En Tråd För Oss Maskrosbarn!

Vilken bra tråd. Jag känner så igen mig.

Jag går i terapi nu för att kunna hantera allt som hänt i min barndom. Jag vill bara vara normal men ingen har lärt mig det och när jag slutade gymnasiet fick jag försök lära mig allt som alla normala barn fick med sig i sin barndom. Hur man uppför sig när man är ute och vad man ska tänka på osv.

Jag har heller aldrig gillat ordet maskrosbarn...Men det är väl det jag är eller förhoppningsvis var för genom terapi, vänner och universitetsutbildning tror jag att jag är nästan normal nu. Min terapeut försöker varje session övertyga mig om att jag är normal nu.

Jag är motsatsen till mina föräldrar. Är nykterist, röker inte, väldigt planerade, noggrann, trygghet är väldigt viktigt för mig, att ha koll på ekonomin är också väldigt viktigt för mig.

Jag blev överviktig pga all skräpmat de köpte hem därför onyttig mat är billigare än nyttig mat. Så jag håller nu på att kämpa att gå ner i vikt. Fick ork att börja gå ner i vikt när jag började terapin.

Jag är snart 27 så det har tagit tid att komma igång med att lösa allt.

Jag är singel och utan barn. Vägde 20 kg för mycket men nu är det 15 kg för mycket. Mina föräldrar gav mig skuldkänslor och jag fick se till att familjen höll sig flytande. Flyttade hemifrån när jag var först 25 tyvärr och sedan dess har jag förändrats mycket.

Först förra året började jag med terapin. Eftersom jag tog hand om allt hemma fanns ingen tid till att motionera därför all min lediga tid skulle gå till att plugga. Att sluta äta godis och dricka läsk var lätt hemma men att för övrigt äta rätt var svårt eftersom jag inte fick styra inköpen.

Jag är arg på mina föräldrar och önskar jag kunde bryta med dem eftersom de fortfarande vill styra mitt liv.

Jag är så förstörd att trots att alla mina pengar över 50 000 kr gick till att försöka ta körkort förra året gick det inte. För rädd, otrygg m.m. Hade 2 jobb för att kunna ta körkort varav ett heltid.

Mina föräldrar har inte körkort så jag är inte van med bil.

Jag vill bli hel alltså normal innan jag skaffar familj. Ge mina barn allt som jag inte fick. Till det krävs körkort. Till slut blev besvikelsen och fd pojkvän problem för mycket att klara när jag fortfarande hade oron över hur mina småsyskon ska klara sig när jag inte bor hemma längre och allt som mina föräldrar gör.

Alla andra har familj och föräldrar som kan alltid ställa upp med pengar eller tid om det behövs. Det har inte jag. Det är bara jag. Jag är arg på dem för det.

Min mamma vet att jag vill ha barn jättemycket men jag tycker att det får ske när jag är redo och träffat rätt man.
Hon tjatar nu om att jag ska åka till Danmark och inseminera mig bara för att jag en gång för flera år sen sa att jag kanske skulle göra det om jag var singel och över 35.

Min mamma vill passa sitt barnbarn då men det vill jag inte. Jag vill inte att hon röker inomhus som hon gjorde och gör fortfarande hemma hos sig. Trots att jag säger till så röker hon inomhus hemma hos mig. Hon lyssnar inte på vad jag säger och att bli arg på henne och be henne gå ut på balkongen eller gå hem funkar inte för hon bli så arg på mig och skyller på allt som har hänt i sitt liv på mig.

Det var inte jag som bad om att få bli född. Jag förstår inte varför hon skaffade barn när hon inte kunde ta hand om dem.

När jag läser din historia så känns det som min.

Min mamma har också psykiska problem.

Jag tror också att jag behöver gå längre i terapi men efter 5 månader ska det ta slut nu. Det är en privat terapeut som jag går hos och betalar några tusen per månad att gå till. Efter 2 månader sa hon att hon ska adoptera sitt första barn och bara till april ut kan hon ha terapisessioner och sedan är hon mammaledig. Hon kanske börjar jobba en dag i veckan i höst men vi får se hur jag känner mig då. Vad jag vet är att jag inte vill börja hos en ny.

Jag bor i Sthlm. När jag skulle försöka få hjälp via landstinget var svaret att jag inte är så allvarligt sjuk att jag tar plats från dem som verkligen behöver psykisk hjälp.

Det har verkligen varit ansträngande för min ekonomi att gå privat men jag orkade förra året inte vänta länge för att hitta någon i landstinget och stå i deras kö. Det var akut för mig.

Nu kan jag i allafall spara lite pengar så att jag kan hitta på något på min semester i sommar. Har inte råd att åka utomlands och ingen jag känner kan hitta på nåt med mig i sommar så jag ska försöka hitta på något kul i Sthlm. Orkade bara ta tre veckors semester för det är jobbigt att vara ensam på sin semester. Detta blir min första riktiga semester. År 2006 bodde jag hemma fortfarande under sommaren. Flyttade hemifrån i november. År 2007 gick all min semester och alla pengar åt körkortet, intensivkurs i Mora som jag misslyckades på.

Egentligen hatar jag allt som har med helger, semestrar även lördagar och söndagar att göra. Det var inget kul att umgås med min familj dels därför allt handlade om pengar och hur vi inte har råd att göra något kul då. Vi gick till Gröna Lund en gång per sommar i några år men hela sommaren fick vi då höra hur mycket vi barn har då kostat familjen för att vi gick till Gröna Lund. Vi fick skuldkänslor för att vi fanns och kostade så mycket.

Kläder fick vi bara köpa om t.ex alla byxor var sönder då fick ett par byxor.

Imorgon är min sista terapisession och min terapeut tycker jag är mycket starkare än jag tror. Min självkänsla och självförtroende är inte på topp men har byggts upp jättemycket under den tid jag har gått i terapi. Efter varje session har jag skrivit dagbok om vad vi har pratat om. Hon tycker att det ska jag fortsätta med även om jag inte går till henne varje tisdag. Det ska jag göra.

Jag vet att jag måste lära mig klara migsjälv utan terapi. Detta ska ju inte pågå hela mitt liv utan bara se till att jag klarar mig bra i mitt liv. Jag hoppas att jag gör det.

Min första pojkvän och ex var alkolist men väldigt snäll men hade inte samma värderingar som mig. Uppfostrade inte sin son som jag skulle uppfostra mitt eget barn och det höll inte i längden. Under 1,5 år har vi gjort slut 3 gånger. Första gången gjorde han slut men dum som jag är gick jag tillbaka. Andra gången gjorde jag slut men gick tillbaka. Tredje gången gjorde jag slut nu på nyårsafton 2007. Så fyra månader utan honom och jag kämpar fortfarande med lusten att ringa honom.