Är min kille alldeles för respektlös?
Vi träffades i somras och har i flera månader haft värsta passionen, inte kunnat hålla händerna ifrån varann.
De senaste veckorna har det inte varit lika hett mellan oss. Han bjuder mig på en resa till Italien och där har vi en kväll sex som inte blir bra. Efteråt anklagar han mig för att det inte är lika passionerat mellan oss längre. Säger att en vuxen kvinna borde väl fatta hur att hålla spänningen kvar i ett förhållande!
Hela dagen efter behandlade han mig som luft. Sa inte ett ord till mig och tog inte på mig. Jag kände mig som ingenting.
När vi pratar i telefonen så måste han alltid snabbt lägga på, även om jag har något jätteviktigt att säga. "Nu måste jag sluta, vi hörs sen, okej?" säger han. Och sen lägger han bara på, och jag sitter där mitt i en oavslutad mening och undrar vad det var som hände.
Ibland kan han säga att jag borde byta klädstil och hårfrisyr och om jag inte gör det så tycker han inte att jag underhåller förhållandet. Om det tar slut mellan oss så är det mitt fel, eftersom jag skiter i att se snygg ut inför honom (säger han).
Han irriterar sig på mitt val av yrke (du skulle kunna bli så mycket mer), vad jag gör (varför målar du tavlor? Du tjänar ju ändå inga pengar på dem! Försök att sälja dem och tjäna lite pengar, är du handlingsförlamad eller?), vad jag gör med mina dagar (har du inga ambitioner? VILL du ingenting?) bara för att jag träffar kompisar, målar tavlor, jobbar på mitt meningslösa jobb och så vidare.
Själv är han högt uppsatt på sitt jobb, tjänar massor av pengar men är väldigt sönderstressad. Han hinner ingenting och jag är rädd att han hamnar i en depression eller nåt.
Det är alltid jag som måste hälsa på honom (vi är särbos) eftersom han "inte trivs" hemma hos mig, då jag har en alldeles för liten lägenhet, i en "tråkig" stad och dessutom en inredning som han inte står ut med. Inga bekvämligheter har jag heller, utan väldigt enkelt (men jag trivs!).
När jag tror mig vara säker på vårt förhållande så kan han helt plötsligt säga "Det känns som att det inte finns några känslor kvar mellan oss", för att sen släta över och säga att han inte menade PÅ DET VISET. Men han har ändå gjort mig nedbruten. Jag kan aldrig vara trygg med honom.
Vi väntar ett barn i augusti också, och planerar att flytta ihop.
Vi har det bra förutom just detta.
Vad är era spontana reaktioner på hans beteende? Och tycker ni jag borde se upp eller inte?