STORA problem med svärmor o sambo!! Långt..

Jag tror att du överreagerar. Vilket även din svärmor och sambo gör.
Självkalrt vill farmor inget illa, hon är överlycklig över att få vara farmor och det måste du acceptera. Hon måste i sin tur acceptera att du inte vill att man sliter upp din dotter och att du inte vill bli fotad när du ammar. Din sambo måste acceptera att du och din svärmor har olika viljor.
Just nu så är det ju faktiskt så att du tycker att allt ska vara just som DU tycker. Tänk på din sambo, vill han att farmor ska få bära runt på barnet så varför ska DU bestämma att hon inte får det?
Ni måste tillsammans kompromissa fram något som passar er båda. Så ingen blir trampad på tårna.
och barnet behöver båda föräldrarnas föräldrar om dom finns i livet. Är farmor glad över att ha fått ett barnbarn hoppas jag att du inte tar ifrån henne den lyckan.
Hoppas det löser sig för er. Och som du säger...din känslighet går ju över så småningom! Se bara till att denna dispyt inte går för långt så barnet sitter där utan farmor!

Oj oj, vad jag känner igen mig! Men jag fegade ur och sa aldrig något. Försökte bara smita undan vid amning och hålla hårt i bebisen när jag itne var redo att lämna över den. Svärmor märkte tveklöst ändå att jag hade problem med hennes påstridighet. Och maken märkte det, men det kom inte upp till diskussion förrän barnet var kring året.

Jag tor att hon till slut insåg att om hon propsade på att rycka barnet ur min famn var barnet alltid hungrigt/trött/behövde ny blöja. När hon däremot tog det lugnt lämnades barnet vanligtvis (av mig) frivilligt över och hon fick desto mer tid med det.

Nu har jag inga riktigt små barn längre och problemet har "växt bort" (nu är jag snarare tacksam när svärmor så gärna ställer upp som barnvakt ). Men jag minns tydligt hur jobbigt jag tyckte det var och jag lider med dig.

Tips? Nej, tyvärr. Vänta ut det? Som jag gjorde...

Kanske du ska föreslå att han bjuder dit henne? Läget blir antagligen inte bättre av att hon kanske upplever det som om du håller henne borta från bebisen. Tala med pappa. Säg att du vill att svärmor ska träffa barnet, men att ni behöver vara eniga om att barnets behov kommer först.

Tänk att det ska vara så svårt för en del far-och morföräldrar att fatta att om de bara tar det lite lugnt kommer de få all tid de vill med sina barnbarn när föräldrarna (mamman) är redo för det.

Lycka till hur du än gör!

hon var väl lite uppe i varv när hon var på bb, trots allt spännande för henne med. nu vet inte jag hur hon är annars men jag tycker klart du tar i för hårt och förstår din sambo att han reagera. dock behöver han inte skrika på dig för det.
du hade verkligen inte behövt ringa henne för en sån sak. du förstorar det väldigt. hade det inte vart bättre att nästa gång hon gjorde så så säger du, kan du inte bara säga till innan, det e jobbigt om du bara rycker tag.

skulle bli sårad om jag var hans mamma och fick ett sånt samtal!

Tack för era snälla o förstående ord, behöver verkligen ventilera.

Tar upp några saker..

När vi var på bb hälsade hon på flera gånger o även sambon reagerade då på att hon betedde sig illa o sa till. Skulle jag ha struntat i att ringa o sagt till innan istället skulle det blivit ännu värre, just därför ringde jag. Förstår att det är jobbigt att höra o ville säga det när vi kunde prata ostört i lugn o ro.

Jag gör inte som bara jag tycker. Hade det varit som jag ville så skulle hon aldrig kommit in här igen. När jag sa till min sambo att hon får komma hit kändes det som att jag sålde mig, plattade till mig för deras skull.....

Tänkte ett tag att jag skulle ringa till henne o säga att hon får komma eftersom jag inte tror att han sagt det till henne men törs inte för har ingen aning om hur sambon reagerar. Tänk om hon får nervsammanbrott igen!? Då är jag ju dum i huvudet igen..

Funderar på om jag är knäpp? Kan man verkligen vara så här känslig? O tydligen kan man det.. Kramar

Jag tycker för övrigt att hon är väldigt krävande, även innan. Hon möblerar om i våra skåp, flyttar runt blommor o kastar såna som hon tycker gjort sitt, spelar ingen roll att jag tyckte det fanns hopp=) Hennes andra son ska ha barn nu i maj o den tjejen håller oxå på att bryta ihop. Hon försöker styra det mesta hemma hos dom. Sen gör hon lite halvelaka saker oxå. Sambons brorsas tjej hade tjatat om att hon ville ha en sovpåse med tummen på för hon tycker den är så fin men inte hittat nån. Då köper svärmor en sån till oss men inte till dom fast hon vet hur mycket hon letat. Jag har gett bort den till en annan kompis som fått barn....

