Ja, adoptivföräldrar får lämna tillbaks barn

Jag har 2 bröder som oxå är adopterade. Den ena är från Fillipinerna och den andra från Indonesien. Och dom har aldrig blivit behandlade så som jag har blivit behandlad.
Det är mkt sorgligt att socialstyrelsen inte kollar upp blivande adoptionsföräldrar mer än bara genom papper och några hembesök. Nu vet jag att jag har haft extremt otur, men jag är ändå inte så himla bitter. Jag hade ju aldrig träffat min sambo. ( Om man ska se det så )
Men verkligheten kommer ikapp många ggr och det finns dagar då jag inte kommer upp ur sängen. Dock mer sällan än förut.
Min sambo är den bästa.
Han säger saker som : Julia, om du är lik din biologiska mamma så är hon den vackraste kvinnna på jorden.
Han är den enda människa jag kan lita på.

Under min uppväxt så bllev jag förbjuden att träffa mina bröder. Lillebrorsan träffade jag inte på 8 är. Fick helt enkelt inte. Idag har vi en mkt tät relation.
Min adoptivmamma sa även saker till mig om min biologiska mamma. Att hon måste vart en prostituerad o att det va så jag kom till, att jag har dåliga gener coh har fått det från henne. Sånna saker.
Idioter finns det gott om. Önskar bara att jag hade fått sluppit allt det här

Ja, som Ethi skriver. Tror oxå att det är värre ( om man nu kan mäta ) att vara adoptivbarn och bli bortlämnad.
Jag hade tankar som : " Min 1:a mamma ville inte ha mig, o inte min 2:a mamma heller..vad gör jag för fel?? "
Jag har fått gått terapi och pratar fortfarande mkt med sambon om allt detta för att försöka bearbeta och gå vidare.

Mmm, men jag är ändå tacksam att jag kom till Sverige.
Sverige är ett jättebra land. Ganska jämställt, Vi har har bra lagar, fri sjukvård, skolplikt mm. + att jag läste på text tv häromdagen att Sverige är det näst säkraste landet i världen.
Jag hade aldrig överlevt om jag inte blivit adopterad. Min biologiska mamma (som så många andra) var jättefattig o kunde inte behålla mig.

Även om min uppväxt inte har varit den bästa så kunde jag inte kommit till nåt bättre land.

Ja, det är jättesvårt att veta hur man kommer att bli som förälder och hur man kommer att beté sej i vissa situationer.
Det kommer allteftersom.
Men jag vet ju hur jag INTE kommer att vara mot mina framtida barn iallf.

Såhär e det. En av mina släktingar äger en begravningsbyrå. Hon hade hand om allt det här med begravningen. I sin tur måste hon känt människor.
Olagligt förstårs.
Och allt var bara en bluff
För några år sedan kontaktade jag polisen och dom i sin tur kontaktade min släkting. Hon fick böter och fick inte jobba mer.
Dom sa att dom skulle ta bort stenen men det har dom inte gjort.
Nu orkar jag inte ta upp allt det här igen. Då måste jag riva upp en massa sår som har läkt, börja om från början igen.
Nu mår jag bra trots allt som hänt och vill inte falla ner igen