• mysrester

    Hur blödig är du?

    Jag har alltid varit ganska "hård" på så vis att jag knappt någonsin grät, inte ens på begravningar och sådant. Nu har nåt hänt, jag tror jag blicvit störd i huvudet eller nåt, har blivit så jävla blödig de senaste månaderna.

    Jag gråter för allt i filmer t.ex.
    Kollade på en släktings bröllopvideo och satt och grät när man såg bruden gå fram.
    Grät när jag läste om Ronald McDonalds banfond (herregud vad patetisk jag är)
    Såg en gumma tappa sin väska, och blev helt tårögd när jag såg en fjortis plocka upp den åt henne.

    Vad fanb är det för fel på mig? Är ni lika blödiga och patetiska som jag? Håller jag på att bli en typisk FL-morsa (som dock ej ännu har barn)?

  • Svar på tråden Hur blödig är du?
  • littlemum

    Kanske ett barn på g då? då blir man ju lite "hormonell"...

  • Freiya

    du kanske är gravid :P
    jag va också sån när jag var yngre, grinade aldrig typ. på senare år har jag blivit en riktig lipsill! skitirritterande när man grinar fast man inte vill, tex när jag blir förbannad så börjar jag grina istället, haha.


    Nu flyger vi, sa räven. Kastade grisen i tryckkokarn.
  • LaFontaine

    Jag har gått igenom samma fenomen, förutom att jag inte gråter på begravningar. Skulle min förändring bero på en graviditet torde jag vara ett medicinskt under då jag hållit på så här i ett par år

  • vackrastarflow

    ja jag grät nyss till Spårlöst.

    blödig värre.

    bah.

  • mysrester

    Nä på tjocken är jag inte, men jag har säkert blivit skadad av FL.

  • mysrester
    LaFontaine skrev 2008-04-03 21:17:44 följande:
    Jag har gått igenom samma fenomen, förutom att jag inte gråter på begravningar. Skulle min förändring bero på en graviditet torde jag vara ett medicinskt under då jag hållit på så här i ett par år
    Åt mig kom det helt ur det blå, nångång nu i vintras! Jag hoppas det går över snart, det är svårt att dölja det från folk. På begravning har jag inte varit på några år, så jag vet inte om det gäller på det planet också. Men liksom kom igen, Ronald McDonald??
  • isisisis

    Det handlar om mognad och förmågan att föreställa sig vad andra känner.
    Inte förrän man själv har en "relation" till en liknande händelse/person el dyligt brukar man "riktigt" kunna känna empati.

    Ju äldre man blir desto mer erfarenhet från situationer får man och kan då ställa det i relation till vad som händer...

    Innan man fått barn, innan ens föräldrar gått bort,innan man sett sin mormor gråta över att ingen hjälp få på sjukhuset..etc....

    så är det svårt att sätta sig in i det.

  • FruStolpe

    Jag har också varit en hårding.
    Grät nästan aldrig som barn, och gjorde jag det så var det när jag kom hem och var ensam.

    Men nu, efter att dottern föddes... Oj vad jag lipar och har mej. Men det är ganska skönt. Inte alls så farligt att gråta.

  • mysrester

    Men jag blev ju liksom knappast mogen över en natt, och inget traumatiskt hände mig heller. Det är jobbigt, Jag har ju min "image" - då passar det sig inte att bli tårögd bara för att någon stannar bilen så jag ska kunna gå över vägen, eller att sitta i frisörsstolen med tårarna rinnande för att jag läser nån artikel om ett barnsjukhus.

  • Agni
    isisisis skrev 2008-04-03 21:23:17 följande:
    Det handlar om mognad och förmågan att föreställa sig vad andra känner.Inte förrän man själv har en "relation" till en liknande händelse/person el dyligt brukar man "riktigt" kunna känna empati.Ju äldre man blir desto mer erfarenhet från situationer får man och kan då ställa det i relation till vad som händer...Innan man fått barn, innan ens föräldrar gått bort,innan man sett sin mormor gråta över att ingen hjälp få på sjukhuset..etc....så är det svårt att sätta sig in i det.

    Det där var en förfining av det jag tänker svara:


    Du börjar bli gammal


    Haha


    Jag är så jävla grym
Svar på tråden Hur blödig är du?