V. 7 i morgon, IVF och orolig för missfall...
Alla säger att man inte ska tänka på det utan njuta av graviditeten men det kan jag inet göra. Tyckte att "ruvningen" var avskyvärd och var helt säker på att mensen skulle dyka upp, precis hela tiden. Det gjorde den så klart inte efter som jag skriver här.
Men jag tycker att det är jobbigt att behöva få ett jobbigt besked och vill förbereda mig för det värsta. det är mitt sätt att handskas med jobbiga saker. Har vul först om 3 veckor och det känns jätteläne tills dess. MIn mardröm är att de ser att fostret har dött.
Tycker det känns jobbigt att prata om det här i andra trådar eftersom man inte vill påminna andra nygravida om missfall hela tiden.
Är det någon annan som behöver älta det här lite eller är det bara jag? VI kan gärna snacka symptom också, som motvikt 
