Ni som sover i olika sovrum...

Snälla nån, du måste få sova!

Ni behöver nog inte ha skilda sovrum för resten av livet, men iallafall under en period. Så att du får "lära dig" att sova igen och slippa gå omkring som en zombie. När man väl sover bra igen går det nog att försiktigt vänja sig vid att sova ihop. Men det är nog bra att fortfarande ha kvar en säng i ett annat rum så att man kan gå dit om det inte funkar.

Har ni något extrarum? I så fall kan ni ju ha en säng där som "gästsäng" om ni inte vill att folk ska veta om att ni har skilda sovrum.

från trådstart..

Har inget extra rum tyvärr. Blir i såntfall en bäddsoffa på kontoret (har jag funderat på)

Öronproppar funkar inte. Har lagt mig tidigare jämt förut, men vaknar på natten och kan inte somna om då Har sovit i hallen under hela garviditeten (på madrass, vi turades om). Känns som att jag testat allt

från trådstart igen,

Vet inte alls vad jag ska säga!!! Mannen sa igår lite fort bara att han itne tänker ha olika sovrum iaf. (innan jag ens hann säga nått) då sa jag att då får jag väl äta starka sömntabletter restan av livet. Då sa han att det skulle jag inte göra, vi ska lösa det på nått sätt.

Men hur? känns omöjligt.

vi sover i olika rum! hur skönt som helst att inte behöva bli väckt av snarkningar mm! Som tur är tycker min sambo det också.

Jag tycker det är så egoistiskt av din man att tänka på sig själv före dig. Det är ju viktigt att du får ha det lugnt och skönt nu när du är nybliven mamma och allt. Som sagt fråga honom varför det är så viktigt för honom att sova i samma rum. kan ni inte mysa och sedan sova separat? Det gör vi och jag sover mycket bättre nu. Innan rullade jag bara runt och hade panik när det blev sängdax. Så kan man ju inte ha det i längden.
Lycka till och stå på dig tjejen. Din hälsa är viktigare än att han ska tycka att det är "rätt" att sova i samma rum . Inga andra behöver veta om det.

Från trådstart:::

Men han snarkar inte... oftast (bara ibland) Men det räcker med att han andas för att jag inte ska kunna somna. Han tycker vi ska sova i samma rum för han vill ha närhet. För att vi älskar varandra... *suck*
Nu sover han på en madrass i hallen, bara för att jag ska få lite sömn när jag är uppe med våran lilla bebis på nätterna.

Jag är så avundsjuk på dom som tycker det är gulligt att ligga o lyssna på sin sambos andetag. varför kan inte jag tycka det???
Nu har det gått så långt så jag itne kan somna bara han ligger bredvid - fast han är vaken. Jag är rädd för att han ska somna så jag ligger o oroar mig så jag inte somnar. Även om han lovar att vänta tills jag somnat. Jag kan ju vakna när han somnat...
Kan sova till tv, radio, ungdomarna som sitter utanför sovrummet o jiddrar på ´helgerna, ja till vad som hellst - utom till snarkningar/andningar.

nått fel på mig....

Det är inget fel på dig eller att sova i skilda sovrum. Det har ju bara blivit så i samhället; en allmän uppfattning att om man bara kan vara lyckliga tillsammans om sover bredvid varandra. Huvudsaken är ju att man mår bra och det gör man när man är utvilad. Strunta i vad andra tycker. Kramas och vara nära varandra kan man ju göra vid andra tillfällen än när man ska sova och det blir ju oftast så mycket bättre när man inte är trött.

Vi har sovit i olika sovrum i flera år. Min man sover i det sk gästrummet och jag i dubbelsängen, som alltid är bäddad för oss båda för att han ska kunna sova/ligga där om vi vill. Jag har varit ganska öppen med att berätta för andra hur vi gör och har vid något tillfälle fått kommentaren typ "vilket tråkigt äktenskap ni måste ha" men det struntar jag blankt i. Jag vet ju hur bra vi har det och det har ingenting med att göra hur vi sover.