9-årskris???
Har en släkting som pluggar psykologi. Då min äldsta son är 9 på sitt 10:onde år så berättde hon att hon nu läser om barns utveckling och att just 9-10 årsåldern avhandlades för tillfället.Hon berättade att detta är en väldigt känslig ålder. Barnen börjar se sig som andra ser dom. Vilket är mycket tufft. Även döden spökar en del. Vilket jag märkt på min pojk. Han vill inte bli äldre för då kommer han närmare döden och liknande saker. Han drömmer att familjen skadas eller dör vilket har på verkat hans nattsömn en del. Han har humörsvängningar och när man frågar varför han blir så arg svarar han förtvivlat att han vet inte.Han vill inte men kan inte kontrollera sig.En kompis till mig har en son med adhd och när han var 10 blev han så deprimerad så att föräldrarna blev sjukskrivna för att han inte fick vara ensam överhuvudtaget. Det fanns en oro att han skulle skada sig själv.Detta för att han kom till insikt att han aldrig skulle vara som alla andra barn.Så visst det är en tuff ålder.