Ja det var jättehemskt för jag ville inte. Men hon kissade varje dag i sonens säng,våra sängar,blomkrukor, mattor, diskbänken på viktiga papper,skänken, i skor, på jackor, sonens overall, påsar you name it... överallt och höll på att förstöra hela hemmet. Det var världens keligaste katt annars när det vara var familjen hemma. Så fort det kom nån gömde hon sig.
Men när folk avlivar för att de fått ett nytt barn osv och att katten inte är lika viktig eller svartsjuk det gör mig rasande.... det gör man inte bara. Om ens barn är allergisk och det är en gammal katt som kanske inte har mer än ett par år kvar kan jag tycka att det är bättre för katten att avliva än omplacera när den är så till åren. Men inte en yngre katt. Vår vi har nu är en omplaceringskatt och jag valde det mycket därför att det finns så många sånna katter som behöver nytt hem och kan man rädda en från avlivning så är det åtminstonne ett djur. Vi har haft den 1,5 år nu och jag ångrar inte en sekund att jag inte tog en kattunge i stället.
CTMT skrev 2008-04-11 11:33:15 följande:
Ja självklart kan djur också lida psykiskt, och hjälper inget så är en avlivning sista utvägen och kanske det mest humana.MEN i vissa fall så avlivas friska katter pga att de har kissat ett par gånger någonstans och det börjar bli jobbigt... och det är lättare att avliva än att leta nytt hem.Eller avlivas dem för att de inte går ihop med familjen längre...ja, finns många "dumma" anledningar till att avliva en frisk katt...nu säger jag inte att så är fallet här, det var därför jag undrade, för är katten frisk så hade jag isåfall velat hjälpa till med en omplacering istället för en avlivning.