Hur blödig är du?

Kanske ett barn på g då? då blir man ju lite "hormonell"...

du kanske är gravid :P
jag va också sån när jag var yngre, grinade aldrig typ. på senare år har jag blivit en riktig lipsill! skitirritterande när man grinar fast man inte vill, tex när jag blir förbannad så börjar jag grina istället, haha.

Jag har gått igenom samma fenomen, förutom att jag inte gråter på begravningar. Skulle min förändring bero på en graviditet torde jag vara ett medicinskt under då jag hållit på så här i ett par år

ja jag grät nyss till Spårlöst.

blödig värre.

bah.

Nä på tjocken är jag inte, men jag har säkert blivit skadad av FL.

Det handlar om mognad och förmågan att föreställa sig vad andra känner.
Inte förrän man själv har en "relation" till en liknande händelse/person el dyligt brukar man "riktigt" kunna känna empati.

Ju äldre man blir desto mer erfarenhet från situationer får man och kan då ställa det i relation till vad som händer...

Innan man fått barn, innan ens föräldrar gått bort,innan man sett sin mormor gråta över att ingen hjälp få på sjukhuset..etc....

så är det svårt att sätta sig in i det.

Jag har också varit en hårding.
Grät nästan aldrig som barn, och gjorde jag det så var det när jag kom hem och var ensam.

Men nu, efter att dottern föddes... Oj vad jag lipar och har mej. Men det är ganska skönt. Inte alls så farligt att gråta.

Men jag blev ju liksom knappast mogen över en natt, och inget traumatiskt hände mig heller. Det är jobbigt, Jag har ju min "image" - då passar det sig inte att bli tårögd bara för att någon stannar bilen så jag ska kunna gå över vägen, eller att sitta i frisörsstolen med tårarna rinnande för att jag läser nån artikel om ett barnsjukhus.

Det där var en förfining av det jag tänker svara:

Du börjar bli gammal

Haha

Jag är så jävla grym