Var är alla pappor?
Hej.
Är ny här på familjeliv, men har kommit att bli medlem då jag söker lite svar.
Jag var på ett nytt dagis med exet och min dotter, för vi ska byta dagis. En "pröva-på-kväll" och jag slås av att jag var den enda mannen där.
När jag hämtar på dagis får jag veta efter ett år, att mamman fått teckningar. Jag har inte fått en enda.
Jag jobbade som chef på ett IT-bolag, under inskolningen på dagis. Vi kör varannan vecka. Hon, lillan blir sjuk rätt mycket som det blir första tiden. Och jag blev av med jobbet (in)direkt för jag inte "kunde vara tillgänglig som det förväntades" jag vabbade alltså. Varken mer eller mindre än mamman.
Jag läser barnbok efter barnbok, och reagerar direkt på att det alltid är mamman som gör de där mammasakerna. Och pappa de där pappasakerna. Är det en bil med , så är det pappas. Är det en mobiltelfon med, så är det pappas. Är barnet ledsen så tröstar mamma.
Var är pappan?
Jag inbillar mig, att en modern pappa är inte schablonen. Det är något annat. Jag inbillar mig att jag är inte ensam att tycka mo att vara med min dotter, som väljer att gå ner i arbetstid för att få mer tid med henne. Som njuter av att vara i lekparker med henne och få upptäcka barnet på nytt i mig.
Jag inbillar mig att jag är inte ensam om att förstå hur viktigt det är med närvaro, oavsett om man är mamma eller pappa.
Eller?
