

Mycket möjligt dock att han ändrar sig senare... har läst historier om där tjejen blivit övertalad under mer eller mindre hot att göra abort och killen senare ändrat sig plötsligt och blivit sur på tjejen för att hon gått med på att göra abort eller blivit tillsammans med någon ny tjej direkt efteråt och skaffat barn med henne omedelbart...

Tycker absolut inte att du ska göra abort dock...

Men självklart är det lite pinsamt att bli med barn tidigt i livet men det är väl inte hela världen. Jag tyckte också att det var pinsamt att berätta för alla, men man överlever :P

Anonym (fina) skrev 2008-04-11 21:50:04 följande:

Nej det hade jag inte gjort för jag skulle tagit för givet att han skulle ändrat sig efter ett tag (förhoppningsvis innan barnet blivit stort nog att förstå att det hade en pappa) och velat träffa barnet.

Usch nej, gör inte abort.

I 99% av fallen då det blir så här och killen vill abort så ångrar han sig sedan när barnet är fött. Min sambos lillasyster var inte planerad och pappan ville definitivt abort, de grälade massor om det men mamman envisades med att behålla. Nu älskar han henne jättemycket och när de skildes blev det en vårdnadstvist och just henne för båda ville ha henne hos sig. Trots att hon kanske var oönskad i början så gör det ingenting sedan, dessutom är ju ditt barn önskat av dej!

Min sambo ville inte heller ha vårt barn och hade väl ungefär liknande anledningar som din sambo fast vi behöll i alla fall och det blev hur bra som helst =) Han var tveksam i början och fick en ca 2 v förlossningsdepression men nu är allt bara bra =)

Jag tror att din sambo kommer att älska barnet efter ett tag oavsett vad han säger, men det kanske kommer ta någon månad innan känslorna kommer, och i så fall är det normalt.

Hoppas att det går bra! Har du provat visa din sambo sidor med hur utvecklad babyn är nu? Enligt någon sida kan den till och med leka med navelsträngen och andas in vatten...

Gör inte abort, du vinner ingenting på det. Ifall du gör abort kommer ditt förhållande vara så gott som slut, du kommer säkert inte klara av att vara nära din sambo mer eftersom han påminner om aborten och eftersom du avskyr att han tvingade dej till det. Och ifall ni ändå gör slut, varför inte behålla barnet? Antingen kommer du sitta där ensammen och ledsen, eller med ett barn som du älskar - jag tycker valet verkar självklart! Däremot om du vill vara snäll mot din sambo så kan du ju säga att han inte behöver träffa barnet/inte behöver betala underhåll för det och så kan han låtsas som att det inte finns. Det kommer han förmodligen ändå inte att göra dock, utan han kommer säkert vilja träffa det när det väl är fött... tror jag.

Gör inte abort... du kommer ångra dej resten av livet, och förmodligen kommer din sambo också att ångra sig tids nog, när han inser hur mycket det skadat dej. Just nu är han nog så panikslagen att han inte tänker på dej alls utan bara på sig själv. Han kommer att komma över det, lovar. Och ifall han stannar hos er så kommer inte barnet att förstöra hans liv, även om han tror det nu. Min sambo var också orolig för vad ett barn skulle göra med vårt liv men det är inte så livsomvälvande som man tror, man kan leva nästan som förut =)

Var lugn och saklig när ni pratar om det där och säg att det inte alls är ditt fel, utan att ni var två om att du skulle bli gravid och det var då förändringen skedde. Redan då. Det handlar inte om ifall du ska göra abort eller inte utan om när du blev gravid.

Oj, jag var och bläddrade i några pocketböcker på stan idag och hittade två (!) som handlade om precis det här och som var sanna historier. Tjejen råkar bli gravid, killen vill abort. Tjejen vill egentligen inte men oroar sig över killen, eftersom han är ju så ledsen. Hon är också ledsen men håller det mesta inombords och tycker på något sätt att det är värre att han är ledsen än vad hon är, eftersom han visar det så mycket utåt. I en av böckerna ligger tom killen på golvet och gråter och bankar med knytnävarna som ett litet barn och tjejen blir helt handfallen, vad ska hon göra?

I båda böckerna gjorde tjejen till slut abort (de var inte lika långt gångna som TS) och ångrade sig något fruktansvärt. Det tog förstås slut mellan dem också. Så fort hon gjort abort så förväntade sig killarna att nu skulle allt vara som vanligt och hade inte så mycket överseende med hennes sorg.

TS, gör inte abort, du kommer ångra dej! Troligtvis din kille också, när han inser vad det kommer göra med dej. Han har nog fullt upp med sina egna känslor nu så han tänker nog inte ens på det.

Det är dessutom mindre farligt att gå igenom en förlossning än en abort och det gör förmodligen lika ont när man är så långt gången som du, värkarna måste ju induceras och sådana tenderar att göra ondare än de som kommer naturligt.

Tänk att gå igenom en hel riktig förlossning och sedan bara ha sorg efteråt, allt i onödan. Många klarar sig ju genom förlossningen eftersom de vet att något bra väntar i slutet, de får träffa sitt barn.

Sedan finns det ju de stackare som måste avbryta graviditeten sent pga skador på barnet eller eftersom det har dött, och det måste vara jättehemskt! Gör det inte i onödan =/

Killens vilja skulle ju ha respekterats ifall tjejen ville ha barn och han inte ville det, men nu är hon ju redan gravid och väldigt långt gången så nu är det försent skulle jag vilja säga.