Ja, nu har jag fått ur mig lite till...

Natti natti

Åh, vad jag håller med dej och inlägg nr 2...det är så likt min situation...Jag sa aldrig nåt och idag är barnet snart 2 år, dom kommer fortfarande oanmälda köper allt och tror dom gör vad dom vill, men dom har nog märkt att det aldrig uppskattas av mej fast det skiter dom i..när bebisen var liten, var den alltid trött, hungrig, behov av nyblöja osv såfort dom kom pga av att dom var som höken som väntade på att slita bytet, vilket resulterade i att jag betedde mej lite dumt men lyckades alltid få henne att somna när dom dök upp vilket var ofta ofta...än idag är hon väldigt reserverad mod dom iallafall i början, mot övriga är hon inte alls det vilket jag glädjer mej över, dom är korkade så dom får skylla sej själva...jag väntar nr 2 nu och blir det likadant igen så måste jag som du säga ifrån, orkar inte med allt en gång till för det höll på att kosta mej min sambo...
Tycker du gjorde helt rätt som sa ifrån och om hon betedde sej barnsligt o gapade o skrek så är det inte konstigt att du oxå blev höggljudd, man ska inte behöva ta all skit...Du har inget fel gjort, gå med huvudet högt, ditt barn, dina regler, att hon har problem med det är hennes problem, inte dina...ska hon hälsa på krävs det att hon håller sej på sin kant, hon får inte bara göra som hon vill, varken med barnet eller i hemmet..lycka till!!

Skönt att veta att jag inte är ensam!! Tack!

Det är så störande att det kan bli så här. Speciellt när jag verkligen försökte o så får man bara skit. Hade nog inte klarat att hålla tyst för hon är så jobbig. Tänker på min sambo oxå, hon har ju verkligen förstört första tiden för honom med sitt förstfödda barn. Han har gått miste om så mycket. Det har ju blivit helt fel allting, vi är fortfarande inte som "vanligt" mot varandra.
Hade hon varit lite cool så hade hon ju bara sagt: det är lugnt, jag vet hur det är att vara nyförlöst. Då hade min känslighet gått över på en vecka, nu vakar jag på bebisen fortfarande mot alla. Vill inte att min mamma ska hålla heller för då kanske han blir ledsen. Jämför med mina andra två barn o då var det ju bara precis första veckorna sen går ju det värsta över. Hon skulle kunnat sagt till min sambo att det är lugnt, du måste förstå att man är känslig i början, så han blev lugn. Då hade säkert min respekt ökat för henne istället. Nu finns det ingen alls..

Nej, usch vad jobbigt. Pratar med en psykolog genom Bvc o det känns skönt. Hon är jättebra även om hon inte alltid säger det jag vill höra=) som här på FL kommer hon med andra infallsvinklar.

Sen har jag tänkt på en sak till om det här med sorg. Jag förlorade min pappa för snart fyra år sedan o han var min gud. Gråter bara jag tänker på honom. Men när jag sörjde blev jag ännu mer öppen för andras känslor, mer ödmjuk inför andra. Kunde förstå bättre på nåt sätt. Det är nog mycket därför jag blir så irriterad o tycker att hon är jobbig för jag kan inte alls relatera till hur hon är. Man blir väl inte en egoistisk skitstövel bara för att man sörjer...?

Många kramar till er goa människor där ute!!!

Lycka till med barn nummer 2 förresten!! Hur som helst är dom värda alla mödor! =)
Kram

Anonym (Jian) skrev 2008-05-10 01:06:05 följande:halllååå...men så kan man väl inte säga, man kan jhu inte alltid ta sambons parti, även om sambon har fel. det beror väl på vad det handlar om....skumt inlägg, så man är omogen om man inte ALLTID tar sambons parti före mammans. tänk om sambon har betett sig riktigt illa - kvittar det??

Hej alla...

