bebis ja tack

Äldre 10 May 12:35

110 svar

Frågor om att adoptera SN-barn

Vi har precis fått medgivande (hurra hurra) och ska snart skicka papper till våra organisationer. Vi är öppna för vissa SN men vill innan vi beslutar oss för vilka ta reda på lite mer. Har förstått att det är väldigt stor skillnad mellan hur de olika länderna bedömer barnens skador och att vissa SN-barn fått sina diagnoser för att bli tillgängliga för adoption över huvud taget.

Så mina frågor är till er som tagit emot ett SN-barn.

Vilken diagnos hade ditt barn eller hur formulerades hans/hennes särskilda behov?
Vilket land adopterade du från?
Hur fungerade det när ni kom hem, dvs vilka extra behov, insatser eller kanske operationer fick barnet?
Har du något råd till mig, vad ska jag tänka på när det gäller att adoptera SN-barn?

tack på förhand!

Esperando

Äldre 20 May 14:35

#81

... tror inte många anser att det är "gott" att ens barn har nåt handikapp eller något annat som anses som sn.
Det känns som ett rätt lågt inlägg.

Angla skrev 2008-05-19 22:29:47 följande:

Tusan vad FL strular ... hade ett långt inlägg men jag ids inte lägga tid på att skriva det igen. Summasumarium är dock att jag önskar mitt barn allt gott. Och gott för mig är inte sjukdom, handikapp eller någon diagnos. Men kanske är det gott för många andra.

Fru hemlig

Äldre 20 May 15:17

#82

PS."Jag tror Manchester menar att de sn vi pratat om här är så små att alla här skulle klara det utan problem. Faktiskt. Medan att vara förälder till ett utveckingsstört barn eller ett barn med HIV är en annan sak. Det är ju, utan tvekan, helt klart tungt i alla fall stundvis och det kräver ju väldigt starkt psyke av föräldrarna och dessutom påverkar det vardagen mycket. De sn jag pratat om påverkar faktiskt inte vardagen nämnvärt, det är mest det jag vill belysa. Och det är ju pga det som Kina funderar på att helt enkelt inte kalla det sn längre"

Fast jag förstår fortarande inte logiken i att det är ok att välja bort viss sn men inte andra. När motivet är att det är det är fel mot barnen att inte välja sn. Även de svårt sjuka eller handikappade barnen behöver familj. Samt att det behövs inte superföräldrar för att ta hand om ett svårt handikappat barn heller för det är helt vanliga föräldrar som föder svårt handikappade barn och klarar av det. Jag säger inte att du säger att det är så men jag uppfattar Manchesters resonemang så. Samt att jag tycker att det haltar när det blir ramaskri om ngn skriver att man adopterar och gör en god gärning samtidigt. Men när det gäller sn ska det helt plötsligt göras just för barnens skull och inte sin egen längre. Jag tycker inte det finns ngn lokik i det ressonemnanget. I övrigt tycker jag det är bra om vissa sn tas bort som sn för då slipper man det aktiva valet.

Manchester

Äldre 20 May 15:20

#83

Angla skrev 2008-05-20 07:25:13 följande:

Nej, jag önskar mig inte ett problemfritt barn som jag slipper läkarbesök med utan skavanker. Det är ju just det ni tolkat så galet. Precis som jag nu med flit omskrev och övertolkade i motsatt riktning. Och det blev ju inte helt rätt eller hur?! Jag har aldrig sagt att barnet inte får ha skavanker eller att det är jobbigt att gå till läkaren. Vad jag däremot står fast vid är att all vård, alla operationer och jobbiga konvalisenstider alltid sätter spår. Jag är övertygad om att operationer som händelse bortsett ifrån resultatet alltid är negativa och läskiga för små barn. Därför önskar och hoppas jag att vårt kommande barn ska ha sluppit det. Är det konstigt? Därför skulle jag när det är möjligt göra det jag kan för att mitt barn ska ha sluppit jobbiga saker dvs att inte aktivt välja ett barn med SN. (Och det har inget med andras barn med ev SN att göra.) Utan att vänta i vanlig kö. Skulle det då visa sig att barnet ändå har ngt SN så gör det inget. Vi kommer att älska barnet högt och oändligt ändå! Vi är inte rädda för att det kanske blir annorlunda mer jobb, konstiga blickar eller annorlunda. Men likväl om så skulle bli så skulle jag även då göra och önska det allra bästa åt vårt barn. Förstår du/ni? Det handlar inte om barn med SN i största allmänhet. Det handlar inte om att något skulle vara jobbigt. Utan enbart att min bild av ett bra liv är att få vara frisk, slippa operationer och diagnoser så det önskar jag mitt barn. Därmed inte sagt att andra barn är ovälkommna.

