Vad "BETYDER" fri uppfostran?

Ge exempel på gränser som är absolut nödvändiga?

För som jag ser det behöver man sätta gränser runt sig själv främst (hej Juul-fans!), och enbart i få fall sätta gränser för barnet. Att barnet inte får slå djuren, det är självklart en slags gräns. Så gränser om att barn inte får skada sig själv eller andra, eller förstöra en mängd saker, det har nog alla.

Men vilka mer gränser behövs? Om vad? Kan du utveckla lite?

Måste man ha regler för att lära sig att säga tack? Förlåt? Ska man tvinga barnen till det?

Varför inte föregå med gott exempel bara?

Eller att sitta rakt på stolen, att äta en viss mängd etc etc.

Se där ja! Och jag tycker att det är helt absurt att tvinga små barn att säga tack, föregår man med gott exempel kommer det av sig självt när de förstår innebörden.

Jag har aldrig någonsin sagt åt min son att säga tack. Det går så bra ändå.

Min son är bara (snart) tre år. Nej, jag kräver inte att han säger tack. Han kommer dock göra det ändå, eftersom han är väldigt "artig", men jag tycker att ibland kan glädjen i ögonen räcka, eller att man börjar leka direkt eller hoppar av förtjusning. Ett barn som är blygt som tvingas till ett tack är hemskt att bevittna!

I vår familj stannar (för det mesta) alla i köket när vi äter middag. Inte för att det är bestämt så, utan för att vi tycker att det är mysigt.  Det kan hända att min man har något oavslutad han vill återgå till, då gör han det. Är jag för ovanlighetens skull upptagen med något går jag tillbaka till det.

Vår son brukar ofta stanna kvar varenda kväll, men kanske bygger tåg av spaghetti eller hoppar och sjunger i kökssoffan under tiden vi andra äter klart.

Jag tycker att vi har det supermysigt och skulle få eksem av att kräva att alla sitter kvar på sina stolar tills alla har ätit upp.

Och glöm inte användandet av aga... att snärta till ungarna på handen när de gör fel är inte precis något man tycker är fel i många andra länder.

Jag har rest rätt mycket i Frankrike och gillar inte det jag ser. Order, aga, ingen jämlikhetssyn alls. Usch!

Eh jo? Självklart stämmer det. Jag HAR rest i Frankrike och jag HAR sett detta!

Finns det en gemensam fransk uppfostran? Häftigt land, här i Sverige är det ju väldigt spritt. Allt från nannymetoderna (och värre än så!) till mycket mer fri uppfostran än det jag ägnar mig åt.

Vad är det du förespråkar då, om inte lydande?

- Säg tack!
- Tack!

Väldigt lydigt tycker jag.

Men vem har sagt att de vill att barnen ska vara så? Ingen här! Däremot menar vi att vägen till att få ett barn som beter sig efter samhällets grunläggande normer, inte går genom regler, straff och stränghet, utan genom vägledning, kommunikation och jämlikhet.

Märkligt, jag ser inte särskilt många så rabiata ungar som du beskriver. Men du och jag har säkert olika uppfattningar av vad en ouppfostrad unge är också. Jag menar, min unge leker med sin spaghetti till och med!

En fråga bara: ska barnen fråga varje gång de tar chips? Eller bara första gången. Frågar du om du får ta chips, eller ska det bara gälla barnen?

Amen!

Så om det ställs en chipsskål på bordet och ingen säger "varsågod", då frågar du antingen om du får ta, eller så äter du inte alls? Eller hur menar du? Och om du bara tar, då är det väl ok för barn också att bara ta, eller?

För att jag tycker att det är fascinerande hur olika man tänker.

Moparwoman - jag skulle definitivt se det som mitt ansvar som förälder att min son inte gör såna saker. Det tycker jag är en stor del i min "fria uppfostran", att jag ser det som mitt ansvar vad barnet gör. Och vill vägleda rätt. Många som är för en mer auktoritär uppfostran gör det till barnets ansvar, och straffar när barnet inte beter sig önskvärt.

Går fram och säger till mitt barn något om att det andra barnet blev ledset och att man inte ska skvätta sand och slåss. Sen frågar jag om han kan komma på något för att göra det andra barnet glatt igen. Är det är riktigt litet barn sätter jag mig med dem för att förhindra nästa gång, eftersom så små barn är för små för att kunna förstå.

Vilken ålder pratar vi om?

Min treåring - förklarar igen att det andra barnet blir ledset och att man inte får slåss. Och säger att om han fortsätter får vi gå och leka där det andra barnet inte är, eftersom det tydligen inte fungerar. Vill han sitta kvar i sandlådan får han inte vara dum mot det andra barnet.

En ettåring - säger igen att man inte slåss, man leker i sanden. Fast där hade jag ju förhindrat redan.

Hur tycker du?

Njae, konsekvens snarare. Ett straff hade varit att gå hem. Eller att inte få titta på bolibompa eller så. Om han inte kan sitta i sandlådan utan att göra illa det andra barnet, då kan han ju inte sitta i sandlådan. Snarare en konsekvens än ett straff som inte har någon relation till händelsen.

Jag vet dock inte säkert, mitt barn slåss inte så jag har aldrig varit i den situationen.