För oss med SVÅR foglossning

Jaha, de går att få sån hjälp?! Kanske att jag ska höra mig för då.
Usch, känner mig så instängd.

Måste bara skriva om att jag ser ljuset i tunneln.
Ligger alltså som en del av er vet inlagd på sjukhuset sedan den 28/3 pga kraftig foglossning. Har planerad igångsättning 36+5, 23/4.

Har som säkert många andra en hel del sammandragningar och molvärk i ryggen, det känns väldigt bra för då förbereder sig ju kroppen.

I går har jag två riktigt ordentliga sammandragningar (värkar?). En varade i ungefär 2 minuter och den andra i 6,5 minut! Sen fortsatte livmodern att vara lite småspänd resten av kvällen och natten. Detta resulterade ju så klart i att även mina ljumskar kollapsade totalt.
Idag när jag pratade med min läkare så ger hon mig iaf massor av hopp.

På måndag så ska hon som planerat undersöka mig vaginalt. Har jag mognat bra (som hon tror) så sätter de igång mig redan på måndag eller tisdag. Hon kommer iaf inte vänta till slutet av nästa vecka.

Hon sa tom att det mycket väl kunde komma igång av sig självt!!

Ville bara dela med mig av mitt lyckorus i allt detta elände.

Kram på er! Det finns ett slut på all smärta. Själv har jag lidit i knappt sju månader nu... när allt bara är skit så tittar jag på min son och inser att det är ju ett liv som jag kämpa för. Kärleken till ett barn är det som bär mig framåt som jag sagt förut.

Jenny: Härliga nyheter! Hoppas hoppas att du blir "befriad" snart

Wrigsell: Skaffa hjälp! Visst hemtjänst får man betala lite för (här är det 84kr/timma)- men det kan det ju vara värt. Man kan få hjälp med personlig omvårdnad, enklare matlagning, matlådor mm. Om man inte kan ta sig ut själv kan man få ledsagning beviljat dvs en person som hjälper en att komma ut tex att uträtta lite ärenden mm. Jag håller med om att det är hemskt att inte komma ut på egen hand utan "sitta i husarrest". Minsta lilla utflykt utanför hemmet lever jag på i flera dagar.

Hur går det för er här i tråden. Jag håller på att deppa ihop av att jag inte kan komma ut i det fina vädret. Sitter inne och önskar att det ska regna

Jag gick en minipromenad med min hund idag för första gången på två månader, sååå härligt! Sen tog jag en lång eftermiddagssiesta så jag kunde hämta min son på dagis. Nu har jag ONT men det var värt det!

Jag ser fram emot helgerna då sambon är hemma och när man ibland hittar på nått. I helgen var vi på kalas hos min pappa så himmla kul att träffa folk. Jag är överlycklig över krykorna för dom gör att jag faktiskt kan ta mig fram även om det inte är långa sträckor. Och sen så byggde jag och sambon en altan i sommras, vi viste ju att vi skulle göra ivf till hösten. Så vi ville passa på, och det är jag himmla glad för nu när jag kan sitta en stund per dag på altanen.Och se när barnen leker på tomten. Är det många av er med foglossning som får samandragningar fast ni sitter hela dagarna och inte anstränger er? Jag har flera sycken om dan. Dom gör inte ont men det känns som det blir svårare att andas och det trycker om magen.

Bellanros: Minimal aktivitet men ändå sammandragningar. Det hör väl till antar jag.

Peppar, peppar så har mina fogar blivit bättre! Jättestor skillnad sen jag fått taxiresor till och från jobbet. Känns så skönt att kunna jobba en stund varje dag och att ändå orka med. Tidigare kunde jag aldrig ta bussen i "rusningstrafiken" på morgonen och då hann jag inte vila så mycket innan dottern slutar dagis. Nu åker jag hem vid 12 och kan vila upp mig till 16.30 då make+barn kommer. Och vilken fantastisk känsla att orka

Lisabetan. Det måste vara så skönt att komma ut och träffa folk varje dag. och som sagt att orka göra nåt, jag brukar vika tvätt för det kan jag göra när jag sitter.

Lisabettan: Åh vad avis jag blir! Låter så härligt att kunna komma ut!

Min man har tyvärr jobbat mycket nu - även en hel del på helgerna så just nu tycker jag livet är dötrist.

Någon här som har tips på någon bra arbetsterapeut (helst på norrsidan av stan) . Om ni inte vill skriva i tråden kan ni inboxa mig.

Jag lider också av en hemsk foglossning, dessutom så får jag nu också hemska sammandragningar så fort jag försöker gå lite. Jag känner mig som en fånge i mitt eget hem.

Igår tog jag två alvedon innan jag gick ut, sen tvingade jag mig att göra lite ärenden för jag ville så gärna vara ute. Det blev att sätta sig och vila hela tiden. Sen kom barnens pappa och hämtade mig, sen åkte vi med barnen till stan och handlade. Det gick ganska bra för första gången på länge. Igår hade jag en "bra" dag. Det är skönt att få komma ut lite i solen.