Läste att han Jesper Juul sa att det är ett svenskt fenomen. Dessutom att alltid prata i frågor till sitt barn. Inte konstigt att de blir förvirrade. De tror ju att de får välja när man hela tiden frågar dom saker. "Ska vi gå till dagis nu?" "Ska mamma hjälpa dig?" :)
Har också läst att man egentligen ska ligga "snäppet över" barnets språknivå, för oftast så underskattar man vad de kan. De lär sig mer på att man pratar mer "normalt" med dom.
Fast jag är helt hopplös. Försöker tänka på att inte prata i frågor, för isf får jag ju acceptera det svar jag får. Och sen låter det himla fånigt att prata om sig själv i tredjeperson. ;)