Att prata om sig själv i tredje person.....!

...."Ska mamma hjälpa dig?" "Kom till mamma"........osv osv! Varför egentligen pratar så många mammor (och pappor är minst lika bra på att tala om sig själv i tredje person med sina små...) om sig själv i tredje person när de är tillsammans med ett litet barn? För det är ju bara med riktigt små barn detta görs, även jag gjorde det med mitt första barn, nu känns det bara konstigt.....nu pratar jag om mig själv i jagform, som jag gör när jag tilltalar alla andra medmänniskor.

Hur gör ni? Blir det mycket "mamma ska hjälpa dig" istället för "jag ska hjälpa dig"?? Detta är jag jättenyfiken på.....

Vad är era tankar kring detta fenomen??