Andras bebisar

jag tycker inte alls du är knäpp som tycker o tänker så..
ta den tid du behöver..d tar tid att sörja...
gör bara d som känns bäst för dig..
tänker på dig kramar malou

Jag känner igen mig hur mycket som helst, och jag tycker inte att jag är knäpp. Du är inte heller knäpp.

En av mina närmaste vänner fick barn dagen efter att vår Elias var beräknad. Jag har inte träffat dem och vi har ingen kontakt nu. Jag unnar henne att få barn men jag orkar inte just nu. Vi pausar helt enkel ett tag; hon får glädjas tillsammans med andra och jag får tröstas av andra. Sen när jag orkar igen (inbillar mig att det kanske går lättare om jag själv får bli gravid igen) återupptar vi kontakten. Jag tycker att det känns bra.

Kram

Behöver inte ha dåligt samvete då?
Usch mår illa på det här...
Vet att det oundvikliga måste komma.
Vad jobbigt det blev igen.

Klart att du inte är knäpp för att du är avundsjuk. Jag är tokavundsjuk på de som fått bebisar efter att Tea dog. MEN... jag tror att det är viktigt att du talar om för dem att du tycker att det är jobbigt. Att tala om för dem att du är avundsjuk. Visst låter det som "fula" känslor men helt normalt. Vet de om att du tycker att det är jobbigt är det lättare att prata om det och tackla det. Bara för att du är avundsjuk innebär ju inte det att du önskar att samma sak ska hända med deras barn. Du ska absolut inte ha dåligt samvete!

Kramar

Nej, ha inget dåligt samvete! Alla känslor du har nu är helt naturliga, det du har varit med om är obegripligt hemskt! Du behöver ta hand pm dig själv och lyssna till dina behov. Om det är bra vänner så förstår och respekterar de att du känner så nu. Om inte, så är de inga vänner du behöver nu.

Åh vad jag känner igen mig i det du skriver! Men vet du vad? Den känslan försvinner så småningom! Efter ett tag kommer du att kunna se gravida magar, små bebisar osv och faktiskt inte reagera negativt. Men det tar en stund att komma dit, tillåt dig själv att känna som du gör, det är en del i sorgeprocessen!
Men som Mkmit skrev, det vore jättebra om du orkade säga till din sambos syster samt din väninna att du tycker att det är jobbigt!!! Det är bra att kunna vara ärlig, och jag tror att även de skulle uppskatta att du berättade att du är avundsjuk på det som skulle bli men inte blev av.
Massor av kramar!

Min (fd) bästa väninna fick barn 6 dagar innan vi miste vårt. Försökte verkligen att träffa henne, men det är fortfarande alldeles för svårt. Jag är så avundsjuk (i brist på annat ord)på att hon fick behålla sitt barn, men inte jag. Detta hände för drygt 1,5 år sedan.
Det är helt "normalt" att tänka/tycka så.(har jag "lärt" mig)
Lycka till!
KRAM

Tack för era ord känns bra att veta att jag inte är ensam att känna så.
Måste också erkänna att jag inte tycker om att min sambo ska hålla en annan bebis och tycka att den är söt. Känns (skäms) som han sviker vår Elias...

Jag vet att det inte är något realistiskt över dom tankarna eller känslorna men kan inte rå för att jag känner så...

Tror också att jag skulle tycka det var lättare om jag skulle bli gravid...

Saknar min lilla ängel och önskar så att jag kunde ha fått behålla honom. Orättvist!!

Säg åt honom att du känner så. Han måste få veta att du känner det som ett svek. Tiden kommer göra att allt känns lättare men som det stod på ett kort jag fått.

"Sorgen kommer sorgen går, sorgen är vågor som slår och slår"

Det kommer alltid att göra ont, men inte hela tiden.

Alla är vi olika men för mig har det varit viktigt att inte bli särbehandlad. Jag vill inte att folk med bebisar undviker mig men jag vill gärna att de ska få veta att det kan vara riktigt jobbigt. Var ärlig mot dig själv och andra, och som så många har skrivit: Du är normal, ha inte dåligt samvete!