Betygsplanering

Min första tanke var: vet dina föräldrar om att du får panikångest och att du blir deprimerad? Oavsett vad din ångest beror på (panik för själva idrotten, omklädningsrummet eller för att inte hinna med andra ämnen?) så mår du ju dåligt av idrotten. Mitt barn skulle aldrig tvingas till gympalektioner som det mådde dåligt av.
Min andra tanke är: Varför fokuserar du så hårt på skolan när du har så lätt för att lära i de akademiska ämnena? Du funderar på betygsplanering, men hur har du det med studietekniken? Vill inte låta mästrande, men om du kunde läsa in hela gymnasiematten innan du gick ur nian, hur kommer det sig att du inte hinner med nu? Är det kurserna som ligger för tätt? Jag tycker att betygsplanering är av ondo, det är ett symptom på stressen i skolan som inte borde finnas. Men i kampen om utbildningsplatserna så förstår jag de elever som känner sig tvingade att välja.

Jag förstår att du inte kan ta upp problemen med dina föräldrar för de ser bara dina fel. Kan du inte kontakta någon på skolan och verkligen diskutera dina problem?

Vill avslutningsvis säga att när du väl ska ut och jobba så är det inte betygen som är avgörande för om du får jobbet. Ambitioner, intresse, allmänbildning och naturligtvis läs- och skrivkunnighet räcker ofta långt.