presens konjunktiv skrev 2008-04-07 07:14:27 följande:
Jag säger som Anna Sol - jag minns för lite, men det var inget speciellt jag glömde som inte gick att köpa där eller skicka. Och det var ändå 15 år sedan - världen är mindre idag.Jag vet inte riktigt om jag vill säga att det var så himla kul alla gånger, men det var otroligt nyttigt. Jag skulle definitivt göra om det, och jag skulle gärna erbjuda mina barn att åka. Jag lärde mig mycket om världen, och mycket om mig själv. Jag fick en rejäl skjuts i engelskan (jag var i USA), även om mitt uttal inte är mycket att hurra för. Jag fick ett annat perspektiv på hur familjer kan fungera.
Nä, det var inte skitkul jämt, det håller jag med om. Jag vet inte hur länge din son ska vara borta men på ett år hinner man sakna sina päron en hel del. Det gjorde jag, och mina vänner. Amerikanska ungdomar är också ganska annorlunda från svenska så det tog ett tag innan jag fick riktiga kompisar och det var så klart jobbigt. Å andra sidan lärde det mig att förlita mig på min själv och att jag trivdes bra i mitt eget sällskap. ;) Sedan blev jag ju kompis med en del andra utbytesstudenter också.
Jag svårt med hur påpassade amerikanska ungdomar är till skillnad ffrån oss svenska. I USA är det oftast så att man absolut inte litar på sina barn utan förutsätter att de ska röka, supa och knulla så fort de får chansen. ;) Och jag fyllde 18 när jag åkte och hade haft en hel del frihet här hemma. Och trotts att min familj litade på mig tyckte jag ibland det var jobbigt att vara så påpassad av alla andra, grannar och kompisars föräldrar osv.
Jag hade tur och hamnade precis utanför NYC vilket så klart ökar mycket av mina positiva minnen, att få bo så nära NYC i ett år är verkligen häftigt och jag lärde mig att ta mig runt där väldigt väl. :)
Men det mest värdefulla jag har tagit med mig är ändå min familj, vi har kontakt än i dag. Jag har varit där 4 gånger sedan jag åkte hem (94) var på min sambo och dottervarit med en av gångerna. Samt att de har varit här en gång. I oktober åker vi dit igen och då gifter vi oss också. Så visst kan man säga att mitt år haft betydelse för mig. :) Och självklart språket....jag är faktiskt en fena på engelska. ;) Än i dag.