Precis som Cerdrica så menar jag att du har din rätt att välja bort allt vad SN heter. Känner du att du inte klarar att bli en bra förälder åt ett barn med astma, tre fingrar på ena handen eller ett blåsljud på hjärtat så låt för all del bli att adoptera ett sådant barn. Men påstå inte att det är för att du önskar barnet något gott! Det är för din egen skull som du gör du det valet. Stå för det.

Cerdrica

Äldre 20 May 15:29

#84

Jag kan bara svara för mig själv, jag tycker INTE det är fel mot barnet att inte välja sn. Jag tycker det är fel att säga att man inte väljer sn för det är synd om barnet att vara adopterat OCH ha tex klumpfot. Eller att påstå att man önskar sitt barn det bästa och därför inte vill att det ska ha LKG för det man menar med den meningen är att man själv inte vill ha ett barn med LKG. Vilket är ok.

För övrigt så är adoption överlag en win-winsituation, föräldrar får barn och barn får föräldrar. Nästan alla barn får det bättre i sina nya familjer än i hemlandet (det finns ett par tragiska fall där saker gått riktigt snett man annars menar jag). Så på sätt och vis "räddar" man ett barn. Det opponerar jag mig aldrig mot om det är någon som vill ta upp det till en diskussion på den nivån. Men jag protesterar när folk säger att vår son ska vara sååå tacksam över att få ha kommit till oss. Det ska han aldrig behöva vara då han inte bett om att adopteras. Men vi är oändligt tacksamma däremot över att fått chansen att bli just hans föräldrar.

Manchester

Äldre 20 May 15:31

#85

Fru hemlig skrev 2008-05-20 07:20:58 följande:

Manschester, jag förstår inte det här argumentet att det är ok att välja bort vissa sn och men inte adra, jag tolkar i alla fall dina inlägga så. Det är ok att välja bort hiv, och utvecklingsstörning men inte vissa andra sn? Vad gäller LKG har jag läst på ganska väl. Om den blivande pappan inte vill så vill han inte. Jag tror inte att ngn här är ilvillig och önskar sintt barn en massa eleände med sjukdomar eller handikapp. Men alla gör val, vissa drar gränsen vid hiv och utvecklingsstörning andra kanske sätter sin gräns vid prematura barn medan andra sätter sin gräns vid sn. Som du skriver till angla att detta inte är "för barnets bästa, utan ditt eget" jag förutsätter att ni alla har gjort era val kring adoption för erat eget bästa och inte för barnets skull! Om ngn i andra trådar råkar dryfta att det är bra för barnet att bli adopterat eller att man kan adoptera både för sin egen skull och för barnets skull brukar det bli ramaskri i det här forumet. Men om man diskuterar sn verkar det inte vara ok att tänka egoistiskt längre. Som jag skrivit tidigare jag förstår inte den logiken. Vad gäller att sn barn förmodligen har färre dolda handikapp. Måhända är det så det vet jag inte. Däremot finns det många handikapp som inte visar sig förens långt upp i åldrarna som ex autsism. Som jag skrivit i nästan alla inlägg i den här tråden så vet jag att jag klarar om det visar sig att mitt barn har ngt handikapp eller utvecklingsstörning. Jag tror dock att jag som de flesta föräldrar som råkar ut för det kommer att gå igenom en sorgeprocess. Detta är jättevanligt när man upptäcker att ens barn inte här fullt friskt eller har handikapp tysiskt eller mentalt. Det är det akriva valet att välja att adoptera ett barn som jag vet har ett sn som jag har svårt att göra eftersom jag drömmer om ett barn som är så friskt som möjligt och utan handikapp mentala eller fysiska. I den här tråden låter det som att det är osunt att drömma om det. Jag tror att det är mkt vanligt att man drömmer om det och jag vet att många föräldrar går in i en sorgeprocess när deras barn visar sig ha ex en utvecklingsstörning. Jag har full förståelse för att man väljer att adoptera barn med sn och önskar att de som valt att göra det inte ser på folk som väljer att inte göra som om de vore kalla människor som tror att de kan skaffa sig ett "perfekt" barn utan skavanker. (Vem är utan skavanker??) Jag tycker inte att man ska behöva försvara om man väljer att inte adoptera barn med sn det är min åsikt och den kommer jag att stå fast vid oavsett om jag själv adopterar med sn eller inte! Jag förstår inte heller logiken, om jag tolkar dig rätt Manchester, att det är ok att välja bort vissa sn men inte andra. Även banren med hiv behöver familj, väljer man bort dem är det inte heller för deras bästa.

