Är min kille alldeles för respektlös?

Tillägger en sak till....nog har de flesta av oss läst boken "gömda"...?! Din kille följer samma mönster som mannen i boken!!! Skrämmande...

Jag va på väg in i en sån situation en gång, han bröt med mig när jag började ifrågasätta o stå på mig, dum som jag va så kännde jag mig bränd o ville ha tillbaka honom! Kämpade i månader men plötsligt träffade jag min nuvarande sambo o honom berättade jag allt för, han stöttade o fick mig att se vad de va den här killen igentligen gjorde mot mig! Jag vägde inte mer än 48 kg. på den tiden för mitt ex gillade tjejer som inte åt godis o tränade mycket mm......fatta vart jag hade befunnit mig idag om jag inte lämnat honom!!! Han grät som ett barn när jag började träffa min nuvarande!!! Han ville helt plötsligt ha mig tillbaka...jag skrattade åt honom o de känndes så j*vla skönt!!!!! hahaha...

Låt dig inte luras TS. du kommer aldrig att behaga honom, han kommer dra åt snaran mer o mer för varje dag som går!!

Det är precis som du säger Eisa, man gör inte bara slut innan man verkligen VET att det inte GÅR.

Jag känner mig inte svag, utan snarare mer full av jävlaranamma än jag gjorde för några månader sedan, så jag är inte så rädd för egen del.

Relationer är inte svart-vita. De följer inte någon regelbok. Alla psykiska misshandlare följer inte samma mönster, allt behöver inte alltid gå åt helvete, alla tjejer följer inte samma mönster, alla blir inte svagare och svagare.

Var på din vakt TS, men det tror jag redan du är.

TS är inte dum i huvudet, jag tror inte hon stannar med en fullkomlig idiot, utan han har säkert bra sidor också, men dem ser vi inte här.

Svårt att ge råd utan en helhetsbild.
Jag aktar mig för det.

Alla relationer (relationer med familj, med vänner, med partners) bör ju handla om att man tillsammans med den andre får vara just den man är, och att det är okej och till och med gillas.
Jag skulle säga att den enda gången det är okej att förställa sig själv, att försöka vara någon annan, för att tillfredsställa någon annan, det är i jobbrelationer. Men i ens vardagliga relationer, om ens mamma/vän/pojkvän inte accepterar en för den man är, eller inte uppskattar en för den man är så ska man avsluta den relationen för den är inte bra för en.

Jag tycker du ska fråga honom varför han blev tillsammans med dig för att sedan vilja att du ska ändra på dig: ditt utseende, dina ambitioner, dina intressen, din inredningsstil, din sexualitet osv osv. Varför blev han inte ihop med någon som var som han ville från början?

Klart man ska kämpa för att relationen ska fungera men i slutändan måste man väl ändå se till sig själv o fråga sig om man verkligen mår bra i förhållandet!

den spontana reaktionen va juh inget positivt direkt.. man ska stärka den andra personen och inte trycka ner.. jag skulle aldrig idag tillåta att någon behandlade mig med så lite respekt,,.. då jag själv är i ett bra förhållande med mycke respekt där vi värnar om varandra.. som sagt och som man alltid fick höra som liten.. behandla andra som man själv vill bli behandlad! tror inte han skulle acceptera att du behandlade honom på de sättet.. ledsen för din skull att du hamnat i ett sådant förhållande och jag hoppas att de blir bättre eller att du hittar en bättre väg för både dej o lillen i magen-..

Om Det är som du skriver - om det inte är för att skapa debatt

vilket i o för sig är bra - eftersom så många kvinnor sitter i samma situation som du

om det verkligen ÄR sant att du har det som du skriver

så SKA du gå - FORT!!!

Du ska gå medan du har den minsta gnutta självkänsla kvar - det ska gå illa kvikt

du ligger i riskzonen för att hamna på tidningarnas löpsedlar -

bland kvinnor som har blivit dödade för att dom inte behagade "deras" män.
Du har inget att förlora - enbart ALLT att vinna

men det måste bli DIN sanning - inte hans!

