Katastrof=(
Hej.
Läser med fasa ditt inlägg.Jag är 33år och i en annan livssituation och har levt längre.
Jag beklagar,eller,vill så gärna säga grattis! Att få barn är ett privilegium. Det är inte alla förunnat. Jag tror att det är jätteviktigt att ni pratar med varann. Jag skulle också råda dig att ni båda tar kontakt med mödravården.Barnmorskorna där är vana och har kontakter att förmedla så att ni får rätt hjälp. Du kanske kan ta din mamma/pappa/vän etc som stöd.
Din sambos reaktion är en desperat reaktion av rädska och panik för något okänt. Att bli pappa. Hela livet förändras. Kompislivet blir inte som innan. Ekonomin blir till viss del ansträngd,men man vinner det största man kan få. Gränslös kärlek av en liten bebis.
Jag tycker inte att du ska försaka eller inte ta hänsyn till dina egna känslor och din egen vilja. Du vill behålla barnet. Jag tycker att du ska våga säga vad du vill,att du ska behålla bebisen om du vill och är säker på vad det innebär. Att ni hade sex vet ju din sambo och han vet ju också hur bebisar tillverkas så på något sätt måste ju han ta sitt ansvar nu. Är han tillräckligt kär i dig och vill leva med dig tycker jag att han ska sluta leka oansvarig struts.
Jag önskar dig stort lycka till.