Krigsleksaker

När jag växte upp fick vi inga krigsleksaker eller vapen. När vi lekte krig, indian&cowboy eller tjuv&polis tog vi istället pinnar och sköt med. När vi blev äldre gjorde vi pistoler odyl från träbitar. Nu när jag är vuxen ger jag aldrig vapen eller liknade som presenter till barn

Idag är jag officer och har ett stort militärhistoriskt intresse. Tycker också krig är något motbjudande men kan se det som ett nödvändigt alternativ. Friheten och demokratin är värda att försvara.

Barn kommer nog alltid leka skjut och pangpanglekar, speciellt med tanke på vad som visas i TV och datorspel. Själv tycker jag, av någon anledning, att det är bättre om de gör det med pinnar än med kopior av automatkarbiner. Leken blir mer lek då än en kopia av verkligeheten.

/Kjell

Precis! Vi hade jättekul när jag var liten när vi lekte kåmandosoldater eller jaktpiloter. Ratatata - pangpangpang.

Men riktiga vapen är farliga och ska aldrig lekas med. Därför är jag emot vapenkopior som leksaker. Jag tycker pinnar mm är ok men inte kopior. Lite okonsekvent kanske. med det ska vara tydlig skillnad mellan en leksak och ett riktigt vapen.

När jag utbildade värnplikt försökte vi lära dem att ett vapen alltid ska anses laddat och farligt och ingenting man leker med eller pekar på någon annan förutom under kontrollerade övningar.

/Kjell

Rätt - men jag tror, utan att kunna belägga det, att om man har lekt med replikor eller leksaker som äv väldigt lika riktiga vapen, är det lätt att man hanterar ett riktigt vapen som en leksak. Lägger an mot någon, gör blindavfyrning osv. Plötsligt är vapnet laddat med skarp amunition och det sker en olycka.

/Kjell