• Anonym

    Hemligt förhållande?

    Som alla vet drabbas många förhållanden av otrohet. Tycker det är stor skillnad på olika otroheter. Ett enstaka misstag på fyllan är en sak, ett hemligt förhållande vid sidan av en annan.

    Hur vanligt är det att ha en hemlig älskare/älskarinna vid sidan av, alltså ett parallellt men hemligt förhållande som kanske sträcker sig över flera år? Ni som har det, berätta om er erfarenhet. Varför har det blivit som det blivit, hur tror ni att er framtid ser ut? Varför håller era äktenskap? Hur resonerar er älskare/älskarinna? Vad drömmer ni om för framtiden?

    Jag moraliserar inte över era val, vill bara veta mer om era erfarenheter.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-04-17 16:46
    Tack för era berättelser.

    Och själv är jag gift och har träffat en gift kvinna vid sidan av i nästan fyra år... Nu skiljer hon sig. Hon vill att vi ska leva tillsammans på riktigt en dag, men vill inte pressa mig till något. Mitt äktenskap är tråkigt men trygg och lugnt. Älskarinnan är vacker, passion och fantastiskt sex. Jag har känslor för henne som min fru aldrig väckt. Hur ska jag göra? Vågar jag lämna det trygga för det farliga??? Mitt livs svåraste beslut. Har någon ett råd?

  • Svar på tråden Hemligt förhållande?
  • Anonym

    Anonym (..) skrev 2008-04-19 14:39:28 följande:


    Hej TS!!Jag är precis i din situation. Jag är också rädd för att lämna det jag har även fast jag har starkare känslor för min "älskare". Vet inte om jag kan kalla honom älskare. Det är inte det någon av oss är ute efter utan det är kärlek. Han orkar snart inte vänta på mig och vara den andre hela tiden. Och jag behöver mer tid. Känner mig stressad och pressad.
    Skönt att inte bara arga människor, utan också några i samma situation hör av sig. Känner mig också pressad och stressad. Älskar verkligen min andra kvinna, och min mardröm är att förlora henne medan jag sitter här och skjuter ett nödvändigt beslut framför mig. Måste ta tag i mitt liv, men det känns så oändligt svårt att ta det steget.
  • Anonym (anna)
    Anonym skrev 2008-04-21 09:16:17 följande:
    Anonym (..) skrev 2008-04-19 14:39:28 följande: Skönt att inte bara arga människor, utan också några i samma situation hör av sig. Känner mig också pressad och stressad. Älskar verkligen min andra kvinna, och min mardröm är att förlora henne medan jag sitter här och skjuter ett nödvändigt beslut framför mig. Måste ta tag i mitt liv, men det känns så oändligt svårt att ta det steget.
    jag känner väldigt mycket igen mig i dig, i min älskare... men också i mig själv...
    vad skulle du göra ifall hon sa att "nä nu är jag singel, nu är det slut med oss, jag vill inte va den andra"
  • Anonym

    Anonym (anna) skrev 2008-04-21 10:04:17 följande:


    jag känner väldigt mycket igen mig i dig, i min älskare... men också i mig själv...vad skulle du göra ifall hon sa att "nä nu är jag singel, nu är det slut med oss, jag vill inte va den andra"
    Jag tror jag skulle bli så rädd att förlora henne, att jag skiljer mig. Jag känner att det är dit jag är på väg, och samtidigt känns det så svårt att bryta upp ur något. Vill ju också lämna på ett sätt som gör att livet kan gå vidare, att barnen får det bra.
  • Anonym (nr 2)

    Kan bara säga att du antagligen kommer att förlora din andra om du inte gör nåt snart.

    Jag har varit nr 2 i över tre år nu utan att nånting hänt..o även om din andra älskar dig så orkar man inte hur länge som helst. Så risken finns att när hon skilt sig att hon släpper dig o går vidare ensam. Jag förstår att hon inte vill pressa dig till nåt,att det ska va ditt beslut att lämna din fru, men om man känner att den dagen är väldigt långt borta o inget händer så kanske hon tröttnar.

    Älskar du henne så låt henne inte försvinna..o använd inte barnen som en anledning att stanna hos din fru för det är som nån sa bara en billig ursäkt.
    Den håller inte..jag lovar dig!
    Kram

  • Anonym

    Anonym (nr 2) skrev 2008-04-21 21:02:30 följande:


