• Squirl

    hur är det? ni som gått igenom äd

    Raspberry81 skrev 2008-03-10 17:12:11 följande:
    Plussade du och inte har du berättat det för mig Den som har det jobbigast med medicinerna är oftast den som donerar äggen, det är mkt starkare mediciner (har jag hört). Jag blev skithängig av progynonet. Och när jag hämtade ut en till burk, sa hon på apoteket att man kan bli väldigt trött av progynon. Jo det hade jag märkt redan!
    Så olika det kan vara. Jag mår bra av Progynon, mycket bra, till och med. Någon annan här på forumet fick förskräcklig huvudvärk.
    Däremot måste jag nedregleras inför mina försök och det gillar jag inte.
    Den som donerar är att jämföra med mina egna IVF och de där follikelstimulernade sprutorna -jag ville bara leka kanin jag. Så i mitt fall har jag inget emot den delen heller.

    Jag har en kompis som var nedreglerad under ett halvår med de där för mig läbbiga sprutorna. Men för henne var den perioden den bästa, utan humörssväningingar och mens.

    Så, trådskapare sökande, hur man reagerar på vad får du säkert lika många svar som de du frågar. Om du hamnat i förtidigt klimakterium är Progynon det du kommer att få och som sagt gillar jag dem.
    Risker: det finns ju en viss risk i att äta östrogen men det är ju under en begränsad period och å andra sidan sparar det ju benmassa. Gungor och karusell.
    Jag bestämde mig när vi under sju års tid gjort allt vi kunnat för att få barn utan att lyckas. Vi var på semester och var ledsna. Stranden kryllade av små människor och ordet äggdonation dök upp i bakhuvudet.
    Jag tänkte att jag älskar ju alla barn, för mig spelar det ingen roll med det genetiska. Visserligen har jag barn sedan förut och alla tycker ju att just deras barn är det något alldeles speciellt med men -jag älskar ju varje ny liten människa jag träffar och SÅ märkvärdiga är väl inte just mina gener.
    Dessutom visar andra undersökningar på att genetik är 30%, resten är livsstilen.
    Jag tycker det ska bli så spännande ifall vi får lyckan att uppleva detta!
  • Squirl
    Tracy skrev 2008-03-10 17:00:36 följande:
    Hej sökande,Vi ställde oss i kö för drygt ett år sedan och har nu precis gjort vårt första äd-försök.Jag har inte haft några biverkningar av medicinerna (möjligtvis av progesteronet under ruvningen, är vansinnigt trött, men vem är inte det i februari), så för mig har väntan och den ständiga "snart går det nog åt pipan"- tankarna jobbigast. Och, som Sma säger, "misslyckas det här blir nästa försök inte förrän efter sommaren". Ska det nånsin gå? Rädslan för att det aldrig ska ta slut, att vara fast i en äcklig lervälling av kötider och brustna förhoppningar, det är det värsta för mig.Plussade för en vecka sedan, men rädslan finns ju kvar, lika stor som vanligt. Kommer väl att vara så här fram till vul i v8. Eller (förhoppningsvis) i nio månader /TracyC
    atÄven om du kanske inte vågar ta emot det så -Grattis! Så fantastiskt kul!
  • Squirl

    Nu blev det väldigt konstigt här.
    Jag skulle ju till TracyC säga: även om du inte vågar ta emot det så måste jag säga -Grattis! Så kul!

  • Squirl
    suba skrev 2008-03-11 10:08:04 följande:
    Squirl and tracyC: Grattis till + och lycka till med er ruvning!Väldigt trevligt att se faktiskt att folk lyckats!Första tanke som slår mig är att ni säkert är yngre.Jag är förstås äldre (47 år) och känner mig pressad av flera fakta, dels det har att man inte har så mycket tid på sig upp till 50, dels att kvinnohälsa börjar krångla till med åldern för de flesta.Tack för er som skrev och förklarade Decapeptyl. Som tröst till makima, Procren= Decapeptyl kostar cca 1300 SEK här i landet.
    Jag SKA ju ruva snart. Fick missfall i höstas.
    Har i dagarna fyllt 46, btw.
Svar på tråden hur är det? ni som gått igenom äd