Du MÅSTE verkligen berätta för din kille att du håller på att dö inombords om du måste göra en abort!
Han måste veta att du absolut inte vill.
Tänk om du faktiskt inte kommer över det? Risken finns att du inte orkar vara kvar i förhållandet.
Finns det nån möjlighet att han ångrar sig om han står inför fullbordat faktum att bli pappa? Att han faktiskt kommer att tycka att det blir roligt?
Känn efter hos dig själv,ingen kan tvinga en kvinna till abort,så är det bara.Och att din sambo hotar med självmord det tror jag faktist är bara ett hot.
Boka tid hos en terapeut och gå dit båda två och diskutera tillsammans.Kanske han bara är rädd för att bli pappa,att inte räcka till.
Gör för allt i världen inte abort om du själv vill behålla ert barn,du kommer att ångra dig resten av ditt liv.Och att livet är förbi när man fått barn(enligt vissa)det är bara prat.Det är egentligen då livet börjar.Man är definitivt inte för ung att få barn när man är 20 år,jag var själv 19 och det var inga som helst problem.
Anonym (meh) skrev 2008-03-04 18:59:23 följande:
Idag är jag hemma från jobbet, både min sambo och jag grät hela kvällen igår.
Det är verkligen sämst stämning här hemma just nu=(
min mamma fick barn när hon var 17, mormor 20, gammelmormor 18. min 3männing har nyligen fått barn, lika gammal som mig. Flera gamla klasskompisar har fått barn, flera är gravida. Läser jag här på FL så är det maaaaaaassor av tjejer som planerar/väntar barn som tom är under 20.
Varför ska jag ta bort mitt barn när jag så innerligt vill ha det kvar och jag kommer vara nästan 21½ när det kommer?
Jo för den kära stackars pappan känner han aldrig kommer klara av det! han kommer då vara 2-3 månader från att bli 21.
Min egna pappa var tom 20 och ett par veckor när han fick min bror.
Jag sa, du får väl lämna mig då om du inte vill ha något ansvar. plastpappor finns väl överallt. Då blev han jättelessen och det förstår jag. Skulle jag också bli. Men hur ska jag göra då?
han sa att han inte ens kan känna glädje när han ser på mig längre=( att ända sen vi testade dog varenda glädjedroppe i hans kropp.
MEN JAG DÅ? Tänker han nått på mig?
I valet och kvalet om jag ska orka gå och jobba imorgon, men överväger nog att stanna hemma. Fan jag orkar inte mer=(
Sök hjälp och råd hos din BM och låt även honom vara med och prata om er situation. Ni är två om barnets uppkomst och ni måste vara två om beslutet och allt vad det innebär. Oavsett om det blir abort eller inte. Önskar er bägge lycka till!!
Jag tycker inte du ska göra abort mot din vilja, det är inte rätt. Ni var ju två om att ha sex så hela ansvaret kan inte ligga på dig. Vill han inte ta sitt ansvar så är det ju tyvärr upp till honom.
820723- Det är ju kvinnans kropp. Den blivande pappan har ingen bestämmande rätt över den. Så är ju så läget är rättvist som orättvist spelar ingen roll. Pappan får helt enkelt finna sig i det tycker jag!
TS, har du testat dig ännu?
Förstår att du är i en jätte jobbigt situation.
När jag var 19 blev jag gravid med min dåvarande sambo, inget planerat. Jag ville så gärna ha det där barnet men min sambo fick panik och sa "behåller du barnet får någon annan vara pappa". Detta gjorde mig självklart jätte ledsen och jag började tvivla. Det fanns ju bara abort för honom och jag började ju såklart tro att jag aldrig skulle klara av att ta hand om barnet själv. Jag älskade honom och tillslut motvilligt blev det en kirurgisk abort. Jag gjorde det för att "rädda" hans liv, men krossade mitt eget. Var riktigt deprimerad i tre år efter aborten, hatade mig själv. Längtade så efter mitt ofödda barn. Vårat förhållande tog slut för att jag inte kunde förlåta honom. Följ ditt hjärta, det är din kropp. Din kille kanske ändrar sig till att verkligen vilja ha barnet när det kommit. Jag hoppas allt ordnar sig och ni tillsammans kommer överens om en bra lösning. Massor med styrkekramar till dig.
Hej Tjejen!
Fy vilken jobbig sits.
Det måste kännas skit tufft, men hoppas det löser sig till det bästa.
Har du ätit preventivmedel eller har ni skyddat er alls?
I vanliga fall brukar det vara så att man vill göra abort och alla säger till en Nej Nej man ångrar inte ett barn. I ditt fall så vill du ju ha barnet. Barnet finns ju redan i dig, och det är nog en annan känsla för tjejen än från killen. Tom killar som planerat barn kan bli chockade och ändra sig för att sedan i takt med att magen växer också bli mer o mer fäst vid barnet.
Det finns nog inte många papper som inte älskar sina barn. Du känner din kille bäst, tror du att han, efter han smält nyheten, efter han sett barnet på Ultraljud och känt första sparkarna, tror du då att han fortfarande skulle vara ledsen?
Jag tror att du behlver ge honom lite tid, och att du får försöka prata med honom.
Du ska inte göra abort för hans skull. Ett barn som han kommer att ta sig an(antagligen)
Det kommer alltid vara ditt beslut, ditt samvete och du som mår dåligt efter!
Och allvar ni här inne som skrivit till Ts att om ni hade vetat att pappan lämnat er så hade ni inte valt att föda ert barn?
Ts, Man kan aldrig vara säker på något här i livet. Jag sitter nu och är gravid i 6 månaden, är 21 år, tillsammans med pappan till barnet. Men det finns inget som säger att vi kommer vara det för evigt. Vilket som så älskar jag det barnet jag har i magen. Jag ler varje gång jag får en spark och jag kan titta på små söta barnkläder i timmar och drömma mig bort. Ett barn förtjänar att få kärlek óch förhoppningsvis blir den älskad av två föräldrar men det finns aldrig några garantier.
Vissa skriver att det finns chans att barnet inte är friskt och at du ska tänka på det, men allvarligt, är det något man tänker på? Då skulle väl alla göra abort för chansen finns ju alltid att barnet ska vara sjukt.
Jag är inte emot abort, men jag är emot abort mot ens vilja. När ett önskat barn tas bort för att den ena föräldern r chockad.