Att prata om sig själv i tredje person.....!

Tror du inte det har att göra med att man vill göra en tydlig koppling mellan sig själv och ordet mamma/pappa? Det tror jag Man längtar ju efter att de ska säga mamma och pappa

Det gör i alla fall jag

Ja, det bli mycket "ska mamma...bla bla bla"... Håller med dig om att det är märkligt, ibland tänker jag på det mer och då tycker jag det låter konstigt så säger jag "jag" istället.

För att barnen ska lära sig att man är mamma åt dem kanske!??!?!?!

Läste att han Jesper Juul sa att det är ett svenskt fenomen. Dessutom att alltid prata i frågor till sitt barn. Inte konstigt att de blir förvirrade. De tror ju att de får välja när man hela tiden frågar dom saker. "Ska vi gå till dagis nu?" "Ska mamma hjälpa dig?" :)

Innan jag själv fick barn tyckte jag också att det lät otroligt fånigt att tala om sig själv i tredje person och lovade mig själv att aldrig göra det. Min egen pappa gjorde det tills jag och mina syskon var nästan vuxna och jag tyckte det var lika pinsamt varje gång.

Men sen när sonen verkligen började prata, märkte jag att han förstod bättre när jag sa mamma" istället för "jag" eller "mig". Han säger t.ex. "du" om sig själv fastän han är 2,5 år, men det kanske är normalt för hans ålder.

Upp till en viss ålder (ung. 3 år) tycker jag det är berättigat att prata om sig själv i tredje person med sina barn, men kanske inte längre än så.

Jag gör det ibland men för min del handlar det om att lära henne att mamma är mamma och pappa är pappa. För att liksom använda det ordet ofta så det "präntas in"

Luddan: ja, just det, det stämmer. Jag försöker verkligen anstränga mig att inte fråga sonen så mycket. Jag blir trött på att höra mig själv ibland :)

det är ju för att han ska veta att det är just jag som är mamma. :)

fast det fungerar inte riktigt, han kallar alla vuxna för "mamma" och "pappa", särskilt små tonårsbruttor.

Ja! Precis! Varför ställa frågor som inte är frågor? Självklart blir de förvirrade! Samtidigt är det ju lätt att hamna där själv......detta har jag inte tänkt på förräns nu! Kul att bli upplyst!Men det vet de nog, om inte så finns där ju andra i barnets omgivning som gör dem uppmärksamma på det, pappan tex.....

Jag pratar om mig själv i tredje person fast jag tycker att det låter urfånigt.
Och jag kan mycket väl fråga dottern frågor som "ska vi äta fisk idag" fast maten redan är färdig och fisken står på bordet.

Vet inte varför det är så svårt att låta bli fast man är medveten om hur korkat det är.