9-årskris???

Nidaros- Min 9-åring verkar vara exakt som din, Några tips??

Haha, nä tyvärr har jag inga tips o råd att ge än så länge, ev ska vi kontakta familjemottagningen för att själva få stöd i hur man bäst hanterar detta men inte tagit mig för att ringa dit än ;)
Måste göra det snart!

Hej på er,vet ni jag tror att vi får ha lite is i magen vad det gäller våra nioåringar. Göra vårt bästa för att trösta och stötta när livet är emot dem. Är helt övertygad om att det är en fas de ska igenom och att som tioåringar kommer allt att vara förändrat. Så håll ut,de är ju inte ensamma om att ha det såhär,kram till er!

Ja det är kanske bara att bita ihop!

Har en jag med...lilla tonåren! Det är massa hormoner som far runt, min ängel har blivit ombytt!

(dessutom har jag en rabiat sexåring med!!)

Ojdå! Ja, det kan ju förklara en del här hemma...

Intressant tråd.
Har precis haft en diskussion m min 9 åriga dotter. Hon har varit arg som ett bi hela kvällen och nu vid sängdags bröt hon ihop.
Säger att hon hatar sitt liv och inte vill leva längre. Det finns inga barn som vill leka i skolan säger hon, alla tjejer går bara och pratar. 
Hon vill inte gå i skolan alls längre.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Hur en jag försöker att vända och vrida på det vi pratar om så blir det inte bra. Det gör så ont i mig när hon säger att hon inte vill leva längre.

Någon skrev om någon Trotsbok. Vart får man tag i en sådan?

Men oj! Jag har aldrig hört talas om nioårskris förut, men det förklarar en hel del. J är som förbytt just nu, käftar emot och har tusen argument mot allt vi säger. Om jag säger att det regnar, så säger hon att solen skiner. Allt, allt, allt ifrågasätts! Hon glömmer grejer, lovar en massa saker hon omöjligt kan hålla (tex bjöd in tre kompisar på pyjamasparty utan att fråga oss!) samt tar sig för stora friheter. Man vill ju gärna inte kuva sitt barn men jag tycker att det är självklart att ett barn frågar sina föräldrar om det är OK att bre sig en macka precis innan middagen, till exempel. När vi sedan försöker prata med henne om vad hon har gjort bryter hon ihop och vill dö för att hon aldrig kan göra någonting rätt. Stackars liten, det kan inte vara lätt att vara nio. Eller sex, tre eller två... Undrar just hur tonåren blir.

Har en släkting som pluggar psykologi. Då min äldsta son är 9 på sitt 10:onde år så berättde hon att hon nu läser om barns utveckling och att just 9-10 årsåldern avhandlades för tillfället.Hon berättade att detta är en väldigt känslig ålder. Barnen börjar se sig som andra ser dom. Vilket är mycket tufft. Även döden spökar en del. Vilket jag märkt på min pojk. Han vill inte bli äldre för då kommer han närmare döden och liknande saker. Han drömmer att familjen skadas eller dör vilket har på verkat hans nattsömn en del. Han har humörsvängningar och när man frågar varför han blir så arg svarar han förtvivlat att han vet inte.Han vill inte men kan inte kontrollera sig.En kompis till mig har en son med adhd och när han var 10 blev han så deprimerad så att föräldrarna blev sjukskrivna för att han inte fick vara ensam överhuvudtaget. Det fanns en oro att han skulle skada sig själv.Detta för att han kom till insikt att han aldrig skulle vara som alla andra barn.Så visst det är en tuff ålder.

Läste mitt inlägg och det med sjukskrivningen lät lite väl mycket men det tog jag med som ett exempel på att det är en tuff ålder. Alla blir naturligtvis inte så deppade.Han var nog extremt nere. Han är okej idag.

Har en 9 åring som blir 10 om 2 mån och nu börjar det lätta. Han har varit i 9 årskrisen sedan han var 8 1/2.