För oss med SVÅR foglossning

Här hör jag hemma!

Ligger inne på sjukhuset sen i fredag pga kraftig foglossning med tillbehör.
Är i 33+3 och planerad igångsättning 36+5 alltså om 23 dagar.

Hade samma problem med Felix som kom efter igågsättning (37+3) den 27/12-05.

Har skrivit om eländet i min presentation.

Det där med igångsättning är nog väldigt olika. Min läkare, har samma denna gång, sa förra gången att man inte gör igångsättningar innan 38+0... men jag klarade inte mer än 37+3. Igångsättningen kunde man göra då jag var öppen ca 1-2 cm redan 35+6. Det är ju även annorlunda om man fött barn innan eller om det är första.

Jag kan också rekommendera vattengympa med bra övningar som en sjukgymnast tar fram. Men tänk på att du är jättelätt i vattnet och ta det väldigt lugnt första gången så du inte överanstränger dig. I vattnet är den enda gången osm jag själv är smärtfri.

Hör av dig om du har några frågor... är ju numera expert på min egen smärta men vi är alla väldigt olika men småtips kan vi säkert ge varandra.

Gullet73,

Jag ligger på Universitetssjukhuset i Örebro. Denna gång får jag ligga på gyn.avd, istället för på bb. Det är skönt att "slippa" alla små underbara bäbis-"skrik". det var rätt så påfrestande att höra dem i en månad förra gången.

Det jag får hjälp med är väl framför allt säkerheten. Jag har ett gåbord som jag kan använda kortare bitar. Mina ben viker sig titt som tätt så jag kan inte gå med krykor/rullator längre utan använder gåbordet som trygghet. Jag använder ju rullstolen för det mesta och kan med den ta mig ut till dagrummet och äta där. Jag har en elektrisk säng som gör att jag kan ändra läge ofta.
I övrigt så använder jag väl det som jag hade hemma, duschpall, toaförhöjning, glidlakan.
Sen kan jag gå på bassängträning varje dag om jag vill, har börjat med tre gånger i veckan som start.
I övrigt så äter jag samma mediciner som när jag var hemma.

Att ligga på sjukhus är överjävligt tråkigt men för mig finns det tyvärr inget alternativ. Jag trillade för ofta för att kunna var hemma själv. Man måste ju kunna gå på toa utan att behöva vara livrädd för att bli liggande där hela dagen till mannen kommer hem.

Tips på hjälpmedel från arbetsterapeuten som jag använt hemma är alltså; kryckor, rullator, rullstol, glidmatta, toaförhöjning och duschpall.
Använder även tens väldigt mycket men det hjälper inte smärtmässigt för mig men jag får upp cirkulationen och det är väldigt viktigt tycker jag.

Chilisen och Ansso:
Att man sätter igång beror väl på olika saker och jag kan ju bara prata för egen del.
När jag väntade Felix så kollade man hur pass mogen jag var 35+6, man kunde vispa (antar att det betyder att man är öppen typ en-två cm). Detta gjorde att man kunde sätta igång på ett betydligt lättare sätt. Man väntade till 37+3, man kunde då direkt ta hinnorna. Att man gör igångsättningar på förstföderskor är ovanligt och framförallt innan 38+0. Man brukar inte vara speciellt mogen innan dess och därmed riskerar man en väldigt lång förlossning. För då måste man ju använda tex geler osv. När vi hade de diskussionerna så pratade man om att det inte var osannolikt att det kunde ta typ tre dygn att få igång mig om jag inte skulle varit mogen.Varför man satte/sätterigång mig beror helt enkelt på att smärtans nivå överväger betydelse för barnet att stanna i magen.
Mina barn är normalstora och det är ju ytterligare en anledning till att man väljer att sätta igång tidigare. (Felix 3120g 37+3 och lillebror skattad till 2195g, 33+0).

Jättelångt svar, hoppas att någon orkar läsa.

PS. 21 dagar kvar till man sätter igång mig...JIPPI!!

Anni70:

Jag (och min man förstås) har tillsammans med min läkare kommit fram till att jag var tvungen att läggas in.
Till saken hör att jag redan från början har gått på spec.mvc så jag behövde aldrig tadiskussionen med vanliga mvc denna gång. Förra gången gick jag på vanliga kontroller med hade från ca vecka 20 läkarkontakten på spec.mvc.
Så min erfarenhet är att dessa specialfall (eller vad kan man annars kalla oss??) har inte vanliga mvcfull koll på, se om din bm kan skriva en remiss till specialist.mvc på din ort.

Idag är jag alltså i 33+5 vilket innebär exakt tre veckor till igångsättning... så att påstå att allt är okey är väl en överdrift men jag överlever. Som jag säkert skrivit tidigare, för mig har det varit lättare rent mentalt denna gång... jag vet ju vad det är jag väntar på. Kärleken till ett barn verkar kunna bära en människa hur långt som helst.

Det där med att lösa det praktiskt efter förlossningen.
Läkarna sjukskrev mig fram till bf förra gången och därmed kunde min man ta ut fp direkt. När jag sen "blev frisk" kunde han börja ta ut sina tio pappadagar och var alltså hemma i ca en månad. Vi komemr göra på samma sätt denna gång.

Vi har även pratat med rekotor för vår sons dagis och han kommer få vara på dagis heltid minst så länge som jag är sjukskriven. Detta för att det kan bli lite väl tufft för min man att underhålla tvååringen och ta hand om fru och nykläckt bäbis på heltid.

Så har vi gjort, kanske kan vara tips till någon.

Och tack för alla sympatier. :o)

Ambica:

Mig satte de igång och la en eda egentligen direkt efter att jag etablerat värkar med hjälp av dropp. Så för mig var det egentligen första gången som jag var smärtfri på ett halvår... vet att det låter helt absurt men så var det ett tag tills han skulle ut för då gjorde det så klart ont.

