"jag tror på en högre makt"

Med risk för att låta flummig så är jag övertygad om att vår existens i den här världen har en andlig dimension. Hinduister betraktar olika religioner som floder vilka leder till samma hav och den uppfattningen delar jag. Eftersom jag själv har vuxit upp i den kristna kyrkan ser jag denna tro som min främsta kanal till den andliga dimensionen men det inre sökandet är min egen process, även om människor kan förenas i samma strävan. Heliga böcker och liturgier fungerar enligt mitt synsätt som meditativa 'verktyg' i kontakten med det andliga och de återspeglar egentligen världsliga bilder och kategoriseringar som inte förmår omfatta andligheten men underlättar vårt förhållningssätt till den. Jag är också övertygad om att de andliga ledare som har gjort betydande avtryck i världshistorien alla har haft en närmare kontakt med andligheten och inspirerar oss till detsamma. Jag tror varken på himmel eller helvete, annat än som metaforer, utan ser snarare ett andligt tillstånd som det inre sökandets mål, t.ex. buddhisternas Nirvana. När en människa uppnår total närvaro i nuet, utan världsliga förbehåll, är hon ett med andligheten i en samtidigt unik och för alla människor gemensam upplevelse. Den ortodoxa kyrkan förkroppsligar i flera avseenden detta synsätt på andlig närvaro. Kallistos Ware skriver i boken Ortodoxa kyrkan:
"Den heliga liturgin är något som omfattar två världar på samma gång, för både i himmelen och på jorden är liturgin en och densamma-ett enda altare, ett enda offer, en enda närvaro. På varje gudstjänstplats, hur anspråkslös den än må vara till det yttre, upptages de troende i den himmelska världen' då de samlas för att fira liturgi."
Själv är jag visserligen döpt och konfirmerad protestant men den ortodoxa kyrkan intresserar mig mycket.
Voila, en riktig utläggning blev det men så tog du också upp mitt favoritämne Jossebell!