Betygsplanering

Min inställning till betygsplanering beror nog mycket på barnet i fråga. Viktigast för mig är nog att barnet gör sitt bästa utifrån givna förutsättningar.

Jag skulle inte acceptera skolk pga betygsplanering- i grundskolan har vi allmän skolplikt och på gymnasiet så har man valt att vara där med allt vad det innebär. Att som förälder "godkänna" skolk sänder ut fel signaler och då måste man ta ställning till gråzonen av "giltiga" skäl att skolka. Jag tycker faktiskt inte att det finns sådana.

Att vara där man ska vara, när man ska vara där, är en del av skolans fostrande roll. Tänk så här: Om jag har tråkiga, omotiverande uppgifter på mitt jobb, ska jag strunta i dem och bara göra det som är roligt, mest givande för mig? Vad tror du att min chef skulle tycka om det? Hur skulle det påverka mina kollegor? Att gå i skolan är en bra förberedelse inför det ansvar som vuxenlivet innebär. Sedan kanske man inte tycker om alla lektioner, men du kommer inte heller att tycka om alla dina arbetsuppgifter även om du har ett jobb som du i huvudsak trivs mycket bra med.

Vad gäller idrottsbetyget så är jag inte tillräckligt insatt i din situation för att kunna uttrycka mig kring hur jag hade resonerat. Har du pratat med gymnastikläraren om dina problem och det som utlöser din panikångest? Finns det möjligheter att anpassa delar av undervisningen så att du kan delta? Att röra på sgi är viktigt för hälsan- minst lika vitkigt för din framtid som bra betyg är. Jag förstår dina föräldrars oro, men kan inte uttala mig om de är oresonliga eller inte.