~*~ APRILmammorna 2006 ~*~

Just det ja... Jag har varit lite orolig över att Elmer ramlar å slår huvudet så mycket. Förra veckan slog han huvudet 2 ggr. samma dag på dagis, med rejäla bulor och skrapsår till följd. Samma dag snubblade han över pappas skor i hallen och slog pannan i toadörren - resultat: En till bula! Plus att han även hade sprungit och ramlat ute med pappa på gården samma dag.

Jag pratade med personalen om detta på utvecklingssamtalet. Jag är inte så orolig att han ska göra illa sig (han verkar vara hårdhudad...). Utan mer orolig för vad orsaken till alla fall är. Har han dålgit balanssinne? Vad beror det på? Osv. Nu hade de pratat ihop sig och de kände oxå lite oro. Särskilt eftersom de inte upplever honom som exceptionellt vild, utan mer som ett normalt aktivt barn. Och de var inte vana att barnen hade så mycket bulor och fallmärken (blåmärken på rumpa och ben osv. som han får när han ramlar på sätter sig på saker) i den här åldern, som Elmer har. De ville att vi skulle kolla upp det - så nu ska jag göra det. Har ingen aning om vart man ska börja - men BVC och öronen kanske är en bra första grej. Dags att ringa!

Fick en tid på BVC för att mäta på väga - kanske har Elmer vuxit en massa på sistone och har svårt att styra sin "nya" kropp? Låter inte så troligt, borde ju ha märkt på kläderna i så fall.
Men vi ska oxå försöka få honom att medverka på en synundersökning *skrattar högt inombords* hur nu det ska gå till?

Ninna76:
Att skola in mina grabbar var en piece of cake. Det var så mycket lättare än jag trodde. Å då  hade vi ju garderat upp oss med en lååång inskolningsperiod - hade kunnat hålla på in 4 veckor om det funkat dåligt. Dte var enbart för mig, som mamma, det var jobbigt. Hade svårt att gå därifrån men det hjälpte personalen mig med

Nu gick det supersnabbt, redan på dag 5 på dagis lämnade jag barnen en stund (jag tycker att det är tidigt - och förespråkar i-n-t-e snabbinskolningar öht) det var inga som helst problem. Sen har det fortsatt i princip smärtfritt. Aron hade en kort period, när de varit sjuka och hemma 1½ vecka, när han sa hemma och i bilen att han inte ville till dagis. MEn så fort han kom på parkeringen så släppte det. Och efter jul, när invasionen av småttingar kom - som det varit lite knorrande med Elmer. Inte direkt med lämningar - men vi (både föräldrar å personal) märker att Elmer känner sig åsidosatt och svartsjuk på de mindre barnen.

Aron var 2½ år när han skolades in, och det var honom jag var orolig för. Men han fann sig så himla bra. Är ett socialt barn som gärna leker med äldre grabbar - likväl som med jämnåriga. Elmer förstod jag skulle bli väl mottagen av de andra barnen - har var kraftigt yngst i ett halvår och har blivit ordentligt daltad med. Trodde att detta skulle vara tufft för Aron - men han verkar inte bry sig (tack å lov).

Nu har jag lagt ut några bilder från bröllopet i mitt galleri. Vassego att kika!

Kesso:
Jag måste bara fråga. Och ta det inte som nåt påhopp - det är bara en fråga Jag förstod inte riktigt hur du menade i ditt inlägg.

OM det är så att storasyster vill vara hemma med dig och lillasyskonet - kommer ni ändå att ha henne på förskolan?