    Kan bara säga att du antagligen kommer att förlora din andra om du inte gör nåt snart.Jag har varit nr 2 i över tre år nu utan att nånting hänt..o även om din andra älskar dig så orkar man inte hur länge som helst. Så risken finns att när hon skilt sig att hon släpper dig o går vidare ensam. Jag förstår att hon inte vill pressa dig till nåt,att det ska va ditt beslut att lämna din fru, men om man känner att den dagen är väldigt långt borta o inget händer så kanske hon tröttnar.Älskar du henne så låt henne inte försvinna..o använd inte barnen som en anledning att stanna hos din fru för det är som nån sa bara en billig ursäkt. Den håller inte..jag lovar dig!Kram
    Tack för att du skrev. Förstår hur det måste vara. Vill ju ge henne allt det där, kärlek på riktigt i verkligheten. Det är ett svårt steg att ta, men ännu svårare i längden att inte ta.
  • Anonym (anna)
    Anonym skrev 2008-04-21 10:20:03 följande:
    Anonym (anna) skrev 2008-04-21 10:04:17 följande: Jag tror jag skulle bli så rädd att förlora henne, att jag skiljer mig. Jag känner att det är dit jag är på väg, och samtidigt känns det så svårt att bryta upp ur något. Vill ju också lämna på ett sätt som gör att livet kan gå vidare, att barnen får det bra.
    men om du berättar om din affär då? då kanske din fru blir så förfärad att det "går av sig själv" mer...? Eller tror du det skulle påverka barnen?

    Fast jag skulle nog inte palla att berätta för min sambo för att det skulle bli "lättare" att gå isär iofs... nä det är jävligt svårt. Man får helt enkelt bestämma sig. Som när man ska sluta röka. Vill man egentligen inte så går det inte.
  • Anonym

    Anonym (anna) skrev 2008-04-22 10:10:36 följande:


    men om du berättar om din affär då? då kanske din fru blir så förfärad att det "går av sig själv" mer...? Eller tror du det skulle påverka barnen? Fast jag skulle nog inte palla att berätta för min sambo för att det skulle bli "lättare" att gå isär iofs... nä det är jävligt svårt. Man får helt enkelt bestämma sig. Som när man ska sluta röka. Vill man egentligen inte så går det inte.
    Bryter jag upp vill jag inte berätta om den andra. Jag tror att vi får svårare att samarbeta om barnen då. Jag kommer att säga att känslorna är slut och att jag vill separarera.
  • Anonym

    Anonym (..) skrev 2008-04-19 14:39:28 följande:


    Hej TS!!Jag är precis i din situation. Jag är också rädd för att lämna det jag har även fast jag har starkare känslor för min "älskare". Vet inte om jag kan kalla honom älskare. Det är inte det någon av oss är ute efter utan det är kärlek. Han orkar snart inte vänta på mig och vara den andre hela tiden. Och jag behöver mer tid. Känner mig stressad och pressad. VIll inte ta fel beslut. Jag och min sambo har varit tillsammans i snart 8 år, hus, bil och allt, dock inga barn. Har en bra vardag, allt fungerar men inte det lilla extra, det är det jag saknar. Jag har träffat den nya i 2 månader, pratar flera gånger varje dag, sms mm. Ses några ggr/vecka. Har inte dåligt samvete mot min sambo men ibland känns det som att skulle jag anstränga mig och satsa fullt här hemma så skulle det nog kunna bli bra. Det är därför det är så svårt att lämna honom samtidigt som jag inte vill säga till den andre att vi inte kan ses. Han gör mig så glad, tar initiativ på ett helt annat sätt än min sambo, sexig och lite äldre än mig. Han gör mig till kvinna känns det som. Ojojoj, vad långt det blev. Jag som bara ville säga att vi var i samma situation. Kul att följa tråden vidare och se hur det går för dig.
    Jag tycker ni ska berätta för er sambo hur ni känner och att ni "träffar" andra det är respektlöst att inte berätta. När man lever ihop ska man berätta både om tråkigheter och lyckligheter. Skulle min sambo vara otrogen, så vill jag att hon berättar om detta, efter att hon har berättat får man jobba sig förbi det eller gå skilda vägar att inte berätta kommer inte fungera i slutändan.
  • Högström

    Jag är gift nu och har aldrig varit otrogen mot min man. Dock är jag en av de kvinnor som ALLTID har varit otrogna i alla relationer. Precis alla jag tidigare har haft! Det är först nu som jag verkligen inser vilket svin jag har varit. Det värsta är nog inte själva otroheten, utan att jag tog mig rätt att slösa med andra mäniskors tid. Tid som de kunde ha lagt på att hitta som är rätt för dem. Jag har otrolig ångest över det.. Otrohet är så otroligt egoistiskt så det finns knappt. Där går vissa omkring och njuter samtidigt som de slösar med andra människors tid i livet... Hemskt.

  • Anonym (nr 2)

    Förstår att det måste vara ett svårt beslut att ta men vad är det som får dig att tveka mest.. Är det bara barnen? Eller att du kommer såra din fru? Förstöra kärnfamiljen?

    Det finns inget bra tillfälle eller rätt tidpunkt att berätta för nån att man vill separera. Du behöver inte säga "jag har träffat nån annan,jag vill skiljas"
    Försök att börja med nåt o se vad hon säger o sen kan ni ta det därifrån.

Svar på tråden Hemligt förhållande?