Jag måste hålla med inlägg 222. Det behöver inte vara slutet på erat liv bara för att man blir ensam mor. Jag blev det. Men träffade en ny man när min son var 5 år. Idag bör vi ihop och ja, det kunde inte vara bättre. Men jag tyckte livet var bra som ensam också. Tufft i början, det var det men det går över...
Jo vi var ju till kuratorn i måndags, men det blev nästan katastrof av det=( han grät och betedde sig illa. Sa mest att det känns som ett helvete, han hade självmordstankar om detta och en massa skit. Helt tokigt omogen jämfört med hur han är annars. Jag grät givetvis också.
Sen när vi åkte hem grät jag en massa och då var han sådär gullig igen, som han faktiskt är.
Jag har 3 veckor på mig innan det är försent för en skrapning, annars blir det en liten förlossning och det rekommenderade dom mig inte om jag så gärna ville ha barnet...
Har ingen som helst aning om vad jag ska göra=(
Har jag barnet kvar har han valet att vara med oss eller lämna oss. Tar jag bort barnet måste vi ju ändå göra slut för jag pallar inte leva med någon som inte vill ha barn nu när jag så gärna vill ha.
Ska prata med honom senare om konsekvenser och så...
Problemet är ju att gråter jag så svullnar mina ögon upp till max och jag får skitont i huvudet även dagen efter = vill inte jobba. Mn imorn och fredag är jag ledig så ikväll kanske jag kan grina lite=(
Vi måste prata, men det går inte=( det blir bara gråt hos båda då=(
Men men det är väl så det måste vara.
Önskar jag hade någon nära tjejkompis som kunde stötta mig och hjälpa mig....men nån sån finns inte i min närhet=(
Vi får se vad som händer....
tänk efter på va du vill, ingen ska tvinga dig att göra något som är fel för dej.
men är du beredd att vara ensamstående?
å att han säger att han inte tänker erkänna sig som pappa så e de bara göra faderskapstest så kan ju han sitta där och verka dum sen.
tycker du ska behålla barnet!
Jo vad jag menar med att det ändå kommer ta slut om jag gör abort är ju för att så barnsugen som jag är nu och han inte är. Hur ska då det förhållandet fungera? Jag kommer ju bli knäpp, deprimerad, medans han ska plugga?! Nej! Funkar inte....
Vi har verkligen skitsvårt att prata, mest för det bara blir en massa gråt då. Och han säger bara han är för ung för att bli pappa, nån annan anledning har han inte...inte vad han sagt iaf.
Jag bor i Dalarna. Skulle verkligen behöva någon kompis att kunna prata med....har ju baa jobbarkompisarna men dom är ju så mycket äldre än mig och dom får inte veta nått än....
Är i vecka 10 nu, magen börjar bli hård. Dock ingen som sagt nått än...
jag är ensamstående mamma och det är INTE lätt.. känner ibland att jag kommer bli galen. önskar verkligen att jag hade någon att dela allt med - även glädjen
Kuratorn ringde idag och undrade hur det gick. Jag och sambon har inte pratat någonting, men efter hon ringt pratade vi lite.
Jag sa att gör jag abort tänker inte jag vänta medan han hade tänkt jobba ca 1 år, plugga ca 3-4 år. Min längtan är för stark för att vänta, jag kommer må skit.
Och barn nu för honom vill han verkligen inte. Han skulle skämmas sa han, för alla. Att han är bara 20 och ska bli pappa nu och så. Vad som är fel med det vet jag ej. Men storgrät gjorde han iaf...
Men han ser hellre att jag gör abort nu och vi går isär sen så får jag leta nån annan som vill ha barn än att han blir pappa i höst=(
Jag känner mig så arg och lessen när jag hör sånt, att jag bara skulle vilja säga att barnet ska vara kvar, du får gå om du hellre väljer det framför oss. Men jag har inte det modet, fixar det inte=(
Kuratorn ska ringa mig på torsdag den 17e och det är sista dagen och då måste jag ha bestämt mig! För en sen abort rekommenderade hon mig INTE att göra, men det finns ju om jag ändrar mig senare....
FAN vad skit jag mår. Önskar bara det fanns lite ansvar i lilla pojken och han kunde stå för vad som hänt och glädjas för en ny människa istället för att se allt det hemska. Och när väl dom 4 åren gått, och jag göra abort och vi forstätter, så är det inte alls säkert han är "redo" då heller. Det är väl ingen skillnar på om han är 20 eller 24-25, eller?
Låter ju verklinge moget att "skämmas" för att man ska bli pappa.. Gå din väg, för du mycket kärlek kan han känna mot dig om han försöker tvinga dig att göra abort genom att hota att ta livet av sig???
Behåll den lille, gör inget du ångrar TS, för någon annans skull. Var stark och stå för det du tycker, känner och tänker!
Styrkekramar!
du har rätt, sådana historier har jag också läst på fl och liknande forum
Tack till alla er som bryr sig! Känns jätteskönt att gå in här och läsa era tankar och åsikter ska ni veta.
Vårat förhållande är inte alls bra nu. Vi kan gulla lite och pussas och kramas men inget mer. Inget sex alls=( verkar nästan som att han "inte har lust" bara för jag är gravid... Är det en strejk eller ett hot? Eller mår han bara dåligt för vi inte är överens?
Känns verkligen skit just nu. Orkar knappt jobba=( funderar på att sjukskriva mig och bara lägga mig i koma ett par månader så är det värsta över sen...
JAG VET INTE VAD JAG SKA GÖRA! Det finns ingen lösning för oss. Jag vill ju att det ska vara han och jag och våra fina barn men han vill visst inte det... Eller han vill ha mig men inga barn än på några år.
Skiter jag i denna abort, akrapningen, så finns det ju fortfarande sen abort om jag skulle ändra mig. En liten förlossning...som inte rekommenderas, men den finns ju ifall att.
Trodde aldrig att ett sånt här beslut skulle bli såhär svårt. Aldrig! Men det är det och bara tiden får visa hur det blir...