Jag kan förstå att man - om man inte vill tappa platsen, om barnet vill gå till förskolan, bor isolerat och aldrig träffar andra barn osv. - inte plockar barnet därifrån då. MEN om barnet verkligen inte vill dit (har bekanta som precis haft ett sådant år - ett helt ÅR med strul) och gråter vid varje lämning osv. Varför inte ta ett break då och låta storasyskonet vara hemma?
Även om förskolan är bra för barnen, så kan jag inte begripa hur man som förälder tycker att det bästa är att, 3 dar i veckan, lämna en upprörd storebror - med förklaringen att han verkar trivas när mamma har gått. En annan förklaring är att föräldrarna hört att det kan bli svårt att komma tillbaka till förskolan efter ett långt break... Jag ser liksom inte skillnaden...är det inte svårt för barnet om h*n uttryckligen flera ggr. om dan säger att han inte vill till förskolan och gråter vid lämning?
-----------------------------------------

Jag funderar mycket kring detta eftersom vi förhoppningsvis nån gång inom nåt år kommer att få tillökning (tar inte ut nåt i förskott). Tidigare har det kännts helt självklart att plocka hem grabbarna, men nu kommer de ju hinna fylla 3 och 4 år (minst) och då känns det inte alls så självklart längre... Nu har de ju sina kamrater där - men vi kommer fortfarande att ha kompisar hemma om dagarna oxå. Vi behöver inte vara rädd att tappa nån förskoleplats - så den aspekten behöver vi inte tänka på.
Än så länge frågar de inte efter dagis när de är hemma - men det lär ju hinna ändras Jag tror att jag skulle kunna sysselsätta dem hemma och vill inte använda dagis som avlastning för mig själv. Sätter jag fler än två barn till världen så fixar jag nog att underhålla dem oxå. Plus att storebröderna har varandra att leka med. MEN jag ser inte saken så svrat/vitt som förut. Utan vi kommer att få fundera på detta fram å tillbaka och förmodligen försöka lista ut vad barnen vill. Skulle dock kunna tänka mig att ha dem hemma först - å se hur det går och sedan får de börja om på dagis om det visar sig att de blir alldeles ledsna/osociala/osv. av att vara hemma...

Är jag ensam med dessa tankar?

minisnutten:
Hoppas ni får fint väder imorgon - så ni kan vara ute med alla barn Kul med dop!

Kesso:
Det känns inte alls tomt ännu - efter bröllopet alltså. Jag är fortfarande helt upprymd av upplevelsen Åsså är det ju lite praktiska saker, såsom tackkort, som måste fixars. Så jag tror inte att vi kommer att pusta ut ordentligt förrän den sista bröllopsrelaterade grejen är fixad.

Fru Ludvigsson:
Elmer bytte ju tillväxasäng efter jul. Sen dess har han sovit si så där emellanåt - och kommer i regel över till oss på natten. Jag håller på att bli galen och har bäddat åt honom på golvet (med madrass å en massa kuddar) bredvid mig. Han snurrar oxå en massa när han sover, slår i armar å huvud i kanterna på sängen -ibland oxå i väggen. Det är en av anledningarna att jag inte sover så bra bredvid honom. Men vissa nätter märker vi inte ens att han kommer - tror att det är de ggr. han går i sömnen till oss. Annars hinner han vakna till (av mardröm?) och kommer inte riktigt till ro igen.

Att somna i nya sängen är nemas problemas. Vi läser saga (i gästsängen), stoppar om barnen i sina sängar, läser liten gonattramsa och pussar gonatt. Elmer somnar snabbt. Aron brukar pyssla med diverse saker på sitt rum

Camellis:
Uppfattar inte alls inlägget uppretat. Men tror ändå inte att att du förstår mitt synsätt riktigt. Hade jag sett dagis som nåt från ondo - så skulle självklart inte barnen vara där Nu ser jag ju hur mycket de trivs och att det gör dem gott att vara där.

Men jag har inte riktigt förstått stressen över att barnen ska kunna så mycket som möjligt - så tidigt. Och att man bara tror att detta händer enbart på dagis. Barnen utvecklas ju hemma oxå - sånt ser man om man har dem hemma lite längre. Jag ser ju t.ex. skillnaderna och likheterna på mina gossar som börjat dagis i olika åldrar. Aron var visserligen sen med talet - men det tog ju ändå ett halvår på dagis innan det lossnade, så jag tror inte det är endast dagis "förtjänst" att han till sist började tala. Motoriken och "klokheten" var Aron mycket tidigare med - trots att han fick vara hemma tills han var 2½ år.