Du har redan fått svar från Cerdrica, men jag vill tydliggöra att jag är helt överens med henne. Jag tror att de allra flesta blivande föräldrar har en gräns för vad de tror att de klarar av. Inte många skulle orka ta till sig ett barn som redan var döende. Nästan ingen skulle vilja ta emot ett barn som är så gravt förståndshandikappat att man inte får någon respons alls från barnet. För de flesta av oss är gränsen betydligt snävare än så. Det är inte bara barnet som ska kunna knyta an till sina nya föräldrar, utan föräldrarna måste också kunna och våga älska sitt barn. Med ett biologiskt barn har man ofta påbörjat den processen redan under graviditeten och med ett barn som råkar ut för en hjärnskada långt efter födseln eller adoptionen finns känslorna redan på plats. När man går in i en adoption har man ännu ingen relation till barnet, däremot har man sett uppgifter i en medicinsk journal som man blivit mer eller mindre skrämd av. Då gäller det förstås att inte ta på sig något man inte tror sig klara.

Jag tror att du tycker ungefär likadant. Du och din man har tänkt på de här sakerna och du vet var ni står. Det är bra! Men däremot tror jag att ni har lite för låg tilltro till er själva. De flesta SN-barn har så små svårigheter att vilken familj som helst klarar att leva med dem. De är precis lika lätta att älska som vilket annat barn som helst. Det är nog bara där som du och jag inte är helt överens. Men vem vet, för fem år sedan stod jag ungefär där du står idag. Idag är jag mamma till ett barn med hjärtfel och har inte för en minut ångrat det valet. Ska bli spännande att se var du befinner dig och vem du är mamma till om fem år.

Fru hemlig

Äldre 20 May 15:41

#86

Manchester jag har hela tiden skrivit att jag skulle älska mitt barn oavsett om det visade sig ha en hjärnskada eller ngt annat svårare eller lättare handikapp eller sjukdom. Det är jag övertygad om. Jag har i många år arbetat med förståndshandikappade och vet att man älskar sina barn oavsett. Det är inte det jag säger och har aldrig sagt. Det är som jag skrivit i nästan alla inlägg här det aktiva valet att välja ett barn som har ngt handikapp eller en svår sjukdom jag inte vill göra och det har jag skrivit! Inte att vi inte skulle klara det om det blev så trots att vi försökt undvika det och det har jag nog också skrivit vid i flera inlägg.

Vem vet mitt barn som kanske är tre när det kommer kanske diagnostiseras med autism vid sju då är det ju inget att göra och vi skulle älska och vårda barnet ändå även om det ÄR jobbigt med den typen av handikapp både för den som har det och dess familj. Men att aktivt välja det är en helt annan sak det är det jag är rädd att jag skulle känna att jag tog ett beslut som var för jobbigt. Alltså att aktivt väljer att skaffa ett barn som kräver mkt mer än ett barn utan sn.

Angla

Äldre 20 May 17:59

#87

Cerdrica skrev 2008-05-20 09:04:45 följande:

