Min två.åring kan inga ord

Kan tillägga att dotetrn som nu e 3,5 år pratar mycket bra för sin ålder, så när ddet släppte på henne så kom allt och hon va ikapp på nolltid... På dagis säger de att ghon tom ligger långt föra i pratet jämfört med åldern.

vi ska få göra ett hörseltest, men jag tror inte att han hör dåligt, mer att han väljer att skita i att höra vissa saker Han börjar och dnasa så fort han hör musik, fast det kanskke bara är som bakgrundsljud och han hör alltid när jag kommer hem, fast han sitter framför TV´n i vardagsrummet.. Men står jag och säger hans namn tex, så får jag oftast gå fram till honom och ta tag i honom. Först då vänder han sig mot mig och ler. Säger jag ordet nej, då hör han minsann direkt och lägger ner det han har i handen...

Det känns som om ngt e lite "fel", som om han är för bekväm i sin lillebror roll. Han har alltid varit så snäll- ALLA säger det, och han kanske helt enkelt inte vill?? Nu blir han storebror, vi får väl se hur det blir

Ja, det ska bli skönt att komma till läkaren. Min son pekar dock inte på saker när vi frågar vad ngt är, ej heller personer. Han har börjat så smått nu att peka när han vill ha ngt med ordet "nunga"...

Alltså han är ju superaktiv, springer runt och busar, klättrar, "pratar" skriker, men han förstår verkligen ingenting när vi pratar med honom. Ja, det ska bli skönt att komma iväg och kika lite på vad vi som föräldrar kan göra...

Jag har mest problem med de utbrottt han får, då han inte vill vara kontaktbar. Kan handla om en skitsak som att vi inte förstår vad just denna gångens "nunga" betydde. Då slänger han sig på golvet och skriiiiiker och sparkar med benen. Det går inte på ngt sätt att lugna honom. Han slutar av sig själv då han själv blir disstraherad av ngt tex att telefonen ringer, han ser ngt på TV´n eller utanför. Sen är han helt som vanligt, lugn go och härlig. Utbrotten varar allt från 10 minuter till en timme. Idag höll han igång 40 minuter... INGET hjälper... Inte bära, inte prata, inte smeka, idag provade jag att duscha honom för det ääälskar han, men icke. En telefonsäljare blev räddningen. Två signaler p åtelefonen- sen var han som ur ttransen...

Ngn som har ngt förslag på vad man kan göra i dessa utbrott? De är så vanliga här hemma, så man vänjer sig, men det är när andra kommer hem som man märker hur de reagerar och vill försöka göra "rätt", men absplut inget fungerar..