Spännande med så många tycken.
Nu ska jag fortsätta larva mig. Igår hörde jag när min sambo pratade med någon i telefon och att han pratade om mina bröst och bröstvårtor. ( Har haft stora problem med amningen i över en månad med medicinering o pumpning o slit!) Det gillar inte jag att man gör. Mina bröst är min sak, O nu finns det säkert dom som tycker att när man ammar får man stå ut med att andra lägger sig i pattarna men det tycker inte jag. Jag sa lugnt att jag inte vill att han pratar om mina bröst med någon, att jag känner mig utlämnad. Då sa han på en gång: Nu får du fan ta o ge dig, det var bara mamma! Jag berättar ju bara hur jag känner, det spelar ingen roll vem det var. Sånt vill jag gärna prata om själv då i såna fall, sa jag då. Då blev han skitförbannad o började gapa o skrika.
Sen kom vi in på en massa om hans mamma o jag undrade varför hon inte varit här eftersom jag sa till honom för flera veckor sedan att det är ok att hon kommer hit. Hon törs inte träffa dig o jag vill ha lugn o ro ett tag till skrek han då. Då blev jag så trött på skiten att jag ringde upp henne trots sambons protester. Förstod på en gång att han inte sagt till henne att det är ok att hälsa på o så var det ju. Hon ville lösa allt o slut älta.

Pratade länge med henne o jag sa allt jag kände o tyckte lugnt o sansat. Jag sa att jag tycker inte att jag har gjort något fel o det står jag för och att hon o jag aldrig kommer ha någon nära relation men att hon gärna får vara farmor så mycket hon vill. Jag kommer inte göra något för att försvåra det. Hon hade funderat jättemycket och insett att hon gått hårt åt. Hon kände själv att det inte var rätt sätt att komma över sorgen. Sedan tog jag oxå upp att hon inte ska gå och föra saker vidare som min sambo säger till henne ( har nämligen fått höra från flera håll om att det är så synd om oss med våra problem) Det försökte hon först neka till att hon gjort men jag visste ju att hon gjort det och då kröp det fram till slut. Jag berättade oxå att jag går hos en psykolog men det hade ju min kära sambo redan varit snäll nog att berätta!

Ja usch vilken soppa men det känns bra att ha pratat med henne. Jag tog f-n kontrollen och slutade vara ett offer. Kan åka dit o trycka ungen i näven på henne, så känns det. =) Det visade sig alltså att det var min sambo som har hållt allt tillbaka. Och att han ljög o sa att hon inte törs träffa mig när det var det enda hon ville för att lösa allt. Hur kan man göra så!!? Göra allt värre!
O jag gillar inte att han berättade att jag träffar en psykolog. Det är min ensak, speciellt när hon o han är källan till det (oavsett vem som gjort rätt eller fel) .

Hur som helst är allt ok mig och svärmor. Vi kom överrens om att ta en dag i taget.

Kram alla

en sak till som (lilla jag) skrev. Precis som du sa, han behöver inte alltid hålla med mig, det kräver jag absolut inte men man kan vara stöttande ändå, kanske visa på andra sätt att det är vi som är familjen. Nu känns det som att han är den sista jag håller mig i när det blåser riktigt hårt. Han finns inte hos mig alls. Jag försöker föra en konversation o berätta hur jag känner och han får gärna säga vad han känner men jag är bara dum i huvudet....

Ang. min mamma så ringde hon utan min vetskap. Hon skällde inte på honom utan försökte medla och förklara hur känslig man kan vara efter en förlossning. Han berättade att hon ringt. När man bara får skit från andra håll kändes det skönt att nån iaf försökte hjälpa till. Efter det har hon inte "lagt sig i" överhuvudtaget. Men hade hon frågat mig om hon fick ringa så hade jag nog sagt nej eftersom, precis som du skrev peggie, det är vår relation.

lilla jag: blir så glad av dina inlägg ( du säger det jag vill höra, Haha=) nej då men känner mig förstådd. Du måste vara lika puckad som jag =D
Prata i lugn o ro...mmmm.. Hur skulle det gå till, det är ju taggarna ut på en gång. O en sak som stör mig att efter ett sånt här gräl försöker han vara som vanligt, som om ingenting hänt. Man måste ju försöka reda ut saker o ting! Men just nu orkar jag inte "prata" med honom, orkar inte med att bli dumförklarad igen. Vet inte ens vart jag ska börja heller för den delen. Känns som allt kvittar...

Tusen kramar!

Anonym (lilla jag) skrev 2008-05-13 11:30:08 följande:

En del män gör så där. Härska genom att söndra kallas det för.

uffff då ska ni bara veta hur vi "utlänningar" har de...

då svärföräldrarna ingår i paketet...blääääääää

där svärmor i praktiska taget BOR hos en...kommer på morgonen o går hem på kvällen...
ett rent helvete...o mannen....de e ju han mamma..
baaaaaaaah irriterande