fesse skrev 2008-05-13 13:54:58 följande:
Tusen tack allihop. Har varit grymt gött och läsa era svar. Milfen som jag numera brukar kalla henne bör vara i vecka 8-9 nu och hon har inte kännt av något ännu. Inte ens mått illa. Känns detta igen? Hon är bara väldigt känslig både fysiskt och psykiskt såsom temperament ut över det vanliga och ömma kroppsdelar. Jag ser henne i princip bara om nätterna nu för tiden då hon pluggar om dagen och jobbar på en bar om kvällen/natten. Hon verkar inte så intresserad av mig helt plötsligt. Hoppas det bara är tillfälligt. Panikodalbanan är aningen utjämnad :) Nu vill jag bara på ultraljud och höra från någon kunnig inom detta ämne. Hoppas det blir en liten
Leiah.Nu är det fanimej snart sommar och jag ska jobba, saatana :)Kos er
Man går igenom ett antal faser genom graviditeten som säkert är olika för alla par och personer.
I början var det ju "chocken"! Herregud, vi är med barn!!! Va härligt! Va fantastiskt! Va läskigt! Etc etc. Känslorna sprutade och vi visste inte fram eller bak.
När vi väl hade sansat oss och utan att blinka bestämt oss för att gå vidare kom insikten om hur stort det egentligen är... vi ska bli föräldrar! Helt plötsligt kastade vi oss in i att läsa om allt som har med graviditet att göra och stämde av vilken vecka vi var i och följde bebisens förmodade utveckling vecka för vecka, bla här på Familjeliv. Men samtidigt blev vi nog lite "dimmiga" och fundersamma, "gick in i oss själva" och kunde kanske verka lite frånvarande i andras ögon.
Min sambo var aldrig direkt arg eller irriterad utan snarare bara mer känslosam, hade lättare till både skratt och gråt.
Att hon inte verkar vara så intresserad av dig helt plötsligt kan säkert bero på mängder av skäl, vi passade på att ha det så mysigt det bara gick i början, byggde upp ett litet lager av närhet.
Enda tipset jag kan ge dig i det hela är att hela tiden ha en öppen kommunikation mellan er. Stötta henne allt du kan när hon är nere eller orolig. Allt det "arbete" jag lade ner under min sambos graviditet betalade sig verkligen. Förlossningen gick suveränt, amningen kom igång fort och hon har hela tiden känt sig trygg. Tryggheten gjorde mycket gott för oss i alla fall.
Som sagt, all lycka till er! Kämpa på även när det känns tufft för det kommer sådana stunder också. Men när väl barnet är fött är allting bara... underbart!