Fast Angla, jag önskar mitt barn allt gott; kärlek, kompisar, utbildning, lycka i små vardagssaker osv. Det har absolut inget med hans sk LKG att göra. Man kan önska att ett ofött barn ska slippa födas med ett sn och göra allt för att förhindra det, med tex folsyra, avstå från alkohol och rökning osv. Men när man adopterar står man i en annan situation, man har, hur hemskt det än är, ett val. Man kan inte påverka vilka barn som föds och i vilket skick de är när de föds för de finns redan. Om man säger att jag önskar det bästa för mitt barn som vi ska adoptera, dvs att han/hon är frisk så säger man, i mitt (och tydligen Manchesters) tycke att nej, vi vill ha ett friskt barn. Och det är ok! Men det är inte för barnet man önskar det utan för sig själv. Både det friska barnet och barnet med tex VSD finns redan. När man väljer det ena väljer man bort det andra. Inget är rätt eller fel men jag tycker inte dina argument håller, jag tycker helt enkelt att du snärjer in dig i konstiga förklaringar. Och du behöver egentligen inte förklara alls, det är inte det. Om det är så att du och din man tror att ett sn och läkarbesök kring det skulle hämma er anknytning till barnet och tvärtom, ja det är en sak. Då kan du skriva att vi vill ha ett icke-sn-barn för att vi känner att det är redan så mycket att barnet är si och så gammalt när det kommer till oss så vi vill inte ha en massa läkarbesök ovapå det utan kunna fokusera på anknytningen. Det är helt ok. Men att prata om att du önskar ett friskt barn för barnets skulle fungerar inte för barnet finns redan, både det friska och det med sn. Du kan inte påverka det hur du än önskar, bara göra ett val. Stå för det helt enkelt.

Nä jag tvivlar inte alls på vår förmåga att ta hand om ett barn med SN. Jag har inte sagt att vi VILL ha ett friskt barn. Vill för mig i detta sammanhang betyder att vi skulle tacka nej om barnet har ett SN. Utan jag ÖNSKAR att vårt barn dvs just DET barnet som hamnar hos oss är friskt och så får vara. Jag väljer inte mellan olika barn. Jag har inget att göra med alla de barn som inte blir matchade med oss. Ett och enbart ett barn kommer att bli vårt barn.
Jag kan tyvärr inte säga "vi vill ha ett icke-sn-barn för att vi känner att det är redan så mycket att barnet är si och så gammalt när det kommer till oss så vi vill inte ha en massa läkarbesök ovapå det utan kunna fokusera på anknytningen." för det stämmer inte. Jag oroar mig inte för att operationer och läkarbesök försvårar anknytningen, snarare så tror jag det är tvärtom. Enda anledningen till att jag vill att just mitt barn skall få vara friskt är för att jag ser det som optimalare i livet. Jag ser inte sjukdom osv som ngt positivt att önska. Men om så är fallet så är det en helt annan sak! Gah att ni inte kan förstå! Jag ser inte alla barn som mina potentiella barn. För mig finns bara ett barn som är mitt blivande barn. Och för det barnet så önskar jag att han är så frisk som möjligt o mdet nu låter bättre?! Det måste inte vara ngt absolut liksom.

"När man väljer det ena väljer man bort det andra."
Jag väljer inget barn ... det matchas i ursprungslandet. Om man ska se det så, så väljer ju alla som väljer SN i så fall bort de friska barnen. Och varför gör man det då?

"Men att prata om att du önskar ett friskt barn för barnets skulle fungerar inte för barnet finns redan, både det friska och det med sn."
Ja men enbart det ena bli matchat till mig! Och är det då friskt så är väl det bra. Har det något SN så ser jag inga hinder i det heller. Förutom att jag hade önskat att även det barnet hade fått födas friskt.

"Du kan inte påverka det hur du än önskar, bara göra ett val."
Jo jag kan visst önska! I tanken. Enda valet jag och min man har gjort är att adoptera ... resten har vi lämnat till slumpen genom att inte välja ett specifikt barn med något SN. För vi önskar och blir glada hur det än blir.

Angla

Äldre 20 May 18:09

#88

Manchester skrev 2008-05-20 15:20:54 följande:

Precis som Cerdrica så menar jag att du har din rätt att välja bort allt vad SN heter. Känner du att du inte klarar att bli en bra förälder åt ett barn med astma, tre fingrar på ena handen eller ett blåsljud på hjärtat så låt för all del bli att adoptera ett sådant barn. Men påstå inte att det är för att du önskar barnet något gott! Det är för din egen skull som du gör du det valet. Stå för det.

