En Tråd För Oss Maskrosbarn!
Här finns en till...Blir 32 i år, föddes då mamma och pappa var 17 år och fick bo på barnhem då de var för unga med alkoholprobl. Fick tillslut komma till fosterhem, men flyttade emellan bio-föräldr och fosterf då de absolut ville ha oss tillbaka... Höll på så tills jag var 7 år. Socialen misstänkte sex.övergrepp, jag vet inte än idag hur jag betedde mig eftersom de misstänkte det. Jag växte upp, fick det jag ville ha men inte utan att lära mig vad saker kostar. Trygghet fick jag väl en del just då tills jag blev tonåring... Jag revolterade och blev missförstådd hela tiden, behövde eg kärlek och trygghet men fick inte det.
När jag var 16 träffade jag killen som jag flyttade ihop med efter 2 år. Det visade sig sen att han var väldigt svartsjuk, och gjorde mitt liv till ett rent helvete. Det slutade efter 4 år med att han nästan slog ihjäl mig, efteråt fick jag veta att han fått en psykos. Har idag men för livet, psykiskt och är invalidiserad i en kroppsdel som aldrig läkt utav hans våld.
Ett halvår efter misshandeln var jag på en efterfest, blev lite för full och sen våldtagen av 3 killar. var så psykiskt under isen att jag inte anmälde, var ff i chock efter misshandeln.
Mina fosterföräldrar stöttade inte mig, jag grät och längtade efter dem, men de orkade inte ställa upp för mig. Jag fick klara mig själv, med hjälp av psykmott.
En tumör hittades i min hjärna, de visste inte om den var malign el benign. Det tog ett tag innan jag fick veta att det inte var dödligt.
Har varit i olika länder och hjälp misshandlade djur från sitt öde, mådde ännu sämre psykiskt av det:(
Har haft anorexi/bulimi i 17 år, har varit inlagd på klinik och blivit ganska bra, men halkat dit emellanåt. Har dock rett ut det innan det gått för långt. Tyvärr ngt jag alltid får kämpa med...
Är nu gift med en underbar man, men före honom träffade jag ett stolpskott som var med andra tjejer.
Försökte med svår deppression ta livet av mig i nov-06, klarade mig...:) Tyvärr var jag inlagd då på sluten avd, en av tjejerna där hade slagit ihjäl ngn... Usch!
Slutl har jag fått diagnosen bordeline, ngt jag oxå får kämpa med resten av livet.
Har ingen kontakt med fosterfam eftersom jag blivit så sviken av dem har jag brutit helt med dem. Gör grymt ont när man längtar efter mamma ibland, spelar ingen roll att jag faktiskt fyller 32...