Det här med egna relationer tror jag inte alls är nåt små barn (tänker på Elmers ålder och yngre) behöver ännu. Men jag tror inte att det är till nån nackdel heller - det jag vill ha fram är att dagis inte behöver vara den_enda_platsen_där_barnen_utvecklas, får relationer osv.
Och som jag sa så förstår jag de föräldrar som är isolerade och inte har så stort umgänge, då är ju förskolan den enda platsen för sakerna du tog upp. MEN samtidigt så tror jag inte att barnen m-å-s-t-e leka med barn i exakt samma ålder heller. Jag tror att barnen i granngården räcker - även om det skiljer ett par år.

Det jag retar upp mig på (inte så farligt men men ) är den vanliga uppfattningen att hemmaföräldrar bara sitter på en stol och har barnen springades i kjolkanten. Att hemmabarn skulle vara synonymt med hämmade barn... Jag ser ju att verkligheten kan vara nån helt annan. Här där jag bor är det faktiskt rätt många föräldrar som stannar hemma längre - eller kan jobba på så sätt att barnen börjar förskolan senare än 2-årsdagen. Vi träffas (alltså inkl. mig å mina barn då när jag oxå var hemma...) flera dar i veckan. Mest för att surra - men oxå förstås för att barnen ska få se annat än hemmets 4 väggar. Barnen träffar alltså förutom familjen många andra, både vuxna och små. Vi, närmaste vännerna, bytlånar varandras barn med jämna mellanrum - och hjälps på detta sättet åt om någon behöver uträtta saker utan barn.

Nu börjar ju barnen bli större och jag vet ju som sagt inte hur vi kommer att göra OM det nu blir nån bebis framöver. Men det jag ställde mig frågande till var, varför man envisas med att ha kvar barnet på dagis om det varje dag tydligt talar om (i fallet jag pratar om gråter på kvällen och säger "Inte dagis imorron mamma!"). I Hugos fall har ju dagis enbart varit positivt å då är ju utgångsläget lite annorlunda känner jag. Och i mina barns fall så har dagis oxå varit enbart positivt (tror jag iaf ) så därför blir jag ju så fundersam över vad som är bäst att göra. Låta dem gå kvar eller vara hemma. Kanske låta dem vara 2 dar i veckan bara? Tycker att man blir skapligt låst med dagistiderna oxå - och vill ju att de ska ha sin "vanliga" rutin... Aron kommer för övrigt ju hinna bli så gammal att han omfattas av allmänna förskolan.

Å jag menar förstås inte heller att reta upp någon! Det är verkligen bara funderingar jag har...istället för att skriva min matteuppsats.

Ok, det var så jag trodde att du menade, men förstod inte av ditt förra inlägg.

minisnutten:
Låter som Noah hade en lugnt och skönt dop - kan tänka mig att det var mer intensivt för er andra familjemedlemmar Vad sa Thea om dopet då?

Eller så är jag trögfattad... Never mind, jag var bara nyfiken på hur ni resonerade. Hur långt är det kvar till BF nu igen?

Försöker komma ihåg vem Ponken06 är... Vad heter hennes son?

Låter lite som man diskuterar religion när man pratar förskola Alla tror på samma sak men ändå på olika sätt.

Idag ska vi mäta, väga och förhoppningsvis *skrattar fortfarande när jag försöker se detta framför mig* kolla synen på Elmer. Han springer ju som sagt å ramlar h-e-l-a tiden och med tanke på pappas dåliga syn (ni skulle dö om ni såg bilderna på hans glasögon genom tiderna... ) så vore det inte omöjligt om Elmer är närsynt.