Tror att det finns väldigt olika erfarenheter av "foglossningsförlossningar". Det finns en tråd under föräldrar för de som haft foglossning och nu fött barn. Där finns det kanske fler som kan berätta om sin upplevelser?

Lycka till!!

jesslin:

tack för kramen!

Ang TENS. Det står iaf i Cefars manual till Cefar birth: "En bra regel är att aldrig koppla ihop ett elktrodpar över magen på en gravid kvinna" och samma sak på en annan sida i manualen "Symfussmärta - Elektroderna placeras i L1-segmentet antingen helt nära symfysen eller i segmentet på ryggen. Undvik att koppla ihop ett elektrodpar över symfysen."

Själv använder jag tens rätt så ofta, dock inte mot foglossningssmärtan (det hjälper inte på mig) men jag använder den mot molvärk i ryggen.

En annan sak som står i manualen är att man visst kan använda den när man gör ctgövervakning med yttreregistrering.
Dock kan TENSen störa om man använder den vid registrering med en elektrod som fästes direkt på barnets huvud s.k. skalpelektrod.
Ovan visste inte jag... kan ju vara bra att veta om man blivit kompis med apparaten.

Ja, vad gör man på dagarna? Jag ligger ju som sagt inlagd på sjukhus och härär det väl inte direkt något vidare party.

Jag försöker kolla på vettiga program på tv, kollar mycket på TV4 Anytime och dokumentärer som finns där. Försöker också läsa lite i böcker men har inte koncentration till det i speciellt stor utstäckning. Och självklart hänger jag här på familjeliv en heldel.

PS. Två veckor kvar "bara" till igångsättning!!! :o)

Stor kram till er alla!

Vecka 11 med första och nu med andra så började det rejält i vekca6. Och på inråda av läkare så blir det sista. Är överlycklig att jag snart har två barn.

Tack Jesslin!

Linda1986:
Din läkare snackar skit om jag får säga mitt. Jag har aldrig haft problem att få igenom mina sjukskrivningar (och det är en hel del!) och jag jobbar också på kontor.
Visst har det varit problem i vissa delar av landet men då kan man ju överklaga. Läkaren ska sjukskriva om det är nödvändigt och inte i förväg ta ställning till vad fk ev kan säga.
Jag skulle byta läkare direkt om han sa samma sak vid nästa kontakt.

Lycka till!! //Jenny

Så fick jag också... alltså taxi till jobbet så att jag kunde jobba 25% en "extra" månad. Det betydde väldigt mycket mentalt att komma iväg.

Linda: Att byta kommun lät ju lite väl drygt. Om du orkar så säg till honom precis det jag skrev i mitt förra inlägg.
Det är precis det där som jag är så tacksam för att slippa denna gång, att behöva bevisa för alla att jag har få överjävligt ont. Alla som nu är inblandade kan min historia redan... det är väl en av sakerna som gjorde att vi orkade gå igenom detta igen.

Kan bara säga lycka till och stå på dig!

Måste bara skriva om att jag ser ljuset i tunneln.
Ligger alltså som en del av er vet inlagd på sjukhuset sedan den 28/3 pga kraftig foglossning. Har planerad igångsättning 36+5, 23/4.

Har som säkert många andra en hel del sammandragningar och molvärk i ryggen, det känns väldigt bra för då förbereder sig ju kroppen.

I går har jag två riktigt ordentliga sammandragningar (värkar?). En varade i ungefär 2 minuter och den andra i 6,5 minut! Sen fortsatte livmodern att vara lite småspänd resten av kvällen och natten. Detta resulterade ju så klart i att även mina ljumskar kollapsade totalt.
Idag när jag pratade med min läkare så ger hon mig iaf massor av hopp.

På måndag så ska hon som planerat undersöka mig vaginalt. Har jag mognat bra (som hon tror) så sätter de igång mig redan på måndag eller tisdag. Hon kommer iaf inte vänta till slutet av nästa vecka.

Hon sa tom att det mycket väl kunde komma igång av sig självt!!

Ville bara dela med mig av mitt lyckorus i allt detta elände.

Kram på er! Det finns ett slut på all smärta. Själv har jag lidit i knappt sju månader nu... när allt bara är skit så tittar jag på min son och inser att det är ju ett liv som jag kämpa för. Kärleken till ett barn är det som bär mig framåt som jag sagt förut.

Tänkte bara berätta att idag ska jag få barn! Igångsättning nu på morgonen.

Vi har kämpat länge med all smärta, ja för det påverkar så klart hela omgivningen. Och äntligen får vi träffa vårt barn.
Jag har det senaste dygnet gråtit massor med blandade tårar, är så himla lycklig att vi orkade ända hit!

Självklart blir det en tuff rehabtid efteråt, det vet jag. Men allt blir så mycket lättare när man äntligen får se sitt lilla barn.

Stort lycka till alla ni som kämpar. Hoppas att ni kan förstå känslorna jag försöker förklarar och kan se att ni också kommer komma dit, mer eller minde snart.

Stor kram

/Jenny

Äntligen är han här!!
Den 23/4 kl 16.32 kom Alexis efter en mycket enkel förlossning. De tog hinnorna ca kl. 10.00, kopplade EDA ca kl. 13.30 och efter att droppet ökats efter konstens alla regler signalerade kroppen att nu är det dags. Två krystvärkar senare kom min älskling till värlsen!

Tack för alla stöttande ord. Givetvis är min kille värd all smärta i världen, dock förnekar jag inte att vi slitit mycket hårt för att få se honom i ögonen.
Nu kvarstår all rehabilitering.

Kämpa på alla tjejer och stor kram på er!