Inlägg från: Anonym (anhörig) |Visa alla inlägg
  • Anonym (anhörig)

    Psykiskt sjuk anhörig.Orkar inte!

    Min mamma har demens,är paranoid samt dricker alldeles för mycket sprit. Har legat på psyket men kom hem för några dagar sen.I värre tillstånd än någonsin!
    Vi anhöriga turas om att fara till henne 2 gånger per dag med mat och medicin,vissa gånger är läget okej för att andra gånger vara katastrof.

    Hon har ångest och tror att hon har mördat någon ena minuten för att andra minuten verka hur pigg som helst.

    Jag har 3 egna barn i olika åldrar från småbarn till tonåring,en man som jobbar jämt,jag själv jobbar heltid och jag känner nu att jag ORKAR inte vara mamma åt min egen mamma!!!

    Jag är så trött i själen att bara att stiga upp på mornarna är en bedrift,jag får knappt ner fötterna på golvet.
    Har haft en stressig vinter iom makens jobbande och barnens alla aktiviteter och läxor osv. Nu känns mammas demens och paranoja som en enorm börda som jag helt enkelt inte pallar med!!

    Det är så stressande att veta att hon när som helst kan ringa och vara i katastroftillstånd,eller så mår hon bra.
    Inatt ringde hon klockan 1 och efter det kunde jag inte somna om. Tur att inte barnen vaknade.

    Mår så dåligt av detta och är så trött/slutkörd att kroppen känns helt tömd på energi.
    Idag har varit en bättre dag,jag har faktiskt haft lite energi men de andra dagarna så räknar jag minuter tills jag ska få gå och sova och sen sover jag en tung,drömlös sömn-helt borta är jag.Och lika trött då jag vaknar följande morgon.

    Är det så här det känns då man är utbränd eller vad kan det vara?! Hur ska jag orka vara småbarnsmamma,tonårsmamma samt mamma åt min egen mamma samtidigt som min man jobbar nästan dygnet runt?

  • Svar på tråden Psykiskt sjuk anhörig.Orkar inte!
  • Anonym (anhörig)

    Det är på gång med hemvårdare som ska komma 2 gånger per dag och jag hoppas det inte ska ta så länge att få igång det. Sen är ju frågan om hon tar emot hjälp-att det kommer främmande personer till henne...

    Hon är knappt fyllda 60 år så alltihopa är så sorgligt.Och jag orkar inte längre nu. Hon har varit sjuk flera år men inte så här.

  • Anonym (anhörig)

    Förut har vi kunnat "skylla" hennes mående pga att hon totalvägrat att ta sin medicin eftersom hon inte har någon som helst sjukdomsinsikt. Nu har hon ju varit på psyket,har tagit medicinen regelbundet i åtminstone 2 veckor men är i ännu sämre skick än hon någonsin varit! Hoppet vi haft att bara hon skulle ta medicinen skulle hon vara i bättre skick är borta nu.

    Hon bor ensam nu sedan några veckor tillbaka,sambon orkade inte längre och det har jag full förståelse för.

    Jag skulle ju helst vilja att hon skulle få bo på något boende men vägen dit är säkert lång,hon visar ju inte utåt hur sjuk hon är. På sjukhuset klarade hon av att hålla upp en någorlunda fasad,demensen går ju inte att dölja men misstänksamheten och fantasierna visade hon inte åt någon fastän vi anhöriga informerade läkaren om det.

    Jag kan ju förstå hur hemskt och ångestfyllt det måste vara att tro att hela världen är emot en eller att man själv gjort något hemskt....

    Jag vill vara en bra mamma åt mina barn men det fungerar inte som det är nu.

  • Anonym (anhörig)
    Svar på #8

    leende guldbruna skrev 2008-03-30 11:29:57 följande:
    Hon klarar av att hålla fasaden för att ni hjälper henne!!Låt bli så hon får konsekvenser av sitt drickande å att inte ta med.Du måste först å främst ta hand om dig själv å dina barn,om det finns krafter kvar så kan du ödsla dom på din mamma.låter jätte ego ,men om du stupar så finns det ingen hjälp åt henne ändå. å inte barnen heller.Om ingen täcker upp för henne så kommer personal lättare kunna hjälpa henne.tycker jättesýnd om dig å vill inte låta hård, men du måste ingenting förutom att ta hand om dig själv!! å det är jättesvårt, jag vet, men ändå.Din mamma e vuxen å får den hjälp hon behöver om hon tillåter sig att be om den.För å döva samvetet kanske du kan ringa ist??hoppas det löser sig för dig å va rädd om dig dina barn har bara en mamma !!
    Du har helt rätt! Så är det ju verkligen även om det känns hårt och jätte ego....
  • Anonym (anhörig)

    Min mamma har sådana fantasier som om man inte känner henne verkar helt logiska,just nu ser lägenheten välstädad ut (hon byter dukar varje dag osv men tittar man noga så ser man dammtussarna och oredan-men ytligt så ser allt bra ut), hon satt i en fin blus med nykammat hår och verkade fullkomligt klar i huvudet.

    Bara det att jag vet att hon sitter och väntar på sin "nya karl" som hon "träffat via internet",hon som varken har en dator eller ens använt internet någonsin. De skulle ut på resa sa hon och hon hade resväskan packad....

    Sen vet jag att om 1 timme kan hon ringa i panik och fråga vem det är hon har mördat.

    Mina barn är ensamma hemma på eftermiddagarna då jag jobbar och jag hoppas de slipper få ett sånt telefonsamtal från sin mormor.

    Det verkar som att läkarna inte kan tro att hon är så sjuk/dement som hon är eftersom hon knappt fyllt 60!

    Tack för boktipset leende guldbruna-jag ska gå och låna den såfort jag orkar.

Svar på tråden Psykiskt sjuk anhörig.Orkar inte!