Eisa, det är en sak att vara ödmjuk inför att relationer är komplicerade saker där båda har en del i det som sker men en helt annan när det handlar om ett tydligt beteendemönster som inte är ovanligt hos människor med personlighetsstörningar.
Alla har sitt bagage och så länge de är beredda att se och bearbeta det så är det ju egentligen inga problem men det finns personer som saknar väsentliga delar av känsloregistret, t.ex. empati, som är en grundförutsättning för en sund relation.
Nej, vi vet inte hur TS relation egentligen ser ut, vi vet inte vad hennes partner har för problem men är det inte märkligt att så många känner igen exakt samma mönster och att det finns beskrivet i artiklar om psykisk misshandel och personlighetsstörningar?
Jag HOPPAS VERKLIGEN att TS kille INTE tillhör den kategorin men mycket av det hon beskriver tyder på det och vi som har erfarenhet av sådana relationer hör varningsklockorna ringa för fullt tyvärr.
Det är fint att ge alla en chans men inte med sin egen psykiska hälsa som insats.
Dessutom stämmer det inte att man alltid stannar i en relation för att man får ut något av det - ibland stannar man för att man helt nedbruten och/eller livrädd.

Har inte last svaren utan hoppar in har o hoppas att jag inte trampar nagon pa tarna.

Min forsta tanke: Han har en sida hos sig sjalv som han inte vagar bejaka.

Han verkar vilja ändra pa hela dig, men anda ar han tillsammans med dig. Kanske han innerst inne (undermedvetet) vill stoppa ekorrhjulet och leva lite mer som du, som lyssnar till ditt hjarta och lever livet lugnt och sinnesfullt?

Man kan aldrig forandra en annan manniska, bara sig sjalv. Tror att han kanske skulle behova fa hora den sanningen.

Jag skulle rada er att ga och prata med nagon utomstaende som kan ge er storre perspektiv pa situationen. Ni kan ju inte leva sahar iallafall.

så sant så - anonym(läs)

Det är bara du Ts, som kan avgöra vad du vill med ert förhållande. Jag lever själv i ett äktenskap som enligt generella feministiska och moderna normer kanske inte skulle uppfattas som jämlikt av alla och envar. Det struntar jag fullkomligt i och jag känner inget som helst behov att anpassa mig så länge jag, min man och våra barn är lyckliga och tillfreds med vår tillvaro.

Jag tycker du ska göra det du kan för att känna att du gjort allt som står i din makt för att få ert förhållande att fungera, helt enkelt för att jag tror att du är typen av människa som inte kan nöja sig med mindre än att kunna veta säkert, i den mån det nu går.
DU ska kunna leva med DITT beslut framöver och det är ditt val att sätta gränserna för vilka uppoffringar eller kompromisser du är villig att göra. Välj vad du vill men se för allt i världen till att du ger dig själv chansen att bli/vara lycklig! Det är ditt föhållande och dina ramar! Utplåna inte dig själv på vägen bara, det måste finnas en Ts kvar den dagen du blir mamma också.

Jag tycker och tänker en massa när jag läser vad du skriver om din kille och er relation men det är inget jag tänker köra ner i din hals. Du verkar ha väldigt god insikt i ert förhållande och jag har högsta tillit till din förmåga att välja vägen som är rätt för dig. Själv har jag aldrig gått i dina skor och har ingen aning om hur jag skulle gjort i ditt ställe, även om jag vet hur jag skulle önska att jag skulle gjort om jag var du. Krångligt värre... Vill du ha ytterligare stöd eller bolla lite tankar så står min inbox öppen, men för tillfället låter jag sagt vara sagt. Kram på dig!

Min spontana reaktion är att han inte verkar varken charmig, trevlig eller attraktiv på något sätt. Jag skulle aldrig acceptera att min man behandlade mig på det sättet.

Om du dessutom känner dig hotad av honom (såg inget om det i ts men sista inläggen behandlar den frågan och jag har inte läst hela tråden) så är det inget snack om saken. En sån man ska ingen leva med.

vad tar han för ansvar för er relation då? hur anpassar han sig efter dig och dina önskemål? hur gör han för att hålla liv i passionen? hur visar han dig sin uppskattning?

Varningsklockorna ringde redan när jag läste det där första om Italien.

Susl - du säger att ni är lyckliga

jomen det är ju bra - då får väl relationen vara hur udda som helst - det ser jag inget fel i

och vist kan man kämpa för en relation ska kunna fungera - men då måste man vara två - som var för sig tar eget ansvar

men TS - verkar inte lycklig - hon verkar förvirrad o frustrerad o osäker på vad hon kan göra för att behaga gubben

han har redan sina krav redo - och inte mycket som TS serverar - verkar passa herrn i fråga!

då kan hon - i mina ögon vara utan skitstövlen

och det är inte alla som kan välja hur dom vill ha det i en relation

om så vore fallet skulle vi inte läsa om alla dessa mord och voldshandlingar som kvinnor står modell till

man kan altså vara så jagsvag o så manipulerad - att man helt hamnar i en människas vold

och då behöver man stöd och vägledning - av andra - för att kunna VÅGA välja det liv man är berättigad till