Elmer steg upp med pappa i morse och eftersom BVC-tiden är kl. 13, Elmers normala sovtid, så får han sova tidigare idag. Slocknade på 2 röda vid halv 10 och snarkar i vagnen utanför fönstret nu.

Bella B:
Nämen vad otippat - har du oxå en unge som använder "dumma dig" frekvent? Jo de låter onekligen väldigt lika våra små knattar.

Vad jobbigt med falsk krupp Öroninflammation är ju inte att leka med heller. Jag är fortfarande övertygad (bara jag ingen läkare ) om att Elmer har förkylningsastma. Han får hosta så fort han får minsta lilla infektion. Behöver inte vara speciellt påverkad eller dålig - alltså så där att man tänker att han bör vara hemma från dagis. Mest hostar han när han sover (ligger) men får även ansträngningshosta så fort han springer. Slutar oftast med att han kräks. På dagis har det bara hänt en gång, vilket känns bra men samtidigt lite konstigt...kanske är han allergisk mot nåt oxå som inte finns på dagis?

Camellis:
Gulligt att du tänkte på det, men vi bor i ett gammalt dragit litet torp. Verkligen med "själv-ventilation" om man säger så Iaf så gjorde vi en besiktning för nåt år sen och trots en del skador på trossbotten så var det inget mögel. Nu helrenoverar vi ju huset, bit för bit och byter de gamla golven (hela vägen ner till berggrunden) så jag känner mig rätt säker på att vi iaf är förskonade från mögel.

Däremot så har vi ju katt...å jag är pälsdjursallergisk. Jag kom att tänka på att det kanske är därför han hostar mer hemma än borta. Hos mormor där det finns flera katter och en hund hostar han oxå mycket. Men detta kollar de ju inte upp när han är så här liten - ska fråga på BVC idag iaf.

Å vad irriterande... Skrev ett inlägg här tidigare idag då jag hade tråkigt på jobbet. Men internet-anslutningen krånglade, å verkar ha brustit precis när jag klickade iväg meddelandet.

Jag skrev mest om Elmer som blivit helt namnfixerad. Han benämner numera hela sin omgivning med namn - även släkten. Det är "Mojmoj Tettin" (Kerstin) å "Pappa Angeas" (Andreas) för hela slanten. Han är mallig i vanlig ordning (brukar bli det så fort han lär sig nåt nytt) och rabblar namn så man får ont i öronen.

Mitt namnbyte har gått igenom så ikväll ska jag öva på att skriva "Sjöström" tills handen krampar (en stund iaf - sen ska jag slappa i soffan framför "The Forsyte saga" ). Har inte provat min nya namnteckning en enda gång ännu, men nu ska körkortspapprena in så det är hög tid. Är gräsänka ikväll då maken ville se nåt annat än hemmet (pappaledig) och drog iväg på pubkväll.

Jag ska försöka läsa ikapp lite i sommar, samtidigt som jag jobbar på campingen/havsbadet.

Verkligen dags att sparka igång tråden - var rädd att den hade "dött ut".

Här har grabbarna börjat dagis, då maken började jobba i måndags. De fick 6 veckors sommarlov bara - hoppas på längre nästa sommar. Elmer går utan blöja på dagarna och det funkar bra. Idag kom han hem i samma kalsonger som han fick i morse igår hade han fått byta ett par ggr. på dagis. Han säger till och springer till pottan - men på dagis var det visst svårare att hinna få ner kläderna innan kisset kom. Han är så stolt över sig själv och älskar sina kalsonger. Pratat släppte ordentligt så fort han fick sommarlov oxå - vilket är så himla kul. Han snackar som 17 och det är så kul att lyssna på bröderna när de leker nu. De låter så förnuftiga emellanåt, när de inte knuffas, retas eller jagas vill säga...

Jag startar en ny tråd omg. så vi har nånstans att hålla hus framöver!

Svarade dig i NYA tråden