Hata soc!! Va f*n ska vi nu göra??

JA jag tänkte att jag iaf skulle ringa dir och fråga hur långt det kommit.

Jag fattar verkligen inte hur detta kan gå till. Jag anmälde för att de skulle få det stöd de behövde och inte för att förstöra på något vis.

Det enda som händer nu är att vi inte får träffa barnen och vi är liksom de enda dom har.

Men jag vill helst inte anmäla anonymt för att det är så jobbigt kan jag tänka mej men det kanske är det enda som hjälper?

Jag blir bara så helvetes arg om de på fullaste allvar kan mena att barn ska växa upp så.

Ehh nu vet ju du inte någonting mer än det jag skrivet, men du kanske tycker att det är ok att barn inte har ätit på eftermiddagen för att de inte har förstånd att fixa sin egen mat??

Det finns massa andra insatser innan man fosterhemsplacerar.

Sen är grejen att den stora flickan kurator är jätteorolig för att hon ska vända sej bort från hemmet tidigt i tonåren och bli ett "problembarn" hon visar redan tendenser och hon är bara 9år.

Javisst det är jättebra för alla utom barnen.

Grejen är att det inte alls blir någon varningsklocka, min syster har ett autistiskt handikapp och kan helt enkelt inte ta till sej att barnen far illa. Det enda som händer är att hon blir arg på oss nu.

JAg tycker inte det är ok att barnen har smutsiga kläder och luktar illa för att de inte tvättar sej och får hjälp att sköta sin hygien.
Deras hus är så skitigt att det i perioder ser ut som en knarkarkvart!! (jag överdriver inte)
De får aldrig delta i aktiviteter med andra barn och kommer i stort sett aldrig ut med sina föräldrar på vanliga saker.
Semester har de aldrig åkt på gemensamt.

Föräldrarna saknar också förmågan att prata om känslor med sina barn, när vi förlorade en nära och viktig anhörig för ett tag sen så var den lilla flickan på besök hos mej och hennes mamma lät henne 3 kvällar i rad ligga och gråta ensam, jag fick då gå in och prata med henne om sorg. Och hon berättade att hon tyckte det kändes bra för hemma så låg hon själv och var ledsen på kvällarna.

Barnen går 40 timmar på fritids i veckan (skola oxå så klart) för det har mamman rätt till pga sitt handikapp. Men när helgen kommer så ligger de ändå och sover till 12,30 typ och flickorna får klara sej sjäva och i bästa fall gör de sin egen frukost men det kan lika gärna hända att de inte har ätit på em när de kommer och hälsar på.

Så nej min ORO är inte överdriven det är min syster och jag önskar inget hellre än att hon skulle klara av att ta hand om sina barn.

Jag och min mamma försöker vi har barnen mellan varven faktist.

Jag gör mitt bästa men är själv ensamstående MAmma och har ingen bil (barnen bor på landet) sen är det så att jag är övertygad om att det sklle kunna gå att få rutinerna att fungera om de fick stöd.

Jag vet att min syster älskar sina barn det är hennes handikapp som sätter käppar i hjulen, pappan däremot har inget intresse.

Jag vill inte ha barnen omhändertagna!!

Det finns andra insatser också jag har redan kollat det med soc. Vi hjälper varandra i min släkt också men jag kan inte se hur vi ska kunna driva deras hushåll åt dem faktist.

Det låter vackert att man ska hjälpas åt, men jag vill hellre kunna ta med barnen ut och göra roliga saker än tvinga mej på hemma hos dem för att städa och tvätta barnen.

Vi försöker hjälpa men det är inte hållbart i längden att vi ska sköta ders hushåll också. Semester åker vi redan på barnen och jag föröker ta ut dem på aktiviter men jag har ett liv också och ett barn att sköta. Det går inte i längden att bygga upp en tillvaro som bygger på arr andra ska göra allt som är tråkigt åt dem.

Ok tråkigt att du tycker så men soc gör rätt mycket bra saker också.

Dessutom så tycker jag att det är bättre med en familj som säger ifrån när det går över styr.

Tro mej vi försöker men vi varken kan eller får hjälpa till hur mycket som helst!

Det är heller ingen bra lösning för varken barnen eller föräldrarna att bygga en tillvaro så.

JAg tar gärna med barnen och gör roliga saker men det praktiska hemma måste de själva få att fungera (för hoppningsvis med stöd från soc)

Man får tänka på att detta är ingen tillfällig grej utan vi kommer i såfall få hålla på det tills barnen är stora dvs i ganska många år till.