Suck! Jag har otaliga gånger redan sagt att jag inte ser några som helst hinder i oss och vårt liv med at tadoptera ett barn som har ngt SN oavsätt om det är astma eller långt framskriden cancer. Om MITT barn visar sig ha ngt av detta så är det trots allt MITT barn och då ska ni få se på ett barn so mfår det bra, det vill jag lova. Men likväl så hade jag innan önskat att barnet hade varit frisk. Precis som jag nu önskar att min man får förbli frisk men skulle han motförmodan inte få vara det så skulle jag ju ändå älska honom och han ksulle ju ändå vara min man. Jag har även upprepade gånger sagt att jag inte skulle tacka nej till ett barn med SN.

Manchester

Äldre 20 May 19:44

#89

Angla skrev 2008-05-20 18:09:14 följande:

Suck! Jag har otaliga gånger redan sagt att jag inte ser några som helst hinder i oss och vårt liv med at tadoptera ett barn som har ngt SN oavsätt om det är astma eller långt framskriden cancer. Om MITT barn visar sig ha ngt av detta så är det trots allt MITT barn och då ska ni få se på ett barn so mfår det bra, det vill jag lova. Men likväl så hade jag innan önskat att barnet hade varit frisk. Precis som jag nu önskar att min man får förbli frisk men skulle han motförmodan inte få vara det så skulle jag ju ändå älska honom och han ksulle ju ändå vara min man. Jag har även upprepade gånger sagt att jag inte skulle tacka nej till ett barn med SN.

OK, får ser om jag förstått dig rätt nu då. Du menar alltså att din önskan om ett friskt barn enbart är en inre önskan, en dröm du hyser, inte något du tänker kommunicera till adoptionsorganisationen för att påverka vilket barn du matchas med? Du och din man kommer alltså att säga att SN eller inte spelar ingen roll (=Ni är öppna för SN). Däremot kommer ni inte att söka upp ett SN-barn från någon hemsida med barn som söker föräldrar. Om det är det du menar så kommer saken i ett helt annat läge. Då har ni inte valt eller valt bort några barn och ni har inte ratat barn som har skavanker.

Eller menar du fortfarande det som åtminstone jag uppfattat att du skrivit förut? Alltså att ni tänker säga till organisationen att ni inte är intresserade av att bli tillfrågade om SN-barn? I så fall har ni gjort ett aktivt val. Ni har då valt att säga nej till alla barn som råkar ha någon liten skavank.

För övrigt (appropå ditt förra inlägg) så väljer man inte bort de friska barnen bara för att man säger sig vara öppen för ett barn med SN. Man säger bara att man kan tänka sig ett barn med SN ELLER ett "friskt" barn. Den dag man eventuellt väljer ett specifikt barn från Barn söker föräldrar har man förvisso valt bort alla andra barn, friska eller inte, men det går ju inte att komma ifrån. De allra flesta av oss har medgivande för att adoptera ett barn i taget.

Xinyun

Äldre 20 May 19:59

#90

Fru hemlig skrev 2008-05-20 15:17:32 följande:

Samt att jag tycker att det haltar när det blir ramaskri om ngn skriver att man adopterar och gör en god gärning samtidigt. Men när det gäller sn ska det helt plötsligt göras just för barnens skull och inte sin egen längre. Jag tycker inte det finns ngn lokik i det ressonemnanget.

Du har rätt, det ingen logik i resonemanget, man "ska" adoptera för sin egen skull men man "ska" också först och främst adopterat barn som har sn för att de behöver det bäst. Och man "ska" inte tycka att man gör en god gärning när man adopterar barn med sn fast egentligen gör man det faktiskt, även om det inte var det primära skälet för att man adopterade just det barnet.

Det är sannerligen inte lätt att vara alla till lags!

Jag vill ändå säga att jag förstår Angla och Fru Hemlig, jag har själv levt länge i den tanken att vilja adoptera ett "friskt" barn. Det var inte förrän jag fick barn med sn som jag kände att det faktiskt inte var så komplicerat och idag hade jag gärna aktivt adopterat barn sn. Dock inte vilket sn som helst, det finns sådana som jag absolut inte skulle orka med. Och Angla och Fru Hemlig har självklart lika stor chans att bli bra föräldrar (även om deras barn senare visar sig ha sn) som de föräldrar som aktivt väljer att adoptera barn med sn. Jag tycker INTE de ska frångå den känslan de lever i nu, inte förrän den känslan eventuellt försvinner av sig självt. Vilket den mycket väl kan göra på två sekunder när man helt plötsligt hittar "sin" unge på en sn-lista.

Frågor om att adoptera SN-barn

INNEHÅLL