STORA problem med svärmor o sambo!! Långt..

Åååh vad jag känner igen mig. Jag hade såååå svårt för att min svärmor skulla hålla i mitt barn och, som jag kände det, tränga sig på i vårt liv de första månaderna. Det låter som min situation är väldigt lik din.

Min mamma gick bort nästan exakt ett år innan mitt barn kom. Ju närmare förlossningen jag kom desto mer ångest fick jag för att det var svärmor och inte min mamma som skulle komma och besöka oss på BB och skjutsa hem oss och barnet. Min svärmor är skild och har inte så mycket roligt i sitt liv. Att få ett barnbarn är det största som hänt henne på ... ja, nånsin.

SJälvklart tyckte jag att hon hade rätt att få träffa sitt barnbarn och självklart ville jag att min son skulle få bra kontakt med sin farmor, men...

Jag fick svååår ångest varje gång hon insisterade på att komma förbi. Jag tyckte att hon var överallt i min sons ansikte och störde honom. Jag kände det som om hennes lycka hängde på våra axlar, och jag _HATADE_ det.

Jag och svärmor har inte särskilt mycket gemensamt, hon känns en generation äldre än hon egentligen är och jag tycker inte att hennes sällskap är alls särskilt givande. Hon har dock egentligen aldrig gjort något större fel; varit objektivt sett för påträngande, försökt lägga sig i uppfostran el likn. Jag har hela tiden vetat att "felet" har legat hos mig. Men det spelar liksom ingen roll. Hennes besök och telefonsamtal gav mig svår ångest. Jag skojar inte!

Efter de allra första månaderna har det känts lite bättre hela tiden. Idag är min son 17 mån och jag kan uppskatta att svärmor vill vara barnvakt och avlasta oss. Ångesten är borta. Men uppskatta hennes umgänge, nej det kommer jag nog aldrig mer att göra.