• MammaFiaa

    Vecka 19+0 och nu är hon borta

    1 på 6000 var vad vi fick höra. Jag var gravid i vecka 19 (18+4) då vi for på vårt första u-ljud. Där var våra planer att få ta reda på vad för kön vår lilla ängel hade. Men till vår stora besvikelse, fick vi annat besked. Hon hade en väldigt ovanlig missbildning, där i stort sett allt ovanför ögonbrynnen fattades. Vi alla vet att utan hjärna kan vi inte överleva. Så därför fick vi avsluta graviditeten. Det var som ett stort slag i magen, helt plötsligt blev lyckan utbytt mot en enorm sorg. Detta u-ljud gjordes torsdag 24/4, onsdag 25/4 togs den första tabletten. Söndag 27/4 togs de andra tabletterna och 6 timmar senare var den lilla förlossningen klar och vår lilla flicka mötte världen, död. Jag valde att titta på henne efteråt, och det är något jag absolut inte ångrar. Hon var så liten, så oskyldig men ack så vacker. Min pojkvän (pappan) valde att inte titta på henne. Vilket jag har full förståelse för. Titta på dina händer, det var så liten hon var. Liten men som sagt, vacker! Hon har nu skickats iväg på analys till Umeå, och om ett par veckor kommer hon tillbaka. Då kremeras hon och sedan sprids hon ut på minneslund på Örnäset här i Luleå. Det är något som Sunderby sjukhus erbjuder, man får ju självklart välja annat. Men vi tyckte att detta kändes bäst. Det blir då en liten begravning där vi tar farväl av vår lilla flicka. Hon har ännu inte fått ett namn, men det ska nog snart vara klart. Jag hoppas verkligen inte att någon av er blir 1 på 6000, för denna sorg är inget man önskar någon.

    Det som gäller för mig och min pojkvän, är nu att stå kvar stark. Denna missbildning ska inte vara något ärftligt, så vi hoppas på ett plus på stickan inom en snar framtid.

    Ett gott tips, prata om det. Men glöm aldrig.

    MVH/ En sörjande Fia

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-06-02 14:46
    Isabelle blev vår vackra flickas namn! Vi har nu fått svaren från Umeå och det var inget nytt, redan det vi visste. Isabelle saknade storhjärna och skallben.

    Det har nu gått lite mer än 4 veckor och saknaden är enorm!

  • Svar på tråden Vecka 19+0 och nu är hon borta
  • Valkyriah

    så orättvist,massa kramar


    Innerst inne är vi alla hårdrockare
  • Thalis

    Beklagar sorgen!!!
    Det finns inget värre än att förlora sitt barn!
    Många Kramar


    Bättre ensam än i dåligt sällskap
  • Takhiza
    MammaFiaa skrev 2008-04-29 14:05:05 följande:
    1 på 6000 var vad vi fick höra. Jag var gravid i vecka 19 (18+4) då vi for på vårt första u-ljud. Där var våra planer att få ta reda på vad för kön vår lilla ängel hade. Men till vår stora besvikelse, fick vi annat besked. Hon hade en väldigt ovanlig missbildning, där i stort sett allt ovanför ögonbrynnen fattades. Vi alla vet att utan hjärna kan vi inte överleva. Så därför fick vi avsluta graviditeten. Det var som ett stort slag i magen, helt plötsligt blev lyckan utbytt mot en enorm sorg. Detta u-ljud gjordes torsdag 24/4, onsdag 25/4 togs den första tabletten. Söndag 27/4 togs de andra tabletterna och 6 timmar senare var den lilla förlossningen klar och vår lilla flicka mötte världen, död. Jag valde att titta på henne efteråt, och det är något jag absolut inte ångrar. Hon var så liten, så oskyldig men ack så vacker. Min pojkvän (pappan) valde att inte titta på henne. Vilket jag har full förståelse för. Titta på dina händer, det var så liten hon var. Liten men som sagt, vacker! Hon har nu skickats iväg på analys till Umeå, och om ett par veckor kommer hon tillbaka. Då kremeras hon och sedan sprids hon ut på minneslund på Örnäset här i Luleå. Det är något som Sunderby sjukhus erbjuder, man får ju självklart välja annat. Men vi tyckte att detta kändes bäst. Det blir då en liten begravning där vi tar farväl av vår lilla flicka. Hon har ännu inte fått ett namn, men det ska nog snart vara klart. Jag hoppas verkligen inte att någon av er blir 1 på 6000, för denna sorg är inget man önskar någon. Det som gäller för mig och min pojkvän, är nu att stå kvar stark. Denna missbildning ska inte vara något ärftligt, så vi hoppas på ett plus på stickan inom en snar framtid.Ett gott tips, prata om det. Men glöm aldrig.MVH/ En sörjande Fia
    Jag är en av dem 1 på 6000 med. Exakt samma sak hände med våran lilla Saga. De upptäcktes på rutin UL i vecka 19 och hon föddes i vecka 21. Jag vet hur hårt de är och allt jag kan säga är att de blir bättre och fast om de är en liten tröst så är det INTE ärftligt! Jag blev gravid 2månader efter Saga och har nu en liten kille på 2månader Men jag kommer alltid sakna och älska min lilla sessa.

    Skriv gärna om du vill prata.
  • Hjärtat79

    Beklagar sorgen! Det e sånt som bara inte får hända! Önskar er all lycka med framtida syskon till er lilla flicka.

Svar på tråden Vecka 19+0 och nu är hon borta